Klimathotet är lika allvarligt som kärnvapenhotet – det handlar om mänsklighetens existens. Ett sådant hot kan inte hanteras på det sätt som våra politiker gör idag. Det ekonomiska systemet som de är satta att administrera tillåter inget annat än tröstlös individualism och kapitalistisk vinstmaximering.
Regeringens senaste miljöprojekt är att med hjälp av ett schweiziskt konsultbolag försöka räkna av Sveriges klimatavtryck genom att finansiera en fabrik som ska bygga 50.000 elmopeder i Ghana. Det är en imperialistisk klimatpolitik där länder i det globala nord ska slippa undan att minska sina egna utsläpp genom att finansiera klimatåtgärder i fattiga länder.
När Aftonbladets reportrar besökte mopedfabriken i huvudstaden Accras förorter fanns bara ett plåtskjul. Trots löften om tusentals fordon redan nästa år, har hittills bara 152 elmopeder levererats enligt företaget själva.
När staten och politiker låter marknaden diktera villkoren för en grön omställning så är det ständig tillväxt och ökad avkastning som är målet. Det är inget nytt, men de senaste veckornas fadäser för den svenska klimatpolitiken ger ytterligare perspektiv på frågan.
En översikt över studier som granskat över 2.400 miljöprojekt visade att de i 84 procent av fallen var fullständigt verkningslösa. Elmopedsprojektet i Ghana kommer kunna räknas till dem. Kapitalet kan inte lösa klimatkrisen.
Den konkursade batterifabriken Northvolt och den nu krisande gröna ståltillverkaren Stegra är aktuella exempel på inhemska industrisatsningar som visat sig helt misslyckade. Bägge företagen har sin bakgrund i riskkapitalbolaget Vargas, där Harald Mix är den mest framträdande ägaren.
Branschtidningen Affärsvärlden har sammanställt de offentliga medel som de två bolagen fått de senaste åren. Det handlar om allt från europeiska investeringsstöd, statliga lånegarantier, exportkrediter, kommunala infrastrukturprojekt, lönegarantier och så vidare. Totalt uppskattas att Northvolt och Stegra slukat över 120 miljoner skattekronor.
För Stegra är situationen kritisk. Bolagets stålfabrik är knappt halvfärdig och något grönt stål väntas inte lämna Boden före 2027. Men pengarna är slut och Stegra har skulder på över tio miljarder kronor.
Det finns också exempel på gröna industriprojekt som lyckas bli färdiga. Samtidigt som Northvolt gick i graven startade det norska CCS-projektet Northern Lights upp sin kommersiella drift. CCS är engelska och står för ”Carbon Capture and Storage”. Det handlar om att avskilja och lagra koldioxid i marken.
Att CCS-tekniken byggs ut är i grunden bra. Att tekniken är väl etablerad är en central förutsättning i alla prognoser för att nå FN:s mål om att begränsa den globala uppvärmningen till väl under två grader. Om det finns en framtid för just detta projektet är omöjligt att sia om, men till skillnad från Vargas-bolagen verkar åtminstone produktionen vara igång.
Enligt egen uppgift så ska anläggningen kunna hantera fem miljoner ton koldioxid per år. Koldioxiden kondenseras och pumpas ut i Norska havet och lagras i bergrum 2.600 meter under havsbotten.
Trots det finns all anledning att vara kritisk mot projektet. Northern Lights ägs av tre stora oljebolag; Equinor, Shell och Total Energies. Den mängd koldioxid som bolaget säger sig kunna pumpa ned i den norska berggrunden är minimal jämfört med vad ägartrojkan själva tar upp.
Ur Norges oljefält pumpas nästan två miljoner fat olja om dagen. Till det kommer en nästan lika omfattande utvinning av naturgas. I år är produktionen drygt fyra procent större än vad det norska Sokkeldirektoratet beräknat och nyinvesteringarna i den norska oljesektorn slår rekord.
På två år har över 530 miljarder norska kronor satsats i oljesektorn, pengar som till och med får Harald Mix att blekna. En inte obetydlig del av pengarna kommer från svenska banker och investerare. AMF och AP-fonderna har tillsammans investerat mer än tio miljarder kronor i oljesektorn.
De skattepengar som gått upp i rök i Vargas pyramidspel eller som investerats i ett plåtskjul i Ghana hade självklart gjort bättre nytta nästan var som helst, ett meningslöst slöseri på samhällsresurser.
Att dyra gröna industriprojekt havererar samtidigt som välfärden befinner sig i kris är också en grogrund för att människor ska vända ryggen till allt som andas klimatpolitik. Därför är Harald Mix och hans projekt dubbelt förrädiska.
I mitten av oktober kom rapporter om att världens korallrev är bortom all räddning och med dem en fjärdedel av alla marina arter. Idag har mer än 80 procent av reven redan påverkats av extrema havstemperaturer.
Det innebär att vi nu nått den första av flera så kallade tröskelpunkter, där konsekvenserna blir oåterkalleliga och där kollapsen av enskilda ekosystem kan bli självförstärkande. Ju längre en omställning dröjer, desto mer omfattande åtgärder kommer att krävas för att vända utvecklingen.
Den nuvarande klimatpolitiken är ett enda stort misslyckande, och mänskligheten har varken tid eller råd med fler gröna kapitalister och konsultbolag. Marknadskrafterna kan inte lösa klimatkrisen, bara slå mynt av den. Därför måste staten och samhället omgående ta kontrollen över omställningen.
Den nödvändiga omställningen kommer innebära förändrade livsvillkor för svenska arbetare, men en verkningsfull klimatpolitik kommer aldrig att kunna genomföras om den står i motsättning till arbetarklassens sociala välstånd. Det skulle göra det omöjligt att vinna det folkliga stöd som behövs för att bryta oljeberoendet och bygga ett hållbart samhälle för människan och naturen.
Ska mänskligheten lyckas med vad som allt pekar på kommer vara ett av de största projekten i världshistorien krävs en planerad ekonomi ställd under demokratisk kontroll. Bara socialismen kan rädda klimatet.








