”Får alla varningssignaler att blinka”

I tisdags var det val till folketinget i Danmark. I vad som allmänt beskrivits som det mest ovissa valet på mycket länge i grannlandet, var det till slut statsminister Mette Frederiksens socialdemokrater som var de stora vinnarna när rösterna var färdigräknade.

Med 27,5 procent blev Socialdemokratiet mer än dubbelt så stora som det näst största partiet, liberalkonservativa Venstre, som fick 13,3 procent och 23 mandat. Socialdemokratiet får 50 av de 179 platserna i folketinget.

– Det beror nog mycket på att folk är rädda för vad som kommer att hända i deras liv den kommande tiden, med mycket höga energipriser och inflation. Vi har också många människor som inte kan betala sin hyra, och som fortfarande ser Socialdemokratiet som en trygghetsfaktor.

Det säger Lotte Rørtoft-Madsen som är ordförande för Kommunistisk Parti. Hon tror också att det spelar in att den socialdemokratiska regeringen tog Danmark genom coronapandemin ”på ett försvarligt sätt”.

– Människor är rädda för krig nu, allt är under jättestor förändring. Världen är osäker och många griper efter vad som helst som kan se ut som en fast hållpunkt.

Tidigare statsministern Lars Løkke Rasmussen (då Venstre) var en annan av valets vinnare. Hans nya parti Moderaterne fick 9,3 procent av rösterna och är ett av två nya partier i folketinget. Det andra är Inger Støjbergs Danmarksdemokraterna som fick 8,1 procent. Samtidigt klarade Støjbergs gamla parti, det kraftigt decimerade Dansk Folkeparti, tvåprocentspärren och är kvar i folketinget med 2,6 procent.

Två nya partier in och nu sammanlagt tolv partier i folketinget. Är den borgerliga demokratin mer levande i Danmark än i Sverige?

– Haha, det tror jag inte. Folk har varit mycket frustrerade och villrådiga inför det här valet, och valdeltagandet är det lägsta sedan 1990, säger Lotte Rørtoft-Madsen.

– Det finns en väldig klyfta mellan vad politikerna säger och vad de faktiskt levererar, och det är många trötta på. De upplever inte att de förändrar något genom att gå och kryssa på en valsedel.

Inte minst är det ett problem att många nya danskar inte går och röstar, säger hon.

– Tio procent av de som bor i Danmark får inte ens rösta eftersom de inte är danska medborgare, och det är svårt att få medborgarskap i Danmark. De är på förhand uteslutna från demokratin.

En segerrusig Lars Løkke Rasmussen utlovade tidigt under valvakan att Mette Frederiksen skulle få lämna som statsminister. Sedan gjorde han en mycket dansk sorti då han smet undan bakom en pölsevagn för att gömma sig, när det började stå klart att vänstersidan skulle få majoritet utan att bli beroende av honom som kungamakare. Så vad blir det då för en regering?

– Det är oöverskådligt. Det finns en majoritet i folketinget med Socialdemokratiet, Enhedslisten, Socialistisk Folkeparti, Alternativet och Radikale Venstre, det som mainstream media kallar för det röda blocket. De skulle kunna bilda regering, men det vill Socialdemokratiet inte. De vill istället få till en blocköverskridande regering.

Mette Frederiksens försök att bilda en mittenregering får alla varningssignaler att blinka, säger Lotte Rørtoft-Madsen.

– För att i valrörelsen blev det tydligt att en blocköverskridande regering kommer vilja genomföra en lång rad så kallade strukturreformer. Och ordet reform i de här sammanhangen betyder alltid angrepp på arbetarklassen.

– Vi tror inte att arbetarklassen skulle vara fredad om det skulle bli en socialdemokratisk regering tillsammans med Socialistisk Folkeparti till exempel, men en mittenregering där rena högerpartier ingår blir än värre. Det blir också en regering som värderar fackföreningsrörelsen lägre, då den delvis kommer bestå av direkt fackföreningsfientliga krafter.

Valrörelsen handlade den här gången inte om symbolfrågor och ytterligare åtstramningar i migrationspolitiken. Istället blev den krisande sjukvården den största frågan i en valrörelse utan något tydligt tema.

– Det är förskräckligt att det inte blev någon diskussion överhuvudtaget om krig och upprustning. Och inte heller om de många ekonomiska problem som arbetarklassen står inför och vad vi kan göra för att motverka dem.

Kommunistisk Parti gjorde liksom inför förra folketingsvalet bedömningen att de själva inte hade styrka nog att ställa upp. Istället uppmanade kommunisterna till personkryss på kandidater som ”försvarar arbetarklassens intressen, som säger nej till att använda miljarder på Natoupprustning, som står upp mot EU:s förstörelse av välfärd och kollektiva rättigheter och som sätter klimatet framför profiten”.

Och så sade ni att flest sådana kandidater finns i Enhedslisten. Men ni uppmanade inte till en röst på Enhedslisten i sig.

– Nej. Det kunde vi inte göra i år. Av flera anledningar, men primärt för att Enhedslisten är med och skickar vapen till Ukraina. Och i vårt parti finns en mycket stark antimilitaristisk inställning och ett starkt motstånd mot kriget i Ukraina.

Enhedslisten gjorde ett uselt val utanför sina starka fästen i Köpenhamn och tappade 1,7 procentenheter och fyra mandat till 5,1 procent och nio mandat.

– Jag tror det beror på en rad faktorer. Partiet har blivit mer mainstream, de har i valrörelsen överhuvudtaget inte kunnat ge några svar på de ekonomiska problem som arbetarklassen har och kräver svar på. Och de har inte skilt ut sig med någon typ av vad man skulle kunna kalla systemkritiska förslag. Samtidigt ser vi hur de vacklar i motståndet mot krig och Nato, och också mot EU.

Akuta problem för arbetarklassen är bland annat bostadsfrågan och de stegrande prishöjningarna, säger Lotte Rørtoft-Madsen.

– Vi har kommit med en lista på en rad krav. Vi har bland annat en kampanj för att ta bort momsen på mat och medicin.

Medan andra partier pustar ut efter valrörelsen fortsätter arbetet som vanligt för de danska kommunisterna.

– Nu måste vi samla alla de krafter och rörelser som finns, till gemensamt motstånd mot de sociala försämringarna. Vi måste aktivera fackrörelsen och få till aktivitet, strejker och allt möjligt för arbetarklassens mest brännande krav. Det finns ingen annan väg än kampens väg.