Ledare: Försvara yttrandefriheten

När regeringar vill presentera utredningar och förslag som är obekväma gör de det med fördel på sommaren och helst i semestertider. En sådan utredning togs emot av regeringen den 5 juli. Det handlar om ”Allmänna sammankomster och Sveriges säkerhet”, som den särskilda utredaren Mattias Larsson genomfört och som togs emot av justitieminister Gunnar Strömmer.

Förslagen går ut på att begränsa de relativt generösa förutsättningar för under vilken en allmän sammankomst, alltså till exempel en demonstration eller ett torgmöte, kan genomföras.

I fredstid kan polisen idag i princip bara upplösa eller neka tillstånd för en allmän sammankomst om man ser risk för allvarliga ordningsstörningar på platsen eller med hänsyn till trafiken. Nu ska även det luddiga begreppet ”rikets säkerhet” kunna tas i beaktande vid tillståndsgivning för en allmän sammankomst.

Utredaren Larsson tog vid pressträffen specifikt upp de senaste årens koranbränningar och upphängningen av en docka föreställande Turkiets president Erdogan som exempel på demonstrationer som lett till att ”rikets säkerhet” skulle ha hotats – när det framför allt i det senare fallet snarare var Sveriges väg in i Nato som hotades.

Utredningen har inte intentionen att komma till rätta med den hets mot muslimer som blir alltmer tilltagande i Sverige. Om så varit fallet hade det varit rimligt att pröva tilltaget att bränna koranen mot lagen om hets mot folkgrupp när syftet är att hetsa mot, kränka och håna muslimer, vilket clowner som Rasmus Paludan mer än gärna gör. Något som vi också skrev på ledarplats i Proletären när direktiven för utredningen presenterades av regeringen i juli förra året.

Men både justitieminister Strömmer och utredare Larsson säger rakt ut att syftet med utredningen inte är att stävja den tilltagande hetsen.

Det är istället i ljuset av den oväntat segdragna processen för att få Sverige in i Nato, och den bojkott av svenska företag som gjordes i muslimska länder efter koranbränningarna, som man ska se på förslagen i utredningen. Man kan fråga sig om det är Sveriges regering eller Turkiets president Erdogan som beställt den.

Även om utredningen har vissa brasklappar, som att ”en försämring av Sveriges förhållande till en främmande makt inte i sig kan anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet”, och att åtgärderna bara ska användas restriktivt, så öppnar den upp för en långtgående inskränkning av mötesfriheten.

Polisen ska inhämta uppgifter från säkerhetspolisen eller utrikesdepartementet när de misstänker att en demonstration eller möte kan hota ”rikets säkerhet”. Uppgifter som sedan ska ligga till grund för tillståndsgivningen och som i många fall kan vara hemligstämplade, vilket öppnar upp för godtyckliga beslut där polisen inte kan redovisa skälen till beslutet.

Noteras ska att Säpo har haft synpunkter på utredningen. Där menar man att det kan uppfattas som att Säpo indirekt dikterar villkoren för yttrandefriheten. En roll som de säger sig inte vilja ha, och inte ska ha i en fungerande rättsstat. Säpo påpekar också att själva förslagen kan bli ”hotdrivande i sig genom att det sporrar illvilliga aktörer att försöka påverka Sverige”. Synpunkter som utredningen avfärdar.

Som det är nu får inte polisen ha synpunkter på innehållet vid en allmän sammankomst när de beviljar tillstånd. Utredaren föreslår att detta ska ändras. Nu ska polisen kunna styra vad som är tillåtet eller inte tillåtet att göra vid en manifestation eller demonstration.

Hela förfarandet med att polisen i förväg, baserat på innehållet i en manifestation, ska kunna avstyra den, är enligt yttrandefrihetsexperten Nils Funcke ett brott mot den tryck- och yttrandefrihetstradition Sverige har haft och byggt vidare på sedan 1700-talet, och öppnar upp för att censurförbudet slopas.

Förslagen till lagändringar, som föreslås träda i kraft den 1 juli 2025, måste också ses mot bakgrund av de nya lagar som redan röstats igenom av riksdagen och som begränsar yttrande- och tryckfriheten. Till exempel lagen om utlandsspioneri från 2023, som begränsar mediers möjligheter att röja hemligheter som kan ”skada Sveriges relationer” med allierade länder – och gör att både journalister och publicister kan dömas för spioneri om de avslöjar till exempel krigsbrott begångna av ett annat Natoland.

Sedan de styrande bestämt att vi ska gå in i Nato har den yttrande- och tryckfrihet som vi tillkämpat oss och är vana vid i Sverige varit inne på ett sluttande plan. Det handlar om att det i praktiken blivit jobbigt med yttrandefrihet när de som yttrar sig inte yttrar sig som de styrande vill. Det räcker inte med att så gott som alla dagstidningar står på deras sida, de vill ha möjlighet att gå in och tysta alla folkliga protester som kan störa deras agenda. 

Nu är viktigare än någonsin att stå upp för och försvara den av Natolobbyn redan rejält kringskurna demokratin, om vi vill ha kvar yttrandefriheten i Sverige.