Krönika: Hanna Gunnarssons fjäsk för Nato är pinsamt
Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson stödjer krigsövningar och hyllar fascistiska bödlar. Allt för att fjäska för krigsetablissemanget.
Vad håller Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson på med? Det är vi nog många som undrar.
För en vänstersinnad fredsvän borde det vara enkelt att motsätta sig Aurora 23 – en krigsövning som solklart är en del av Sveriges införlivande i krigsalliansen Nato.
Men inte för Gunnarsson. På Twitter hoppas hon på en givande övning, uppmanar alla att komma på infodagarna och ser inga problem med övningen överhuvudtaget.
Det är inte första gången Gunnarsson fjäskar för krigsetablissemanget. På Folk och försvar tidigare i år hyllade hon enigheten bland partierna om försvaret. Ska man tro Gunnarsson har V alltså inget att säga om närmandet till Nato och miljardrullningen till militären som en del av detta.
På Twitter är Gunnarsson god kandidat till titeln pinsammaste vänsterpartist. Under en resa till Finland häromveckan delade hon bilder på minnesstenar över Finska gardet, soldatgravar från ”Frihetskriget” 1918, minnesmärken över svenska frivilliga i vinter- och fortsättningskriget, och marskalken Gustav Mannerheims grav. Allt sammanfattat med texten: ”Ett land som har varit i krig och genomlevt ockupation behöver platser för att minnas och hedra de som kämpade för frihet. Och de som dog.”
”Bredvid finns också minnesstenar över stupade tyska soldater. De var också söner, bröder och makar, människor som måste minnas”, skriver hon i ytterligare ett inlägg.
Finska gardet var föregångare till de vita skyddskårerna under finska inbördeskriget. ”Frihetskriget” var högerns och vitgardisternas namn på klasskriget mot de röda 1918. Frihetskriget hade inget med frihet att göra, varken för Finland eller enskilda finländare.
Vitgardisterna var lojala till överklassen, de företrädesvis svenska adelsmännen och det ryska tsarväldet. Det var oktoberrevolutionen i Ryssland som möjliggjorde Finlands självständighet genom dekretet om alla folk inom den ryska nationen hade rätt till självständighet.
Mannerheim, finlandssvensk friherre som själv lojalt lytt under den ryska tsaren, var ingen frihetshjälte. Han var en brutal slaktare, med tiotusentals finländska rödgardister och socialistsympatisörer, på sitt samvete. Vinter- och fortsättningskriget var enligt Mannerheim själv en fortsättning på ”Frihetskriget” – nu i allians med Nazityskland.
Det är såklart helt okej att inte känna till detaljerna i Finlands historia. Men när Gunnarsson lägger upp bilder på finska hakkors och frågar om någon vet vad det kan vara för symbol blir det rent parodiskt.
Kanske är Gunnarsson bara dåligt påläst. Mer troligt – och betydligt värre – är att hon i sin iver att framställa sig själv som lojal till krigsetablissemanget köpt en revisionistisk omskrivning av Europas 1900-talshistoria som syftar till att göra fascistiska bödlar till frihetshjältar.
Denna historierevisionism har pågått sedan länge. USA och Nato har underblåst östeuropeisk högernationalism och stött rörelser som öppet hyllat historiska fascister i Ukraina – som Stepan Bandera. Rysslands invasion av Ukraina har skyndat på utvecklingen. Den som antyder att ukrainska nationalister under andra världskriget faktiskt var nazister som genomförde massakrer på judar riskerar numera att bli stämplad som prorysk.
I Natoländer som Kroatien, Lettland och Estland högtidlighålls pronazistiska kollaboratörer och SS-legioner som nationalister som slogs för ”frihet”. I Lettland har ministrar från nuvarande högerextrema regeringspartiet Nationella alliansen deltagit i paraderna – om än med försiktig kritik från Nato som inser de pr-mässiga riskerna.
Att Vänsterpartiet och Gunnarsson stämmer in i denna historieskrivning är minst sagt pinsamt.