Krönika: Inga tårar över CIA:s ”biståndsorganisation”
USAID har sedan 1960-talet varit ett av USA:s mjukare verktyg för att upprätthålla sin hegemoni över världen. Miljarder dollar har gått genom det ökända organet, för att destabilisera regeringar som USA velat bli av med.
Ingen kan anklaga Donald Trump för att ha dragit benen efter sig sedan han kom tillbaka som USA:s president för några veckor sedan. Han har från första dagen satt sin prägel på den nya administrationen, med uppmärksammade beslut om alltifrån ståltullar till genuspolitik.
En revolution från ovan, menar både hans supportar och de som avskyr honom, trots att han bara är en mer extrem företrädare för samma gamla USA-imperialism. Och ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt allt som den nygamla presidenten får för sig.
Ofta är det lätt att stämma in i den kritiska kören – inte minst om att Trump åter fört upp Kuba på USA:s lista över länder som ”sponsrar terrorism”, eller det oerhörda utspelet om att vilja etniskt rensa Gaza på två miljoner palestinier. Men när det kommer till CIA:s eget ”biståndsorgan” USAID, som Trump vill hårdbanta, är det svårt att inte dra på smilbanden.
Missförstå mig rätt. Att även verkliga hjälporganisationer, som i en rutten värld är beroende av finansiering från USA:s utrikesdepartement, måste stänga ner aktiva akutinsatser världen över är inget att skratta åt. Även om man ska ha klart för sig att också de utbetalningarna gjorts med Washingtons bästa för ögonen.
Men att en mängd USA-vänliga mediebolag och NGO:er, som enbart finns till för att undergräva regeringar som inte faller Washington i smaken, samtidigt får lägga buken i vädret är lätt att le åt.
Så har vi de senaste veckorna fått lära oss av Reportrar utan gränser att inte mindre än 90 procent av Ukrainas ”fria och självständiga” medier – som stödjer proxykriget mot Ryssland – finansieras av USA. Likaledes lär CIA-finansierade ”oberoende” medier i Ryssland och Georgien oroa sig för att pengaflödet stryps. För att inte tala om de i Latinamerika som vill ”befria” länder som Kuba, Nicaragua och Venezuela.
Den åtminstone formella anledningen till angreppet på USAID är också en källa till munterhet. Trumps guldgosse Elon Musk beskriver CIA:s egen regimskiftesagentur som styrd av ”radikala marxister som hatar USA”. När dess funktion i decennier varit att motarbeta just marxister.
USAID skapades 1961 under John F. Kennedy. Det var samma år som CIA:s misslyckade invasion av det revolutionära Kuba. Sedan dess har hundratals andra gusanos fått miljoner och miljoner dollar från USAID och andra CIA-organ för att försöka – och ibland lyckas – välta regeringar som velat gå en annan väg än den av Washington bestämda.
Trump och Musk och de andra vill knappast heller att Washingtons inflytande i världen ska minska. De är bara mer öppna i sina hot, och mer realistiska vad gäller imperiets dalande stjärna. Han som blir ansvarig för det nedbantade USAID är utrikesminister Marco Rubio, som för två veckor sedan erkände att den unipolära världsordning som rått sedan andra världskrigets slut snart är historia.
De vill rensa ut sina politiska fiender ur statsapparaten, vilket inte är något att beklaga när det handlar om kallakrigare som avlönas av USAID. Det gråter vi knappast över – väl medvetna om att Trumps nästa utspel när som helst får skrattet att fastna i halsen.