Hos familjen Kristiansson i Landskrona samsas de som högerregeringen vill ställa emot varandra. Stålverksarbetaren Johnny Kristiansson har fått mer på lönekontot tack vare jobbskatteavdraget. Men hans fru Petra Kristiansson är långtidssjukskriven. Hon lever på 65 procent av sin tidigare inkomst, och har dessutom hotet om utförsäkring hängandes över sig.
– Jag brukar säga att för oss som familj har det blivit ett nollsummespel, säger Johnny Kristiansson när vi träffas hemma i familjens vardagsrum.
– Regeringens politik innebär att vi som jobbar får det bättre på de svagas bekostnad. Nu råkar jag vara gift med en av de svaga. Det jag får extra i lön är det som hon förlorar.
Petra Kristiansson skulle kunna ha varit en av dem som tjänade på jobbskatteavdraget. I mitten av 1990-talet började hon jobba på Haldex, en av fordonsindustrins många underleverantörer och en av Landskronas största arbetsplatser. Skift- och helgjobb innebar en för arbetare bra inkomst. Men tilltagande problem med den reumatiska sjukdomen fibromyalgi gjorde till slut jobbet omöjligt.
– Jag blev uppsagd när företaget rensade ut bland dem som var långtidssjukskrivna, berättar hon. Det känns olustigt att kunna bli uppsagd bara för att man är sjuk. Det var en trygghet som försvann.
– Det fanns inga omplaceringsmöjligheter. Haldex är inte kända för att ta bra hand om sina arbetare.
Vi anländer till Landskrona en gråmulen måndagseftermiddag, där Johnny Kristiansson möter upp vid tågstationen.
Det tar inte många minuter att åka bil genom staden till familjen Kristianssons radhus i norra Landskrona.
Av dryga 40000 kommuninnevånare bor 28000 i själva Landskrona. Johnny Kristiansson berättar att låga boendekostnader och närheten till andra städer i Skåne gör att Landskrona inte är lika hårt drabbat av utflyttningar som så många andra mindre kommuner.
Landskrona hamnade i medialjuset efter förra valet, när Sverigedemokraterna tog hem 22 procent av rösterna i kommunvalet. I årets kommunval backade det främlingsfientliga partiet till 15 procent. I stället gjorde Folkpartiet ett rekordval och blev kommunens största parti.
– Förra valet trodde jag att de flesta röstade åt höger av rent missnöje, men nu verkar det vara en våg av egoism som råder. Jag kan inte förstå hur arbetare kan rösta blått.
Johnny Kristiansson är fackligt aktiv IF Metallare med hjärtat till vänster. Född röd som han säger. Han nämner sin socialdemokratiske farfar som en viktig inspirationskälla för det egna politiska ställningstagandet.
– Min farfar sa alltid att man mäter ett samhälle efter hur det tar hand om dem som är sjuka och svaga. Han föddes i en tid när sossarna ännu vågade ta kamp.
Själv har Johnny Kristiansson aldrig varit medlem i något politiskt parti. Han beskriver hur han upplevt att först Socialdemokraterna och sedan Vänsterpartiet gått förbi honom i riktning högerut, även om han påpekar att de lokala vänsterpartisterna står betydligt mera till vänster än partiledningen.
Just nu deltar Johnny Kristiansson i en av Kommunistiska Partiets studiecirklar, och han köper regelbundet Proletären precis som några av jobbarkompisarna. Det har rentav uppstått en ”Proletärenhörna” i fikarummet på jobbet, där tidningen brukar ligga framme.
– Om två i en familj har heltidsjobb kan de tjäna bra. De rödgröna lyckades inte nå de arbetare som tjänar så pass bra att de känner sig som medelklass, anser Johnny Kristiansson apropå att den borgerliga alliansen kunde vinna ännu ett val.
Hemma i radhuset råder full aktivitet. I köket förbereder Petra kvällens middag, Johnnys föräldrar ska komma på besök senare.
Fyraåriga dottern Engla vill få vår uppmärksamhet. Hon är van att tillbringa eftermiddagarna tillsammans med pappa när han kommer hem från jobbet. Idag sitter pappa och bara pratar, det är inte alls lika roligt.
Storebror Oskar kommer hem från skolan tillsammans med en kompis, men efter ett snabbt mellanmål försvinner de ut igen.
Petra tar en paus i köksbestyren och slår sig ner i vardagsrummet för att smaka på muffinsen hon och Engla bakat tidigare på dagen.
Samtalet handlar om borgarregeringens politik, om vad den innebär för en arbetarfamilj som den vi just nu besöker.
– Vi har inte fått det bättre med borgarregeringen, konstaterar Johnny Kristiansson.
– Nä, i det här huset är det ingen som röstar på Moderaterna, fyller Petra Kristiansson i.
Trots att det ska löna sig att arbeta är det svårt att få ekonomin att gå ihop när det bara är en i familjen som har ett arbete. Johnny Kristiansson jobbade skift så länge han orkade, kanske till och med lite längre än så. Till slut tog tröttheten ut sin rätt.
– Jag var sjukskriven i tre månader för utmattningssyndrom. Det påverkade ekonomin från första dagen, jag förlorade tretusen kronor i månaden. Idag jobbar jag 75 procent.
Som ett direkt resultat av den ekonomiska situationen står familjen Kristiansson i kö till en mindre och billigare lägenhet.
– Det blir för dyrt med den här. Vi hoppas att vi får den nya lägenheten, men det kommer att innebära att yngsta dottern får dela sovrum med oss, berättar Petra Kristiansson.
– När jag var liten delade mina brorsor rum, det funkade för de var nära i ålder, men våra barn som bor hemma är mellan fyra och tjugo år, fyller Johnny Kristiansson i.
Befasa Scandust, stålverket där Johnny Kristiansson jobbar, startade som en ersättningsindustri för det nedlagda Öresunds- varvet på 1980-talet.
Idag är det ett världsledande företag som återvinner spillmaterial från de stora stålverken till rostfritt stål.
– När jag började på Scandust 1989 var ännu majoriteten av arbetarna uppsagda varvsarbetare. De som bildade verkstads- klubben kom allihop från Öresundsvarvet och var skolade i klassiskt fackligt arbete.
Johnny Kristiansson blev själv fackligt aktiv tidigt. Han började som skyddsombud i början på 1990-talet, idag är han regionalt skyddsombud och ledamot i IF Metalls avdelning 51 i mellersta Skåne.
– Jag tycker vi har en levande verkstadsklubb på jobbet, med bra återväxt. Sedan kan det vara lite upp och ner med hur många som kommer på medlemsmötena, men det beror mycket på arbetstiderna. Vi jobbar skift, fabriken är i gång dygnet runt, året om.
• Hur ser du på läget och framtiden för fackföreningsrörelsen?
– Jag anser att facket har en framtid, men vi måste forma både facket och framtiden som vi själva vill ha dem, säger Johnny Kristiansson fundersamt.
– Vi borde se i backspegeln och ta lärdom. Vi har kämpat en gång och måste göra det igen.
Som aktiv IF Metallare har han vårens stora avtalsrörelse i färskt minne, och kan konstatera att trots högerpolitikernas tal om att det ska löna sig att arbeta så kommer inte företagens vinster arbetarna till del.
– Jag är besviken att vi inte tog fighten för att få lönelyft när vi hade chansen, säger han med några månaders perspektiv på avtalsrörelsen.
– Under krisen gick vi ner i lön och arbetstid även på min arbetsplats, men nu snurrar hjulen igen och storföretag som Volvo och SKF redovisar vinster.
Petra har återgått till kökssysslorna och från köket doftar matoset allt mer lockande. Johnny tar en paus i samtalet för att hjälpa till med matförberedelserna.
– Jag sitter ju bara här och pratar, ursäktar han sig.
Hans föräldrar har just kommit innanför dörren. De bor sedan en tid i Malmö, men har ofta ärenden till släkt och vänner i sin gamla hemstad.
Vid middagsbordet bjuds vi på stek med potatis, gräddsås och gelé, som om det vore en söndag. Samtalet handlar om stort som smått. Föräldrarna förhör sig om vad som händer i Landskrona, liksom de dagsaktuella nyheterna avhandlas.
Eftermiddagen har lidit mot kväll och efter kaffet på maten börjar det bli dags att bryta upp. Det gråmulna vädret har förbytts till ihållande regn när vi åker tillbaka till tågstationen.
Några ungdomar står och kurar under ett tak utanför stationen, i övrigt förefaller Landskrona nästintill folktomt denna måndagskväll.
Tåget mot Göteborg rullar in på perrongen och vi tar farväl av Johnny Kristiansson, som återvänder hem till familjen och de vardagliga kvällsbestyren.
– Det behövs en politik som får folk att känna sig mer delaktiga i samhället. Jag efterlyser mer solidaritet, avslutar Johnny Kristiansson innan vi skiljs åt.
