Det kunde ha varit hämtat ur Friedrich Engels De arbetande klasserna läge i England från 1844. Det kunde ha varit ett slumområde i vår tids Lagos, Kolkata eller Mexico City. Men det är det inte. Vi befinner oss i Högdalen, Stockholm, Sverige anno år 2014.
– Hemma bara kris, säger Iovanna från Rumänien på en blanding av svenska, engelska och rumänska och viftar med armarna. Inga jobb, inga bostäder, bara kris. Allt går ner.
Hon sitter i ett provisoriskt skjul av plank och bräder. Mellan två luggslitna bäddar står en värmande kamin. Den kan behövas. Det duggar utomhus. Fukten och februarikylan kryper på. Bostadsytan är några kvadratmeter. Hennes man och en släkting tittar in.
Som mest har uppemot 150 personer bott i kåkstaden i Högdalen. Invånarantalet har varierat. Liknande primitiva bosättningar finns på ett trettiotal platser i Stockholms ytterområden. Det är inget unikt storstadsfenomen. Motsvarande misär existerar på flera ställen i landet.
De flesta i Högdalslägret är tiggare från Rumänien. Men socialförvaltningen rapporterar också om hemlösa EU-migranter från Lettland och Polen. De är i Sverige på tillfälliga jobb och saknar egentlig bostad. En del har missbruksproblem.
Nu har slumbostäderna i Högdalen rivits. Bakom avhysningen står socialborgarrådet Anna Köning Jerlmyr (M). De som vräkts har erbjudits några dagars akut boende eller en gratis bussresa hem till Rumänien. Ett hundratal har nappat på det senare alternativet.
Dagen för avhysningen ordnades en stöddemonstration på Sergels Torg. Deltagarna hävdade att vare sig fattigdom eller hemlöshet kan vara ett brott. Flera aktivister har hjälpt de vräkta Högdalsborna att bygga upp ett nytt kåkläger i grannkommunen Huddinge.
– Det är djupt tragiskt att människor ska bo så här, invänder Gunilla Helmerson (M) från socialnämnden i Huddinge i ABC-nytt. Men det här (nya) lägret är ingen lösning. I slutändan måste de här människornas hemländer ta ansvar för sina medborgare och deras situation.
Det är självklart helt oacceptabelt och inhumant att någon ska behöva bo i träkojor och plankskjul. Flera svenska kommuner har ordnat med enklare härbärgen för att kunna ta emot hemlösa EU-migranter. Men insatserna är långt ifrån tillräckliga.
I grunden handlar det om ett större problem. Den europeiska kapitalismen befinner sig i en kris som alstrar arbetslöshet, fattigdom och social utslagning. Krisen förstärks av den Europeiska Unionen, dess nyliberala politik och det omöjliga europrojektet.
I höstas kunde Röda korset rapportera att över en femtedel av rumänerna, grekerna, kroaterna och spanjorerna hamnar under fattigdomsstrecken i sina respektive länder. Flera andra folk i syd- och östeuropa befinner sig i samma akuta situation.
Inte konstigt att många söker sig utomlands för ett bättre liv. Röda Korset slår fast att Lettland förlorat 13 procent av sin befolkning det senaste decenniet.
Rumänien och Litauen har tappat nästan lika mycket. En del av dessa har hamnat i svenska kåkbostäder eller husvagnar.
Socialborgarrådet Anna König Jerlmyr (M) bor på en fashionabel adress i Stockholms innerstad. Alltmedan de fattiga rumänska tiggarna höll på att plocka ihop sina sista pinaler för att resa hem, tog hon en tripp till Bryssel för att tala inför EU-kommissionen.
Fattigdom är inget brott. Den verkliga brottslingen är nyliberalismen som fullständigt raserat den sociala trygghet som en gång rådde i östra Europa under den socialistiska perioden. Samma nyliberala kapitalism som med EU-medlemskapet som smörjmedel söker införa en liknande regim också i vårt land.
