Klass håller stilen – tidning om arbetarlitteratur fyller tio

Grattis Klass! Föreningen Arbetarskrivares tidskrift, som fyller tio år nu i vår. En på sätt och vis unik kulturtidskrift, som fokuserar på arbetarlitteraturen i dess olika former. 

– I dessa dagar ser jag Klass som en motståndshandling. Det blir allt mindre utrymme att diskutera klassamhället, inte minst i litteratur, samtidigt som klassamhället blir en större och större faktor, både i Sverige och globalt. Det styr allt från klimat till krig, säger chefredaktören Beata Hansson till Proletären.

Hon har suttit på posten i fem år nu, men varit med i redaktionen från start. Det har hänt mycket i medievärlden under dessa år. Inte minst med kulturbevakningen.

– Jag pratade med lite med Vibeke Olsson [författare, känd för böckerna om sågverksarbetaren Bricken reds.anm], att det här är lite som en kvarglömd oas. Dagstidningar struntar i oss som skriver arbetarberättelser, vi har inte längre nåt värde för recensenterna. Dagstidningars och facktidningars kultursidor krymper. Det finns inte så många ställen man kan bli publicerad.

– Vi blir väldigt uppvaktade av skribenter från alla håll som vill publicera texter och dikter. Det finns ett så stort behov av att få bekräftat att man har en röst. Jag kan tänka mig att många inte känner sig tillräckligt lyssnade på i dagens samhälle.

Tidskriften Klass

Beata Hansson

Samtidigt är det en del som menar att det pågår någon slags renässans för den svenska arbetarlitteraturen. Det släpps en hel del nytt och verkar finnas ett pånyttfött intresse?

– Ja, till viss del. Dagens arbetarlitteratur är inte är så kollektivistisk. Det kanske inte efterfrågas på samma sätt. Det är gigarbetares vardag och liknande. Det är den enskilda rösten som vi hör mycket av. Det är inte alls fel, men den kollektivistiska romanen hade ett annat värde. Den är det mer sällan man ser.

Hur ser framtiden ut för tidskriften?

– Nu får vi se oss som en motståndsrörelse. Nu måste vi ge energi åt debatten från det håll som vi representerar. Orättvisorna, de stora och de små. Vi måste syna och debattera underifrånperspektiven.

Och rent praktiskt…? Jag tänker på pengarna. Det är tuffa tider.

– Så länge vi får kulturstöd så kommer vi orka tror jag. Vi bär ett rätt tungt lass nu och betalar urusla arvoden, men det gör vi även till oss själva. Nu går det här under mitt ”aktivistkonto”. Just nu är både jag och Carola [Ankarborg, redaktör och layoutare] superslitna. Men samtidigt tänker vi att till nästa nummer då MÅSTE vi ha med den här rösten och den här rösten och den här rösten…