Kommunalråd anklagade anställda och anhöriga i äldrevården för svartmålning
Kommunledning och anställda inom äldreomsorgen lever i olika verkligheter. Det blev tydligt när anställda och anhöriga konfronterade kommunpolitiker efter en manifestation för äldrevården i Luleå.
I måndags arrangerade Äldrevårdsupproret en manifestation i Luleå. Olika tal hölls från anställda inom äldrevården och av anhöriga. Varje tal beskrev vårdpersonalens pressade situation.
Talarna vittnade om hur personalen gör ett fantastiskt arbete, men de små resurserna gör att man får allt mindre tid för patienterna. Ett ständigt dåligt samvete och känslan av otillräcklighet gör att många anställda inte orkar och sjukskriver sig. Många slutar.
Vid några av talen på manifestationen krävdes bland annat ”kvalitetsvård i stället för lugnande mediciner” och ”rörelse istället för förtvining”.
Efter talet genomfördes en demonstration där cirka 100 personer gick till stadshuset där en namninsamling med drygt 1700 namn överlämnades till socialnämndens ordförande, Fredrik Hansson.
Vid kommunfullmäktigemötet hade en snabbinterpellation ställts. Den besvarades av Fredrik Hansson som ansåg att Luleås äldrevård kvalitetsmässigt höll en bra nivå i jämförelse med andra kommuner. Han kände inte igen de anställdas beskrivning, utan påstod att många äldre är nöjda med vården. Han framförde att socialnämnden har ett effektivitetskrav på en procent per år, men att detta inte drabbade verksamheten. Tvärtom påstod han att den totala budgeten för socialnämnden ökat.
Även kommunalrådet Niklas Nordström (S), deltog i debatten och hänvisade till vikten av att hålla budget. Han anklagade interpellanterna för svartmålning.
Debatten i fullmäktige visade obarmhärtigt hur kommunledning och anställda inom äldreomsorgen lever i två olika verkligheter.