Ledarkrönika: Korruptionen i IF Metall visar att vi måste lita till egna krafter

Under veckan har Dagens arbete avslöjat att IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic inte har någon juristexamen som han påstått sig haft, samtidigt som han vid sidan av haft flera uppdrag i olika bolagsstyrelser.

Det är bra att makten granskas, så även makten inom fackföreningsrörelsen. När Dagens arbete försöker reda i vem som godkänt Davidovics anställning som förbundsjurist, och hans sidouppdrag, slår resten av IF Metalls ledning ifrån sig. Veli-Pekka Säikkälä, Anders Ferbe och Stefan Löfven slår alla ifrån sig och pekar på varandra.

Att en person ljuger om sina meriter är en sak. Men att som facklig förbundsjurist också sitta i bolagsstyrelser som sidouppdrag är ännu allvarligare.

Att företräda både facket och arbetsköparna går inte. Det är en ekvation som borde kännas helt omöjlig. Men för dagens fackpampar är det svängdörrar mellan förtroendeuppdrag och lobbyverksamhet för Svenskt Näringsliv.

Stefan Löfven blev handplockad av socialdemokratin till att bli statsminister, efter att som IF Metall-ordförande drivit igenom ett lönesänkningsavtal under finanskrisen 2008 och agerat som lobbyist för Saab i Brasilien. En lobbykarriär som troligen krattade manegen till jobbet på public affairs-byrån Rud Pedersen.

Anders Ferbe gick snabbt över till Tidningen Näringslivet efter sitt uppdrag som förbundsordförande. Göran Johnsson, Industriavtalets pappa, klev in i styrelsen för Swedbank och andra bolag. Vi har skäl att tro att taxibilarna vid det här laget har fast taxa mellan LO-borgen och Svenskt Näringslivs huvudkontor.

Men det stora sveket mot IF Metalls medlemmar och hela Sveriges arbetarklass som Darko Davidovic gjort sig skyldig till, den nya Las-överenskommelsen, där man försämrade anställningstryggheten för Sveriges arbetare för att sossarna fortsatt skulle behålla statsministerposten, nämns inte i granskningen. Men det är ju inte ett svek som Darko Davidovic är ensam skyldig till. Hela LO-toppen är skyldig. Trots stora protester inom LO drevs förhandlingar och avtalet fram. 

Det fanns stora hål i Las sedan tidigare, men bara förhandlingar leder inte till några segrar och framflyttade positioner. Det leder inte till några vinster för arbetarklassen, utan möjligtvis ett undvikande av förlust. För att vinna segrar krävs kamp.

En kamp som den reformistiska fackföreningsrörelsen genom sin historia avvisat. Istället för att låta dessa korrupta fackföreningsledare få fortsätta på sin inslagna väg kan Sveriges arbetarklass bara lita på sina egna krafter.

Ingrid Frejd
Sjusköterska och facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet