Ledarkrönika: Kris och krig är inget naturtillstånd

Det är bistert att leva i dessa krig- och kristider. Det är en bister politisk tid för oss kommunister, allt sedan EU-anpassning och EU-inträdet har de politiska idéerna och visionerna formerats först av svenskt näringsliv för att sedan bli politisk verklighet oavsett om det är socialdemokrater eller moderater som bemannat statsministerposten för tillfället.

Det senaste året har den politiska debatten i Sverige i princip enbart handlat om vem som kan skrika högst om hårdare straff och hårdare tag mot de som lever i förorten. Eller mot de som är i behov av försörjningsstöd eller sjukskrivning, som när arbetsmarknadsminister Johan Pehrson twittrar om att det ska bli tuffare att leva som arbetslös i Sverige.

Alla riksdagspartier är överens om att Sverige ska öka kostnaden för försvaret till Natos nivår, trots att kommuner och regionernas verksamheter i Sverige skriker efter mer pengar.

Det är lätt att bli dyster i en sådan samtid. Att börja känna att det inte går att förändra samhällsutvecklingen. Men ingen av oss står maktlös, även om det kan kännas så.

Tillsammans behöver vi ge varandra makt att kämpa för ett annat samhällssystem. Norska LO strejkade till sig en reallöneökning i veckan. I flera länder i världen så går människor ihop och kämpar mot nyliberalismens politiska verkningar.

I Frankrike har tågarbetarna och flera andra fack och grupper kämpat emot höjningen av pensionsåldern i flera veckor. I Stockholm genomförde lokförarna en vild strejk för att behålla tågvärdarna.

Tillsammans visar vi att dessa tider av kris och krig inte är ett av naturen givet tillstånd.

All denna kamp och all denna vilja till förändring uppmärksammar vi tillsammans på första maj och i Röd Front. Vissa vill avvisa första maj som kampdag genom att hävda att den är bara rester av den nostalgiska vänstern som dammar av sina kostymer och visar upp sin litenhet. Det handlar inte om det.

Visst, det är många som väljer att göra andra saker än att demonstrera på första maj. Men första maj, arbetarkamp och kampen för ett annat samhällssystem handlar om så mycket mer än bara den demonstrationen. Det handlar om varje gång vi delar ett flygblad, varje gång du tar upp en orättvisa i fikarummet, varje gång du vänder på de rådande perspektiven, varenda affisch vi tillsammans sätter upp.

Tillsammans visar vi att dessa tider av kris och krig inte är ett av naturen givet tillstånd.

Vi får ofta höra att det inte finns något alternativ till nyliberalismen – när man konsumerar borgerlig media, eller när man för vilken gång i ordningen hör sin chef försöka beskriva nästa nedskärning som en utvecklingsmöjlighet. Där och då behövs du.

Det behövs att vi höjer rösten och säger ifrån. En nedskärning är en nedskärning och inget annat.

Den politiska utvecklingen i Sverige och i världen går att förändra. Arbetarklassen är inte maktlös. Strejkerna och protesterna runt om i världen visar detta. Tillsammans kan vi protestera mot dessa krig- och kristider. På första maj höjer vi rösten mot krig och kristid och för socialismen.