Folkpartiet får allt svårare att leva upp till det egna namnet när folk i allt större utsträckning flyr partiets väljarkår. I de senaste opinionsundersökningarna når partiet inte ens upp till folkölsstyrka.

Major Björklund har under sin tid som ordförande lyckats med bedriften att halvera väljarkåren och liberalerna når ungefär en tredjedel av siffrorna från Bengt Westerbergs fornstora dagar.

Inget konstigt med det. Utrymmet för ett batongliberalt parti är begränsat på den allt trängre högerkanten. Försöken att fiska feministiska röster genom att skrämmas med det kommunistiska spöket gav liten utdelning.

Lika misslyckad är strävan att kränga på sig borgerlighetens antirasistiska lagledartröja, med tanke på att Folkpartiet är det alliansparti som var tidigast med att fiska i främlingsfientlighetens och islamofobins bruna vatten.

Men framförallt har verkligheten avslöjat Folkpartiets dunderfiasko i paradgrenen skolan. Privatiseringspolitiken, riskkapitalisternas plundringståg i skolvärlden, skapandet av en parallellskola och de allt sämre elevresultaten är facit efter Jan Björklunds sju och ett halvt år på posten.

Det ser ut att vara hög tid för majorens avsked. En god soldat bör veta när det är läge för reträtt.