Att nazisterna tillåts genomföra sin provokation på 1 maj i Jönköping väcker vrede i breda grupper. Det är bra. Ett rasistiskt brott under polisbeskydd och till på köpet på arbetarklassens internationella högtidsdag, förtjänar allt motstånd det kan få.
I kampen mot rasismen är vi kommunister för största möjliga bredd. Det är viktigt att den överväldigande majoriteten människor som känner avsky för rasismens människosyn och nazismens brott gör sin röst hörd. Det är när denna opinion tystnar som de bruna krafterna på allvar kan börja breda ut sig.
Därför är vi också motståndare till den elitism som genomsyrar de autonomas antirasism. Det är lätt att förstå ilskan, viljan att handgripligen stoppa nazisterna. Men i praktiken stannar det vid konfrontation med polisen och våldsamheter som gör att många människor inte vågar delta. Kraften i att vara många ersätts av viljestyrkan hos ett litet fåtal.
Men att vara för bredd i kampen mot rasism får inte slå över i att se antirasismen och antifascismen som en opolitisk fråga. Om antirasismen samlas under innehållslösa floskler, som inte på något sätt förhåller sig till orsakerna till rasismens och högerextremismens ökande styrka, så riskerar hela frågan att bli lidande. Ta bara parollen ”alla får plats” som den småländska tidningskoncernen Hallpressen bedriver en kampanj under mot nazistdemonstrationen i Jönköping.
Det är givetvis bra att media tar sitt ansvar i kampen mot rasismen och hjälper till att samla människor till manifestationen. Men att högerpressen påstår att alla får plats är tomt prat. Hela högerpolitiken bygger ju tvärtom på att alla inte får plats.
Du får inte plats är det faktiska budskapet till lastbilschauffören Lars som förlorar jobbet för att EU:s fria rörlighet av arbetskraften gör det möjligt för en utländsk chaufför att ta jobbet för halva lönen. Du får inte plats är även beskedet till bostadslösa Maria som köat för hyresrätt i flera år och saknar rika föräldrar som kan köpa en bostadsrätt åt dottern. Du får inte plats är budskapet till pensionären Edit som genom pensionsbromsen ser inkomsten krympa för varje månad. Eller till arbetslösa Ali i Rosengård som sökt 30 jobb i veckan, men aldrig ens kallas till någon intervju.
Exemplen kan mångfaldigas. Att vi inte har plats för människor, i ett Sverige som är dubbelt så rikt som för 30 år sedan, är själva grundtanken i nyliberalismen. Det finns bara plats för människor i form av marknadsvärden på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och alla andra marknader som det här systemet förvandlar våra mänskliga behov till.
Människovärdet offras när marknadsvärdet tar över. Det hela skyddas av den eviga tillväxtens predikanter, som mäter allt efter marknadens räknesticka och påstår att allt är bra så länge diagrammen pekar uppåt, oavsett hur människor behandlas och mår.
En liten grupp i toppen samlar på sig allt mer, hittills har den rikaste procenten lyckats lägga vantarna på 40 procent av de samlade förmögenheterna. I samhällets nedre regioner får människor veta att de har att slåss om de smulor som, enligt teorin, ska falla från herrarnas bord. Då öppnas dörren för rasisterna och högerpopulisterna som kan spela ut den ena gruppen arbetare mot den andra.
Arbetslöshet, ökade klyftor och nedmonterad välfärd är den bruna jordmån som både Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti kan växa i. Antirasismen klassiska paroll ”högerpolitik föder rasism” har aldrig varit mer sann.
