Migrationsminister Tobias Billström framstår allt mer som det moderata skräckkabinettets Dr Jekyll och Mr Hyde.

I förhållande till människor som söker skydd i Sverige uppvisar Billström en närmast patologisk känslokyla. Billström har inga som helst problem med att skicka tillbaka flyktingar till länder som Irak och Afghanistan, som enligt hans ministerpapper inte utgör några krigszoner. Han anser inte att flyktingar skall ha rätt att återförenas med sina familjer och han anser absolut inte att gömda flyktingar skall ha rätt till sjukvård. Sådant avskum få stå sitt eget kast.

Till flyktingar förhåller sig Billström som den förskräcklige Mr Hyde.

Men när företagen vill ha fritt fram att importera arbetskraft från när och fjärran, utan begränsningar och utan inblandning från petiga byråkrater och motspänstiga fack, så förvandlar sig Billström genast till den vänlige Dr Jekyll. Självklart skall människor få komma till Sverige. Om och så länge arbetsköparna behöver dem. Fattas bara annat.

Det hela är bottenlöst cyniskt. Ett arbets-köparpapper öppnar utan vidare den dörr som är igenbommad för tusentals människor som inte finner nåd inför en alltmer snål asylprövning, som när flykt undan   krigen i Irak och Afghanistan inte duger som asylskäl.

Billström och hans nyvunna moatjé, miljöpartisten Mikaela Valtersson, hänvisar till den beryktade arbetslinjen. Vilket är ett saltomortaltrick i den högre skolan.

Inför valet 2006 gapade högeralliansen om    det förgörande utanförskapet, om 1,5 miljoner människor som ofrivilligt står utanför arbetsmarknaden, som utestängs från arbetsmarknaden av sossarnas misslyckade politik.

Siffran var skarvad och till delar påhittad, men sant är i alla fall att det sedan åtminstone 20 år råder permanent massarbetslöshet i Sverige. Hundratusentals människor förnekas arbete – för att de är för unga eller för gamla, för att de har fel efternamn, för att de bor på fel plats eller för att deras arbetsförmåga är begränsad.

En arbetslinje värd namnet har naturligtvis som mål att ta till vara denna förslösade arbetskraft. Varvid vi kommunister förespråkar en generell arbetstidsförkortning. Dagens kapitalism har bevisligen inte behov av all tillgänglig arbetskraft. Då är den självklara lösningen att vi delar på de jobb som finns.

Tobias Billström och hans nyvunna moatjé hävdar dock att vi står inför en arbetskraftskris, given av den demografiska utvecklingen (allt fler äldre att dra försorg om och allt färre i arbetsför ålder). Därav förslaget om fri arbetskraftsimport.

Det hela är sanslöst. Å ena sidan talar alliansen om 1,5 miljoner människor i utanförskap. Å andra sidan om hotande arbetskraftsbrist. Som om de utanförstående plötsligt inte längre finns.

Sanningen är naturligtvis att alliansen bara använder utanförskapet som ett slagträ i debatten. Regeringen har inte minsta avsikt att avskaffa den massarbetslöshet som håller arbetarklassen i kapitalets tukt och förmaning eller för den delen den segregation som delar arbetarklassen efter etnisk tillhörighet. Bättre då med import att billig och lydig arbetskraft, som får komma på arbetsköparnas nåder och som skickas hem igen om de sticker upp på den ena eller andra sättet.

Enligt Billström och Valterström är villkoret för arbetstillstånd att den importerade arbetaren skall kunna försörja sig på sin lön. Anställningsvillkoren skall vara ”kollektivavtalsenliga eller skall följa praxis inom yrket eller branschen”.

Man behöver inte vara särskilt misstänksamt lagd för att inse att detta utgör ett lönedumpande gungfly. Det blir fritt fram för skrupulösa arbetsköpare att importera billiga tillfällighetsarbetare, som de kan behandla i stort sett hur de vill – passar det inte så åker du ut! – istället för att anställa den arbetskraft som finns i landet.

Redan nu finns det möjlighet för svenska företag att anställa människor med spetskompetens. Från vilket land de än kommer ifrån. Förslaget om fri arbetskraftsimport handlar inte om läkare och ingenjörer, även om tredje världens länder säkert kommer att dräneras på sådan kompetens, utan om tjänstearbetare av olika slag, som skall bidra till att pressa redan låga löner och därmed till att öka löneskillnaderna. Just detta är ett av huvudmålen i högerns sk jobbpolitik.

Vi kommunister säger kategoriskt nej till fri arbetskraftsimport. Så länge det finns arbetslösa i Sverige bör jobben gå till dem. Vi är därför för det regelsystem som hittills gällt, där Arbetsförmedlingen prövar om det finns lämplig arbetskraft i Sverige innan arbetstillstånd medges. Vi är rentav för en skärpning av detta system. Finns det lämplig arbetskraft att utbilda, så skall arbetskraft inte importeras.

Fri arbetskraftsimport innebär bara ett överutbud av arbetskraft på arbetsmarknaden och därmed ökad press på löner och anställningsförhållanden – enligt given kapitalistisk logik.

Någon kanske invänder att också ett stort   flyktingmottagande innebär ett överutbud av arbetskraft. Vilket är sant. Men flyktingmottagande handlar inte om arbetsmarknadspolitik, utan om att ge människor i nöd en fristad. Det är flyktingarna som behöver empati, inte de arbetsköpare som hoppas kunna importera ännu billigare arbetskraft.

I Robert Louise Stevensons bok förvandlades Dr Jekyll alltmer frekvent till Mr Hyde, till slut också utan hjälp av det elixir han uppfunnit.  Hur det blir med Tobias Billström återstår att se. Frågan är om han kan bli mer förskräcklig än vad han redan är.  

1 april 2008
Proletären 14, 2008