Det är ingen nyhet att Stefan Löfven, socialdemokraterna och LO-toppen sedan länge haft som målsättning att begrava frågan om en begränsning av vinstuttaget i välfärden. Men frågan är om inte LO-utspelet att överföra frågan till förhandlingsbordet för arbetsmarknadens parter kommer att skriva in sig som ett av de mer patetiska försöken i den långa historien av att försöka döda folkliga politiska krav.
LO-pamparna står ensamma intill kistan med Löfvens osaliga ande svävandes över sig. Men begravningskapellet ekar tomt. Förslaget ratas enhälligt av övriga partier, ledarskribenter och inte minst av alla de människor som fått nog av att våra behov av vård och omsorg gjorts till en vinstmaskin för storföretag.
Den enda som applåderar begravningsförsöket är IF Metalls ordförande Anders Ferbe. Inte så konstigt med tanke på att missfostret avlats av Ferbes föregångare på posten Stefan Löfven och den tidigare IF Metall-anställde Karl-Petter Thorwaldsson. Att till varje pris försvara företagens vinster har blivit något av ett adelsmärke för IF Metall.
Men i skyddet av välfärdskapitalisternas vinster verkar Löfven och Thorwaldsson inte ens ha konsulterat vännerna på Svenskt Näringsliv. Svaret från Vårdföretagarnas Håkan Tenelius är talande: ”LO vill fortfarande strypa förutsättningarna för företag inom vård och omsorg. Det är naivt att tro att företagen skulle vilja sätta sig ner och förhandla om hur det ska gå till.”
Svenskt Näringsliv håller givetvis med LO-ledningen i sak. Företagens vinstmöjligheter får inte begränsas och frågan som sådan måste bort från den politiska agendan.
Men för borgarklassens kamporganisation gäller det att stämma i bäcken. De vet att den folkliga ilskan mot vinster i välfärden innehåller ett potentiellt hot mot det kapitalistiska systemet som sådant. Bara att erkänna att det finns en motsättning mellan privata vinster och mänskliga behov är att gå för långt för Svenskt Näringsliv.
På god väg att omvandla välfärdssektorn till en kapitalistisk marknad, tänker kapitalisterna inte gå med på några begräsningar. Inte ens några till intet förpliktande målsättningar om att vinster ska återinvesteras. Vinsterna tillhör kapitalisterna och får inte röras av varken demokratiska beslut eller fackliga organisationer. Som den goda socialdemokrat Stefan Löfven är vet han att aldrig göra övertramp in på det privata ägandets heliga mark.
Socialdemokratins mål är inte att angripa klassamhället, att ta från de rika och ge till de fattiga, att inskränka ägandets makt. Tvärtom så är målet att skapa en rik och lycklig borgarklass. Den ägande klassen skall hållas glad och därmed öppen för samförstånd genom att s-politiken aldrig utmanar den borgerliga lyckans fundament, ägandets ekonomiska makt och privilegier.
Därför måste Stefan Löfven till varje pris försöka begrava frågan om vinsterna i välfärden. Men LO-utspelet riskerar snarare att ringa begravningsklockor över Löfvens drömmar om en statsministerpost.
Göran Greider spekulerar om att Löfvens och Thorwaldssons förslag uppkom över en lunch på någon finare lunchrestaurang mellan Norra Bantorget och Sveavägen. Om det är sant så tyder nivån på förslaget att det dracks starkare drycker till maten.
Nästa gång de gamla kollegorna från IF Metall dinerar är det bara att hoppas att de låter maten tysta mun.
