Seko-strejken går in i sin tredje vecka och ännu vägrar den centrala arbetsköparorganisationen Almega att böja sig för fackets högst rimliga krav. Om inget oförutsett inträffar utvidgas strejken därför lagom till midsommar, då Sekos strejkvarsel vid pendeltågstrafiken i Stockholm och på Krösatågen i Småland träder i kraft. Till dessa redan lagda varsel läggs nu också ett gällande Kustpilen i Östergötland.
Det är helt nödvändig åtgärd. Almega har så här långt uppträtt arrogant och rent provokativt i förhandlingarna. Istället för att söka en lösning av konflikten har Almega lagt till nya krav, som ytterligare försämrar villkoren för de anställda. I ett sådant läge är kompromiss från Sekos sida detsamma som nederlag. För seger krävs skärpta stridsåtgärder.
Glädjande är att flera LO-förbund nu varslat om sympatistrejker. Det började med att Elektrikerförbundet varslade om strejk vid ett bygge i Tanumshede och har sedan följts av sympativarsel från Hotell- och restaurang, Fastighets, IF Metall, Kommunal, GS-facket och Målareförbundet.
Sympatistrejker är en del av svensk arbetsrätt, som en möjlighet att stödja ett annat förbund i en konflikt som inte berör det egna förbundet, åtminstone inte omedelbart.
Vi vill dock hävda att de nu lagda sympativarslen är av större dignitet och betydelse. Må vara att Seko:s strejk utlösts av Veolias attack mot de anställda på Öresundståg. Men själva konflikten – kampen mot arbetsköparnas alltmer frekventa användning av osäkra anställningar, av det som alltmer börjar likna ett modernt daglönesystem – gäller alla arbetare i Sverige.
I den meningen utgör sympatistrejkerna inte bara ett stöd för Seko och för lokförarna och tågvärdarna på Öresundståg, utan de ingår i något som med lite god vilja skulle kunna kallas klasskamp.
Sympatistrejkerna och Sekos egen utvidgning av strejken har lyft upp frågan om de osäkra anställningarna ur det begränsade, lokala sammanhanget och gjort den till en klassfråga; till en kamp som gäller hela arbetarklassen och som kräver hela arbetarklassens medverkan.
Man skall inte överskatta betydelsen av en enskild strejk. Men efter årtionden av ensidig klasskamp i Sverige, där arbetsköparna drivit facket på reträtt i fråga efter fråga, så är det glädjande att någon äntligen sätter ner foten i kampen för arbetarklassens rätt.
Ledningarna för Seko och övriga indragna fackförbund är vart fall i ord medvetna om konfliktfrågans principiella vikt – för hela arbetarklassen. Men om de för den sakens skull är beredda att fullt ut ta det ansvar som det större sammanhanget kräver låter vi vara osagt.
Till den sidan av saken vill vi bara deklarera följande: Genom att lyfta upp frågan om de osäkra anställningarna ur det lokala sammanhanget och genom att utverka solidaritet från andra förbund och från hela arbetarklassen, där stödet för strejken är stort, så har Seko-ledningen påtagit sig ett stort och viktigt ansvar.
Vi saluterar utvidgningen av strejken. Men om Seko-ledningen bakom skål och vägg, i slutna förhandlingsrum, hyser minsta tanke på att vika undan för det aggressivt klassmedvetna Almega i någon mer eller mindre usel kompromiss, så förråder den inte bara de egna medlemmarna på Öresundståg utan hela arbetarsaken.
Vi säger inte att det behöver bli så. Vi säger bara att Seko-strejken inte längre utgör en vanlig förhandlingsfråga, där det gäller att ge och ta, på traditionellt sossemanér. Nu gäller det att satsa allt på seger. Vi är övertygade om att den militanta hållning som Seko hittills visat upp har brett stöd i arbetarklassen och att Seko har goda möjligheter att segra, om ledningen bara litar på arbetarsolidariteten och på styrkan i strejkvapnet.
Arbetarsolidariteten är definitivt avgörande. Så försöker nu Almega vända stockholmska pendeltågsresenärer mot strejken genom en vulgär helsidesannons i Metro.
”Skall facket stoppa pendeltågen”, frågar Almega i ett desperat försök att vända opinionen mot de strejkande. När det i verkligheten är den egna arbetarfientligheten och den egna omedgörligheten som ligger bakom konflikten.
Vi manar till största möjliga solidaritet med Seko-strejken!
