Uppdrag gransknings reportage om friskolors målmedvetna sortering av elever har fått både Jan Björklund och Stefan Löfven att gå i taket av upprördhet. Gott så, kan tyckas.
Skolan skall vara lika tillgänglig för alla barn.
Själva blir vi nästan lika upprörda över Björklunds och Löfvens upprördhet, som över det upprörande reportaget. För vad inbillar sig dessa tillskyndare av det fria skolvalet? Tror verkligen någon av dem att någon enda privatkapitalistisk friskola gladeligen tar emot barn med problem, med det extrakostnader och den vinstbegränsning sådana barn bär med sig?
Vi har ingen överdriven respekt för någon av dessa herrar, men vi kan ändå inte tro att de är så totalt blinda för kapitalismens funktionssätt, att de inbillar sig att vinstdrivande företag skulle sätta alla barns lika rätt före vinsten.
Det grundläggande i Uppdrag gransknings avslöjande, bortom de spektakulära grodorna i smygfilmade intervjuer – att friskolor sorterar sökande elever i ”lönsam” och ”icke lönsam” – är egentligen inget avslöjande, bara en bekräftelse på något i grunden självklart. Sådan är kapitalismen.
Nu sägs det att friskolorna måste ta sig akt, annars väntar skärpta regler och repressalier. Så blir det säkert. Ändå tror vi att det småflinas och gnuggas händer i åtskilliga skolkoncerners styrelserum. För visst finns det reklampotential i avslöjandet: I våra skolor får ditt barn en lugn och trygg studiemiljö, utan stökiga ADHD-barn och utan knappt svensktalande gangsters från förorten. Vi säger det inte öppet, det vore både ofint och olagligt, men med lite kreativ köbildning kan vi lätt sortera bort de ruttna äpplena, utan att Skolinspektionen har minsta chans att komma på oss. För inte springer statliga inspektörer omkring med dolda kameror.
Så kan hugade över- och medelklassföräldrar fortsatt skicka sina barn till utvald friskola i trygg förvissning om att deras ättelägg inte kommer att beblandas med oönskade element. Eftersom sådana element är olönsamma.
Vi tror inte att sorteringsförespråkarna är så många, de allra flesta ser nog med obehag på vinstkalkylerad källsortering av barn.
Till alla dem vill vi säga: Den enda lösningen är att lägga ner friskolesystemet. Kapitalistiska marknadsrelationer hör inte hemma i skolan.
