Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler anser att föräldrar skall granska friskolekoncernernas bokslut innan de låter sina barn välja skola, detta för att undvika att barnen blir ”friställda” av den kapitalistiska marknad som friskolevärlden utgör.
”På en marknad måste konsumenten ha den informationen”, försvarar sig Begler sedan hennes uttalande angripits av bland andra en upprörd Jan Björklund.
Huruvida Begler menar allvar eller om hon bara är ute efter att provocera låter vi vara osagt. Men hon sätter ändå fingret på den springande punkten. När offentliga förpliktelser, som skolan, förvandlas till kapitalistisk marknad går vare sig eleverna eller lärarna säkra. Ohämmad vinstjakt och marknadskaos leder till överetablering och snart nog till den utslagning (konkurser) som är legio under kapitalismen.
Priset får betalas av lärare och elever och inte minst av kommunerna, som enligt lag har att sopa igen efter de kapitalistiska äventyrarna.
Såväl Begler som Björklund vill nu skärpa kraven på de aktörer som ger sig in i friskolebranschen. Det är förståeligt. Näst nyliberala experimentverkstaden Chile har Sverige världens mest avreglerade skolmarknad, med fri etableringsrätt och fritt vinstuttag. Det har gjort branschen till ett eldorado för kapitalistiska lycksökare.
Glöm långsiktighet och utbildningspolitiska ambitioner. På den kapitalistiska skolmarknaden gäller bara största och snabbast möjliga avkastning på kapitalet.
Begler och Björklund har sannerligen ingen lätt uppgift. För när nya aktörer nu anmäler intresse efter JB-koncernens konkurs, så är de flesta helt nystartade bolag utan ekonomisk historia och därmed utan räkenskaper att kontrollera. För övrigt lär skolbolagen snart nog hitta räknenissar som är förmögna att kollra bort skolinspektionens kontrollanter. Fiffel med bokföring är en kapitalistisk paradgren.
Visst går det att reglera kapitalismen en smula. Men kapitalismens marknadskaos går inte att reglera bort. Så länge marknadens lagar gäller inom skolan kommer vi att få se nya plundringar och nya konkurser, givna av att ägarna inte anser verksamheten lönsam nog.
Vi vill understryka detta. Visst är det djupt stötande att skattepengar går till vinster i skrupelfria riskkapitalbolag.
Men vinsterna är bara toppen av isberget. Än allvarligare är att kapitalismens marknadskaos torpederar den likvärdiga skolan och alla elevers rätt till en likvärdig utbildning. Det räcker inte med att förbjuda eller begränsa vinstuttaget. Den lika rätten kräver att skolan befrias från marknaden.
Att vinsten inte betyder allt framgår också av ett färskt exempel i den kapitalistiska vårdsektorn. Det är ökända riskkapitalbolaget IK Investment Partners som enligt Dagens Industri (16/8) står i begrepp att plocka ut hissnande 1 miljard kronor ur vårdföretaget Attendo. Men inte via företagets vinst, som förra året uppgick till ynka 590 miljoner kronor, utan genom finansiellt fiffel, där ägarna ökar Attendos skuldsättning med 1 miljard kronor och delar ut vartenda öre till sig själva.
Operationen motiveras med att debatten om vinsterna i vården inverkat menligt på bolagets värdeökning, som är den tyngsta posten i ägarnas profitkalkyl. Som kompensation plundrar man därför bolaget.
IK Investment Partners avser att sälja Attendo när priset är det rätta – och därmed avkastningen på kapitalet. Hur det sedan går för det skuldtyngda bolaget intresserar inte IK. Kanske får vi se en storkonkurs också inom vårdsektorn, där gamla och sjuka skyfflas runt till nya ägare och boenden, om de alls får plats. För det är inget som säger att alla Attendos nybyggda äldreboenden förblir äldreboenden, om och när en konkursförvaltare skall få ut högsta möjliga pris för tillgångarna.
Det är så kapitalismen fungerar. Den planerar bara för vinst, inte för behov.
Som bekant blir vi äldre och behovet av äldreboenden kommer att öka. Men för det krävs planering och samhällsansvar, att lämna utbyggnaden till kapitalismen är på gränsen till kriminellt.
Därför säger vi: Kasta ut kapitalismen och dess marknadsrelationer ur skola, vård och omsorg. Den lika rätten kräver samhälleligt ägande och en behovsstyrd drift.
