Hoppa till huvudinnehåll

Paneldebatt om SD-inflytande: ”Människor kan inte identifiera sig med dagens vänster”

– Vi tillhör arbetarklassen allihop, och vi strävar åt samma håll. Då blir debatten bra, säger Alexandra Nylund, en av deltagarna på arbetarkonferensen, där bland annat frågan om Sverigedemokraternas inflytande bland arbetare diskuterades i en paneldebatt.

Alexandra Nylund i talarstolen under migrationsdebatten. I panelen: Andreas Mångberg, Ingrid Frejd, Erik Pettersson (moderator) och Olof Gradin.
Proletären

Söndagens diskussioner på Arbetarkonferensen i Norrköping, arrangerad av Kommunistiska Partiet, handlade om migration av olika slag med utgångspunkt i hur SD:s inflytande på arbetsplatserna kan minskas, men framförallt: Hur Kommunisternas inflytande kan öka.

En av de som var uppe i talarstolen var Alexandra Nylund, kallskänka. Hon tycker inte att det är särskilt konstigt att SD har stort stöd bland arbetare och på landsbygden.

– Folk vill bli lyssnade på och bli tagna på allvar. Man får inte plats i media, och man blir omsprungen i samhället. Där kan man som kommunist känna igen sig. Det blir vi ju! Men många känner att det är SD som ger dem en röst.

– Människor på landsbygden kan inte identifiera sig med dagens urbana vänster. Och sossarna fattar inte varför de tappar väljare när de har vänt arbetare och landsbygden ryggen sen lång tid tillbaka.

Alexandra Nylund ser missnöjet med klassamhällets orättvisor som grogrunden för SD-stödet, och menar att det borde vara Kommunisterna som går framåt. Men då måste man ta de diskussioner som förs på arbetsplatserna.

– Jag upplever faktiskt att SD:s väljare ofta är lättare att prata med. De är förbannade över nedskärningar, och ser sig ofta som arbetarklass. Vi ser samma effekter av den nyliberala politiken, men drar olika slutsatser om lösningen. Då gäller det att vara ödmjuk och lyssnande och försöka väcka tankar. Inte att slå folk i huvudet med vad som är rätt.

– Det viktiga är inte att gå och tycka att vi har rätt. Vi måste kunna framföra det på ett sätt som inte alltid är så jäkla ideologiskt, utan mer vardagsnära. Så folk faktiskt kan känna igen sig i det man pratar om. Märkvärdigheten får man bara lägga av med. För mig är det självklart att allt handlar om klass.

– Innan jag blev medveten kommunist var det mycket av vår politik som jag inte förstod. Det gäller att vara ödmjuk och kunna säga: ”Du och jag tycker lika om det mesta, men skulle det inte kunna vara såhär?”

Det låter ganska långt ifrån att stämpla SD-väljare som rasister.

– Ja, verkligen. Det finns ju ingen nyans hos vissa människor. Var fjärde LO-medlem är inte nazist, men det är ju så en del pratar.

I diskussionerna på konferensen blir det tydligt att verkligheten ser olika ut på olika arbetsplatser. På Alexandra Nylunds arbetsplats är det få som har SD-sympatier. På andra ställen är de många. Och det är inte bara på skånska byggen, utan även på en del kvinnodominerade arbetsplatser i storstäderna.

Efter arbetarkonferensen är Alexandra Nylund nöjd med helgen.

– Det var bra diskussioner, och man fick sig många tankeställare. Jag fick ompröva många saker jag trodde jag visste.

– Det var också en kamratlig ton, utan påhopp och onödiga starka känsloyttringar. Särskilt i migrationsdebatten, som ju är en ganska het potatis, var det väldigt skönt att det kunde hållas på en rumsren och snygg nivå.

Varför tror du att det var så?

– För att vi allihop tillhör arbetarklassen, och vi strävar åt samma håll. Vi debatterar inte för att få rätt utan för att vi vill nå fram till något. Det var därför debatten blev så jäkla bra.