Ledare: Marknaden löser inte vattenbristen

2022 kan bli den torraste sommaren i Europa på 500 år. Många har i sommar fått upp ögonen för klimatfrågan, av egna erfarenheter utifrån värmeböljorna i Västeuropa och rekordvärmen här hemma. 

Vattenbristen har blivit påtaglig. Förvånade turister har undrat varför duscharna på stränderna vid Medelhavet varit avstängda. I sommar har det varit akut vattenbrist i 62 av Frankrikes 101 departement och dricksvattnet har tagit slut i fler än 100 av landets kommuner. 

Frankrike har flest kärnkraftverk i Europa och flera av dem har varit nära att behöva stängas av till följd av brist på kylvatten. Floden Rhen har så låga vattennivåer att pråmarna får gå med en fjärdedels last för att komma fram. Det riskerar att lamslå delar av den tyska industrin när råvaror och bränsle saknas, med dyrare produkter som följd att lägga till de övriga prisökningar vi sett under året.

Här hemma slogs inget statistiskt värmerekord men i småländska Målilla uppmättes den högsta temperaturen på 75 år. Utanför Målilla flyter Emån, ett av de viktigaste vattendragen i sydöstra Sverige. Där är vattennivåerna på akut låga nivåer. 

Situationen är allvarlig eftersom ån bidrar med närmare 60 procent av dricksvattnet till sex kommuner, är viktig för djurlivet och jordbruket samt riskerar att stoppa industrier. Pappersbruket Södra Cell i Mönsterås är beroende av vattnet och fylls inte vattennivåerna tvingas de stänga ned i början av hösten.

I ett läge med vattenbrist både i Europa och här hemma i Sverige var Timbro osmakliga nog att återupprepa sitt krav på att privatisera vårt dricksvatten. Två Timbroskribenter förklädda till ungmoderater fick agera torpeder i Göteborgsposten för kapitalisternas våta dröm, att privatisera och tjäna pengar på den viktigaste naturresursen för allt liv – vatten.

Vi är ännu inte i ett läge där denna fundamentala resurs kan stjälas från folket, men i takt med klimatförändringarna och temperaturhöjningarna kommer tillgången till och kampen om vattnet bli en allt viktigare sak. Ur bristen skapas motsättningarna. 

Redan idag är det möjligt att spekulera i vatten genom terminskontrakt, så kallade futures, på Wall Street. Här gäller det att mota Olle i grind och slå tillbaka dumheterna. I Finland slog riksdagen förra året fast en princip om att vattenservicen ska förbli i kommunernas ägo. Liknande regler borde införas här i Sverige.

Endast tre procent av jordens vatten är dricksvatten. Det är en resurs som måste hanteras med varsamhet. 

Sverige har ett utmärkt dricksvatten men vi ser ett tilltagande slöseri med vatten samtidigt som rapporter om vattenbrist varit återkommande de senaste åren. Antalet poolbyggen har skjutit i höjden, närmare en fördubbling har skett på fyra år. 

De bemedlade kan bygga pooler för att höja priset på fastigheten och sedan använda rutavdrag för städningen av densamma. Klassklyftorna ökar dramatiskt i vårt land och ytterligare ett sätt att se dem är genom vem som går till den kommunala simhallen och vilka som flyter runt hemma i trädgården. Överklassens förakt för vanliga människors tillgång till vatten blev kanske som synligast i Frankrike härom veckan när ett generellt bevattningsförbud infördes men med ett undantag, för golfbanor.

Värst drabbade av vattenbrist och andra klimatförändringar är dock länder utanför Europa, framförallt fattiga länder. I Irak har temperaturen legat över 50 grader ett flertal gånger i sommar och antalet sandstormar har slagit rekord. Fortsätter utvecklingen riskerar Irak och andra länder i regionen att bli obeboeliga. Temperaturen kommer där att vara på en nivå som den mänskliga kroppen inte klarar av.

Den 28 juli inföll årets ”Overshoot day”, den ekologiska skuldens dag. Datumet markerar den tidpunkt då vi förbrukat jordens naturresurser för året. Overshoot day infaller tidigare och tidigare. 1982 inträffade den 19 november och 2002 var det 21 september.

En del kanske tror att vi i Sverige redan lever miljövänligt och gör väldigt mycket för miljön, men för svensk del inträffade Overshoot day i år den 3 april. Värst i klassen är Qatar med 10 februari, medan Kuba återfinns i slutet på listan med 25 november. 

Noterbart är att Qatar och Kuba har nästan samma HDI, välståndsindex. Det går alltså att hushålla med naturens resurser samtidigt som befolkningen får sina behov tillgodosedda. Här har Kuba verkligen något att lära ut till övriga världen.

I dagarna är det 60 år sedan Rachel Carsons bok Tyst vår kom ut. Boken brukar sägas markera starten för miljörörelsen och var en grund till att olika miljöpartier bildades under 1970-talet. I år är det även 25 år sedan Kyotoprotokollet slöts. 

I decennier har politikerna och ”marknaden” vetat om problemen men ytterst lite har hänt. Jordens temperatur fortsätter att öka. Rapporterna om olika klimatförändringars påverkan blir fler. 

Individuella lösningar och mer kapitalism förmår helt enkelt inte lösa miljö- och klimatproblemen. Handel med utsläppsrättigheter och företagens tävlan om olika naturresurser visar att vinstmaximering och profitbegär inte går att kombinera med att hushålla med jordens resurser och göra de rätta klimatåtgärderna. Marknaden kan inte lösa klimatkrisen. 

Det är inte nya ”gröna” kapitalister vi behöver utan ett nytt samhällssystem. Vi måste minska vår energianvändning och avveckla fossilindustrin. Transporterna måste minska, rovdriften på naturen upphöra och produktionen ställas om till att utgå från behov i stället för största möjlig vinst.