Ledare: Miljarder till krig – kvinnorna får betala

När krigsmakten rustas upp skickas räkningen till de som arbetar i välfärden, där 80 procent är kvinnor. Hundratusentals kvinnor går till sina jobb i olika välfärdsyrken varje dag. Dag ut och dag in, vardag som helgdag, dygnet runt och året om, utför kvinnor arbetsuppgifter som är nödvändiga för att samhället ska fungera. 

Genom sitt arbete bär de upp den välfärd som ska garantera goda sociala villkor för alla. Ytterst ansvariga för att välfärden ska kunna vara den garanten är politikerna. Det är politiken som har ansvar för att resurserna, de verktyg som behövs, är tillräckliga för att upprätthålla välfärden.

När kostnaden för krigsmakten ska betalas får kvinnorna ta första smällen. Det är på arbetsplatserna som nedrustningen av välfärden slår igenom innan den märks i övriga samhället.

Efter årtionden av redan genomförda ekonomiska åtstramningar är konsekvenserna tydliga; en hög arbetsbelastning, en allt sämre arbetsmiljö med stress och en utbredd känsla av otillräcklighet i det arbete som ska ge andra människor livskvalitet, genom god sjukvård och omsorg, genom utbildning och fritidsaktiviteter för barn och unga. Det kan enkelt sammanfattas i att det är för få anställda i förhållande till behovet. 

Ett faktum som är välkänt för politikerna. Ingen kan säga att den inte visste.

Statistik från Försäkringskassan visar att stressrelaterade sjukskrivningar är högst inom välfärdsyrken, och en särskild grupp är kvinnor i åldern 30-39 år. Kvinnor är också i majoritet av de som är sjukskrivna för stressrelaterade diagnoser, såsom utmattningssyndrom och ångest.

Statistiken visar också att detta drabbar kvinnor i betydligt högre grad än män. Det är helt oacceptabelt att individen, på ett privat plan, ska tvingas lida av uppenbara brister i arbetsmiljön som har sin grund i bristande resurser i dagens underfinansierade välfärd. 

Med ytterligare nedrustning av välfärden förvärras situationen. När antalet anställda minskar, blir det en än stressigare arbetsmiljö för dem som blir kvar på arbetsplatsen. De ska göra lika mycket arbete som tidigare eller mer. För människors behov av sjukvård eller äldreomsorg minskar inte. Och behovet av sociala insatser för barn och unga är stora, särskilt för att förebygga att de hamnar i kriminalitet.

Den psykologiska krigspropagandan arbetar för högtryck. I broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) på uppdrag av regeringen skickar ut till alla hushåll i Sverige, beskrivs en tid av ökat militärt hot. Budskapet är att vi, invånarna i Sverige, måste vara beredda på ett väpnat angrepp, och att vi måste ha vilja och mod att försvara vårt öppna samhälle, även om det innebär uppoffringar. 

Parat med alla politiker med allvarsamma miner, alla militärer som vädrar morgonluft, experter på krigföring, debattörer och journalister som är lydiga megafoner blir krigshetsen närmast öronbedövande.

Avsikten är att mentalt förbereda Sveriges invånare på uppoffringar. I det sammanhanget är också den höga arbetslösheten av betydelse. Enligt uppgifter från SCB låg arbetslösheten på 10,4 procent i januari i år. Det betyder att 592.000 personer vägras möjligheten till egen försörjning. 

Betydelsen av att arbetslösheten som sådan kan användas som ett medel för att dämpa protester mot nedrustningen i välfärden får inte underskattas. Sammantaget skapar broschyren, krigshetsen och arbetslösheten oro och rädsla för framtiden och skrämmer till tystnad. 

Upprustningen av krigsmakten är en avsevärd kostnad för samhället. Regeringskansliet skriver att de statliga anslagen till det militära försvaret ökas med nästan 13 miljarder från 2024 till 2025. Detta sammantaget med uppräkningar och tidigare beslut. Det motsvarar en ökning med tio procent. Anslagen till det militära försvaret uppgår totalt till 138 miljarder kronor för 2025.

För försvarsbeslutsperioden 2025-2030 planeras stora tillskott. För 2030 ligger den beräknade totala anslagsnivån för det militära försvaret på 186 miljarder i löpande priser. Då är anslaget till Ukraina inte inräknat.

Sveriges stöd till Ukraina anges till 73,2 miljarder räknat från februari 2022 fram till den 6 februari 2025. Då ligger redan ett rambeslut på 75 miljarder kronor i militärt stöd för åren 2024-2026, med 25 miljarder per år. I texten från Regeringskansliet står det också att ramen kan komma att belasta de offentliga finanserna flera år och även efter 2026.

Broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” vill ge intrycket att i Sverige sitter alla invånare i samma båt, alla ska förbereda sig på uppoffringar. Så är det inte. Vissa förväntas göra större uppoffringar än andra. Vapenindustrin gör stora vinster medan kvinnorna i välfärdsyrken och alla som behöver samhällets insatser för de sociala livsvillkoren får betala. 

När det gäller kvinnorna i välfärdsyrken finns det en utbredd uppfattning om hur kvinnor ska vara. De ska finna sig i försämringar, bita ihop och jobba på. En föreställning som måste tryckas tillbaka. 

Det sägs ofta att kvinnorna i välfärden går på knäna. Det är dags att göra slut med detta defensiva mantra. Det kan bara kvinnorna göra själva genom att resa sig upp i sin fulla längd, dra gränsen och säga ifrån. Hit men inte längre.

Cirka 1,2 miljoner personer arbetar i kommuner och regioner. Tillsammans med alla som behöver en fungerande välfärd är det en betydande kraft. En gemensam protest mot upprustningen av krigsmakten och för upprustning av välfärden skulle göra skillnad. Det är det bästa försvaret.