Ledare: Palestinsk enighet mot israelisk terror

När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu i förra veckan talade inför USA:s kongress fick han inte mindre än 58 stående ovationer. Netanyahu tackade för uppskattningen genom att avbryta sin USA-resa i förtid för att istället skynda hem till ett nytt krig, denna gång riktat mot Libanon.

Netanyahu och hans krigskabinett anklagar libanesiska Hizbollah för en missriktad raketattack mot den drusiska byn Majdal Shams på de av Israel annekterade Golanhöjderna. Hizbollah förnekar all inblandning i attacken, vilket givetvis avfärdas av Israel, som söker varje ursäkt för att attackera grannlandet i norr. Ockupationspolitik kan bara upprätthållas via militärt våld och Hizbollah har tidigare visat att man utgör en stark motståndare.

Här bör man stanna till ett ögonblick. Golanhöjderna är syriskt territorium, ockuperat av Israel 1967 och olagligen annekterat 1981. Efter ockupationen fördrevs 130.000 syrier från området, snart nog ersatta av illegala israeliska bosättare.

Av ursprungsbefolkningen återstår bara en spillra syriska druser, som i Majdal Shams, varav majoriteten identifierar sig som syrier. Det annekterade Golan är i övrigt etniskt rensat.

Den israeliska ockupationen och annekteringen av Golanhöjderna är olaglig, vilket FN:s internationella domstol, ICJ, äntligen slagit fast. Israel kan därmed inte hänvisa till ”rätten att försvara sig”; i internationell lag finns ingen rätt att försvara ett olagligen annekterat område. Israels attacker mot Libanon är kriminella.

Här blir dubbelmoralen närmast outhärdlig. USA, EU och den lilla västvärld som utnämnt sig själv till ”världssamfund” fördömde upprört och enhälligt den uppenbart missriktade raketattacken mot Majdal Shams. Men när det gäller Israels kriminella svar uppmanas det bara till ”återhållsamhet”.

Benjamin Netanyahu lär ha skrattat hela vägen till Jerusalem. Joe Biden och Kamala Harris må ha förmanat honom att ta det lite lugnare, av rent opportunistiska skäl, men med 58 stående ovationer i kongressen gör Netanyahu som han vill.

En notering. Tolv personer, flertalet barn, uppges ha dött i den missriktade attacken mot Majdal Shams. Det är naturligtvis förfärligt. Men samma dag, lördagen den 27 juli, dödades minst trettio personer, flertalet barn, i en riktad israelisk attack mot en skola nära Deir al Balah i centrala Gaza. Enligt Gazas hälsomyndighet har över hundra personer, flertalet barn, dött i åtta riktade israeliska skolattacker under juli månad.

Förfärlighet ska inte relativiseras, men proportion och avsikt bör uppmärksammas. Israel dödar barn avsiktligt. Det är ”collateral damage”, som det heter på engelska; ”oundvikliga” men avsiktliga skador på civila.

Ytterligare en notering. Rysslands annektering av Krim upprör vår moraliska västvärld. Låt gå för det. Men införlivningen av Krim i Ryska federationen föregicks i alla fall av en folkomröstning. Med överväldigande majoritet för en anslutning till Ryssland. Israels annektering av Golanhöjderna föregicks av folkfördrivning.

Ändå deltar nu israeliska idrottare i OS i Paris, medan ryska idrottare är utestängda. Dubbelmoral är bara förnamnet.

Benjamin Netanyahu kunde som sagt skratta hela vägen till Jerusalem, väl medveten om att Bidens och Harris förmaningar bara är pladder avsedda för inhemsk opinion. Netanyahus våldspolitik har carte blanche från USA, oavsett vem som väljs till president i november. USA behöver sin torped i Mellanöstern.

Ändå är inte allt frid och fröjd för terrorstaten Israel. Internationella domstolen i Haag saknar visserligen makt att genomdriva sina domslut; makten tillhör stormaktspolitiken. Men att domstolen nu slagit fast att Israels ockupations- och bosättarpolitik är kriminell har politisk betydelse.

Domslutet stärker Palestinas position i ett världssamfund som är mycket större än den introverta västvärlden. Om domstolen dessutom skulle slå fast att Israels terrorkrig i Gaza utgör ett folkmord, såsom anklagelsen från Sydafrika hävdar, blir Israels (och den dubbelmoraliska västvärldens) internationella position ytterligare försvagad.

Som en positiv faktor måste man också räkna den uppgörelse som 14 palestinska organisationer slöt i Peking i förra veckan, förmedlad av Kina och inkluderande inte bara huvudkontrahenterna Fatah och Hamas, utan också vänsterorganisationer som Folkfronten för Palestinas befrielse, PFLP, och Demokratiska fronten för Palestinas befrielse, DFLP.

Den palestinska motståndsrörelsen har länge varit splittrad, inte minst sedan valet 2006, då Hamas använde valsegern till att driva ut Fatah från Gaza. Fatah har därefter regerat över en till Västbanken isolerad och alltmer korrupt palestinsk myndighet. Huruvida Pekingdeklarationen, som uppgörelsen namngivits som, löser dessa motsättningar återstår att se, men det är ändå positivt att Palestina för stunden talar med en röst.

Grunden för uppgörelsen är att det ska bildas en enhetsregering med jurisdiktion över de områden som internationellt erkänns som Palestina, det vill säga Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Uppgörelsen föreskriver alltså en tvåstatslösning, inte en befrielse av hela Palestina – ”från floden till havet”.

I ett längre perspektiv förefaller en sådan lösning illusorisk – vem som än styr i Israel kommer 700.000 israeliska bosättarockupanter inte frivilligt låta sig evakueras från Västbanken, vilket ger fortsatt ockupation. I ett kortare perspektiv, däremot, kan en enhetsregering förhoppningsvis ge skydd åt den terroriserade befolkningen i Gaza, om och när en vapenvila ingås.

Därutöver kommer uppgörelsen definitivt generera ökat internationellt stöd. Som det nu är erkänns Palestina av 146 av FN:s 193 medlemsländer. En palestinsk enhetsregering lär öka på den siffran ytterligare. Israel isoleras.

Palestinierna får välja sin egen väg. Men här i Sverige är uppgiften utskriven: Bojkotta Israel!