Sporthistoria: The Rumble in the Jungle
Det var matchen som fångade en hel idrottsvärld när den utkämpades i ringen på 20:e Maj-stadion i Kinshasa, Zaire. Den 30 oktober är det 50 år sedan matchen om VM-titeln i tungvikt mellan Muhammad Ali och George Foreman. Proletärens Janne Bengtsson skriver om The Rumble in the Jungle, boxningsmatchen som gått till historien som ett av 1900-talets största idrottsevenemang, alla kategorier.
Natten till den 30 oktober 1974 var varm och fuktig i Zaires huvudstad Kinshasa. Även om kvällen med afrikanska mått var ljummen, så nådde termometrarna uppemot 30 grader på 20:e Maj-stadion i Kinshasa. 60.000 människor fanns i publiken. Luften ekade av hejaropen Ali, Boma ye!
Det var hit som promotorn Don King hade fått matchen. Till en stadion döpt efter grundandet 1967 av Mouvement Populaire de la Révolution (MPR), det parti på vilket Zaires premiärminister Mobuto Sese Seko grundade sitt styre. En ledare som samarbetat med kolonialmakten Belgien, och som 1961 var delaktig i den belgiska säkerhetstjänstens USA-stödda mord på den sovjetorienterade frihetskämpen Patrice Lumumba, Kongos förste premiärminister efter självständigheten från Belgien 1960. Elva år senare bytte Mobuto namn på landet till Zaire.
Mobutus Zaire var en del av det som kallades ”tropisk fascism”, en auktoritär och starkt antikommunistisk regim som intog en politisk linje som byggde bland annat på den italienska fascismens ideal.
Mobuto utlovade stora pengar, fem miljoner dollar till var och en av boxarna, för att få matchen till Kinshasa. Pengar som Don King tog sin del av. Matchen blev en enorm kommersiell framgång: en miljard tv-tittare, varav 100 miljoner såg på betal-tv. I dagens penningvärde tog matchen in motsvarande 640 miljoner dollar, omräknat 6,8 miljarder svenska kronor.
Muhammad Ali var det svarta USA:s och de afrikanska folkens favorit i matchen. Han hade vägrat tjänstgöra i Vietnam och tog öppen ställning för de svartas kamp i USA. För att han vägrade strida i Vietnam blev han fråntagen VM-titeln 1967. Ali var inaktiv i tre år, men kom tillbaka 1970 och via segrar mot bland andra Jimmy Ellis, Floyd Patterson och en förlust och en seger mot Joe Frazier, kvalade han in för matchen mot Foreman. Det vita USA:s hopp, en boxare som viftat med den amerikanska flaggan efter segern mot Sovjet-litauern Jonas Čepulisi i OS-finalen i Mexico City 1968.
Ali, vars förfäder var slavar, ville visa världen att han och hans svarta bröder i USA kom från ett civiliserat samhälle med en rik kultur snarare än att vara de ”djungelvildar” som de målats ut som av den rasistiska överheten i USA.
Boxarna tränade i Kinshasa i flera månader före fighten som ursprungligen var planerad till den 25 september men som fick skjutas upp sedan Foreman skadat sig under en sparringsession.
Ali utnyttjade tiden åt att prisa de afrikanska folkens befrielsekamp. Han förvandlade matchen till en politisk drabbning. Han utnyttjade det faktum att matchen var den första stora idrottshändelsen på den afrikanska kontinenten, en match som engagerade i alla afrikanska länder, och han missade inte ett tillfälle att påminna om de svarta folkens befrielsekamp från kolonialmakterna. Några av alla de länder som vann sin självständighet från sena 1950-talet och framåt är Kamerun, Senegal och Belgiska Kongo 1960, Rwanda och Uganda 1962, Kenya och Zambia 1964 och Ekvatorial-Guinea 1968. När boxarna tränade inför matchen vann Guinea-Bissau sin självständighet från Portugal (se också Proletären nr. 37, 2024) och 1975 befriades Mocambique och Angola från det portugisiska kolonialoket.
Det koloniala förtrycket var särskilt brutalt i Belgiska Kongo. Under kung Leopolds II:s styre 1884-1907 inledde belgarna utplundringen av landets resurser av bland annat gummi och elfenben, och höll befolkningen som slavar. Uppemot tio miljoner kongoleser mördades, och under tiden fram till befrielsen 1960 mördades och stympades ytterligare många miljoner.
Mot den bakgrunden drog sig Ali inte för att måla ut Foreman som en kolonialismens lakej. Mästaren hade anlänt till Kinshasa med sina två schäferhundar; en hundras som de belgiska kolonisatörerna så många gånger hetsat mot den svarta befolkningen. Så Ali meddelade helt enkelt att Foreman var en belgare, och folket i Zaire, och hela Afrika, gav honom ett överväldigande stöd.
– Jag är frihetskämpen och Foreman kommer att kämpa för etablissemanget, sade han i uppsnacket före matchen. Jag ser på [Foreman] som en belgare, som en förtryckare av alla svarta nationer, förkunnade Ali.
Muhammad Alis taktik i matchen är omdiskuterad. Men den var framgångsrik. I sju ronder ställde sig Ali mot repen i det som döptes till rope-a-dope, och tog slagen mot armarna och handskarna. Han lät den sju år yngre och både tyngre och längre Foreman slå sig trött.
Ali hånade Foreman. I en intervju i maj 2014 berättade Foreman om Alis taktik i ringen.
– Han pratade hela tiden: ”De sa att du kunde slå, George!” och ”de sa att du slog lika hårt som Joe Louis”. Jag trodde att han bara var ett knockout-offer till ungefär i den sjunde ronden… jag träffade honom hårt mot hakan, och han höll mig och viskade i mitt öra: ”Var det allt du hade att komma med, George?” Jag insåg att det här inte var vad jag trodde det skulle bli.
I femte ronden började Foreman visa klara trötthetssymptom. I pausen mellan sjunde och åttonde ronden kom Ali och tränaren Angelo Dundee överens om att byta taktik: Ali gick på offensiven. I slutet av ronden fick Foreman ta emot flera högerkrokar och efter ytterligare en rad träffar slog Ali en vänsterkrok som lade upp Foremans haka i perfekt position: Ali avslutade med en höger. Foreman kom upp på ett knä men domaren Zack Clayton signalerade att matchen var över efter 2 minuter och 58 sekunder av den åttonde ronden.
Och trots den skenbara överlägsenheten för Foreman, visade domarnas protokoll att Ali ledde matchen hos alla de tre domarna: 68–66, 70–67 och 69–66.
Ali visste att matchen var över: han höjde armarna och gick bort från den fallne ex-mästaren. Sju år efter att han fråntagits VM-titeln på grund av sin vägran att strida i Vietnam, hade han återerövrat den.