60 år sedan: Rymdfarerskan

Valentina Teresjkova var bara 18 år när hon 1955 lämnade skolan för att börja jobba på en textilfabrik. En vanlig tjej från en bondefamilj med en mor som arbetade på ett kollektivjordbruk och en far som stupat i Röda Armén under det andra världskriget.

Åtta år senare skulle Valentina Teresjkova bli en världskändis: den 16 juni 1963 blev hon den första kvinnan i rymden när hon ombord på Vostok 6 lyfte från basen Bajkonur i sovjetiska Kazakstan och fullbordade 48 varv runt jorden på två dagar, 22 timmar och 50 minuter.

Valentina Vladimirovna Teresjkova, född i Bolsjoje Maslennikovo utanför Jaroslavl i Sovjetunionen den 6 mars 1937, arbetade på textilfabriken Krasny Perekop i Jaroslavl (Röda Perekop, en stadsdel i Jaroslavl) med runt en halv miljon invånare 25 mil nordost om Moskva. Hon var en bra arbetare och en omtyckt arbetskamrat. Bland annat för att hon gärna delade med sig av allt det spännande hon upplevde när hon utövade sitt stora fritidsintresse: fallskärmshoppning.

I Sovjet hade fallskärmshoppning länge varit en populär sysselsättning bland unga. Flyg och fallskärmshoppare var symboler för framtiden och reportage om fallskärmshoppare var återkommande inslag i populärpressen. Och ett 1 maj-tåg var inget riktigt 1 maj-tåg utan en avdelning fallskärmshoppare.

I sin bok Ännu är världen ung från 1938 skrev den norske författaren och kommunisten Nordahl Grieg (1902-43) om en ung fallskärmshoppare:

”Gå. Hon släppte taget och steg ut i rymden. I detsamma hon märkte att hon störtade, slet hon i ringen. Med ens ryckte det till under armhålorna, hon hängde i det blå, över henne lyste fallskärmen som en vit, trygg glädje. Långsamt sjönk hon, hon såg sig förundrat omkring i himlen och ner på marken, hon började sjunga.

Ännu med ett skimmer av märkvärdig upplevelse över ansiktet kröp hon runt på marken, medan hon med kraftiga arbetsnävar slog luften ur fallskärmen, som med flåsande andedrag i råsidenet ville till väders igen. (…)

De här ungdomarna kom från landet, de arbetade i fabrikerna för en idé som oförtröttligt förklarades för dem vid politiska möten; här ute på flygplatsen blev deras bondekroppar, tunga av landsbygdens sävlighet, bundna vid mullen, plötsligt utslungade i det okända och fick med själva sina sinnen en aning om en framtid, samtidigt svindlande och tillitsfull.”

Nordahl Griegs text skulle kunna ha handlat om Valentina Teresjkova. En ung fallskärmshoppare som på sitt sätt blev inte bara en symbol för framtiden, utan i allra högsta grad också en del av den.

Hemma efter jobbet började den 18-åriga väverskan Valentina, som gått bara sju år i skola, ta korrespondens-
kurser från en industriskola. Hon gick med i en klubb för fallskärmshoppare och gjorde över 150 hopp. Men hon ville göra mer.

När kosmonauten German Titov i september 1961 blivit den andra människan i rymden efter Jurij Gagarins premiärflygning i april samma år, skrev den då 24-åriga Valentina ett brev till det sovjetiska rymdkommandot, där hon förklarade att hon ville flyga i rymden. Hon visste inte om att rymdflygstyrelsen redan planerade en sådan flygning. I december 1961 blev Valentina inbjuden till Moskva; där väntade intervju och läkarundersökning.

Hon klarade både intervju och undersökningen galant. Att hon var en ledande medlem i Komsomol, det kommunistiska ungdomsförbundet, i Jaroslavl hjälpte naturligtvis också till.

I mars 1962 anmälde sig Valentina och fyra andra kvinnor för tjänstgöring i det sovjetiska rymdcentret i Zvjozdnyj gorodok (Stjärnstaden) i Moskva. Kvinnorna fick gå igenom samma tuffa träning som de manliga
kosmonauterna, samtidigt som de fick militär utbildning; bland annat lärde de sig att flyga det sovjetiska stridsflygplanet Mig-15. Teresjkova sägs ha härdat ut träningen i isolering genom att högljutt läsa dikter av Pusjkin.

I maj 1963 valdes Valentina Teresjkova och Tatjana Tortjilova ut för det kommande uppdraget ombord på Vostok 6. Till slut föll valet på Teresjkova och enligt sägnen hade Jurij Gagarin, som spelade en central roll i träningen, ett ord med i laget: världens förste människa i rymden ansåg att Teresjkova hade alla de egenskaper som en bra kosmonaut skulle ha.

Den 16 juni 1963 sköts den då 26-åriga flyglöjtnanten och tidigare textilarbeterskan Valentina Teresjkova upp i omloppsbana runt jorden. Hon gjorde 45 varv på 70 timmar och 50 minuter. Hon kontrollerade sin farkost manuellt. Efter att ha kommit tillbaka in i jordens atmosfär, lämnade hon sin rymdkapsel och hoppade drygt sex kilometer i fallskärm mot jorden: han landade i ett vetefält 60 mil från staden Karaganda i Kazakstan.

Enligt legenderna kring Teresjkovas rymdfärd lär Valentinas mamma hemma i Jaroslavl inte ha haft en aning om vad dottern sysslade med i Moskva: mamman trodde att det handlade om fallskärmshoppning. Hon blev mycket förvånad när hon på arbetet på textilfabriken Röda Perekop fick ett meddelande av en arbetsledare att Valentina ville tala med henne.

– Mamma, det är din dotter som talar till dig från världsrymden. Jag är nu den första kvinnan som flyger i rymden.

Kapplöpningen mellan Sovjet och USA om och i rymden inleddes redan under det tidiga 1950-talet. Jurij Gagarins varv runt jorden den 12 april 1961 var naturligtvis en käftsmäll mot det amerikanska rymdprogrammet - särskilt som nyheten om Gagarins flygtur kom mitt under en konferens där USA:s ledande rymdflygningsexperter diskuterade hur man skulle göra för att bli först.

Efter två 15 minuter långa ”hopp” upp i rymden med Alan Shepard och Gus Grissom i maj och juli 1961, fick USA först i februari 1962 upp en astronaut i en omloppsbana när John Glenn fullbordade fem timmar i i rymden.

Redan i november 1957 sände Sovjet upp hunden Lajka i omloppsbana - Lajka dog som planerat i kapseln. Den 19 augusti 1960, åtta månader före Gagarins rymdfärd, landade hundarna Belka och Strelka helskinnade efter att ha fullbordat 18 varv runt jorden.

Rymdkapplöpningen, jakten ut i det okända, var också en tvekamp mellan de två män som ledde den i sina respektive länder: den främste på USA-sidan var tysken Wernher von Braun, den nazistiske krigsförbrytare som på Hitlers order utvecklade de V2-raketer som under andra världskriget dödade tusentals människor i London och andra brittiska städer men även i Belgien och Holland.

Wernher von Braun var tidigt medlem i nazipartiet och han hade majors grad i SS. För att snabbt kunna producera V2-raketerna fick han tillgång till tusentals slavarbetare i koncentrationslägren Buchenwald och Dora.

Strax innan Röda Armén slutgiltigt besegrade de nazistiska trupperna och krossade Hitlerfascismen, ställde sig von Braun och andra ledande nazister i det tyska raketprogrammet i USA:s tjänst, som villiga kämpar mot Sovjet och kommunisterna. När andra nazistiska krigsförbrytare avrättades eller dömdes till långa fängelsestraff i Europa, hyllades Wernher von Braun som en hjälte i USA. 

Sanningen om hans förflutna tystades ner av det militärindustriella komplexet och dess villiga hantlangare i media. 1955 blev han amerikansk medborgare och 1960 chef för USA:s rymdforskningsmyndighet National Aeronautics and Space Administration (NASA). Wernher von Braun avled 1977.

På sovjetsidan fanns Sergej Pavlovitj Koroljov (1907-66) som redan 1931 fick Sovjetstatens uppdrag att forska om hur man kunde sända upp raketer i rymden. Koroljov föll offer för kampanjen mot anti-sovjetisk verksamhet men efter två år i fångläger kunde han 1944 återigen börja arbeta med sitt rymdprogram: hans mentor var den världsberömde flygplanskonstruktören Andrej Tupolev.

Precis som Sovjet besegrade nazisterna i kriget, vann också Koroljov kampen om rymden mot Verner von Braun. Det var Koroljovs planläggning som sände Jurij Gagarin upp i rymden och två år senare också Valentina Teresjkova.

Väl tillbaka på jorden hyllades Teresjkova som en hjältinna. Precis som Gagarin före henne reste hon runt i världen som en symbol för de sovjetiska framstegen. Hon fick Leninorden och tilldelades titeln Sovjetunionens Hjälte. 

Privat hade hon redan under träningstiden förälskat sig i den 34-årige kosmonautkollegan och stridspiloten Andrian Nikolajev, som i augusti 1962 tillbringat nästan fyra dygn i rymden ombord på Vostok 3. Teresjkova och Nikolajev gifter sig i november 1963. I juni 1964 fick de dottern Jelena Andrianovna Nikolajeva-Teresjkova, sannolikt världens mest friska men ändå undersökta och testade barn: Jelena, idag läkare, är det enda barnet i världen med föräldrar som båda upplevt tyngdlöshet och allt annat som kommer med en rymdflygning.

Meningen var att Teresjkova skulle fortsätta som kosmonaut och kanske också bli en av de första människorna på månen. Men när Jurij Gagarin dog i en krasch med ett Mig-plan i mars 1968, betydde det också slutet för Teresjkova: de sovjetiska myndigheterna ville inte riskera att ytterligare en av deras världsberömda kosmonauter omkom i samband med flyg- eller kosmonaut-träning.

Teresjkova var då redan medlem av Högsta Sovjet och fram till 1991 var hon också medlem av Centralkommittén i Sovjetunionens Kommunistiska Parti. Efter Sovjets fall anslöt hon sig 2008 till Putins högerparti Förenade Ryssland. Hon sitter fortfarande i den ryska riksdagen, duman. Valentina Teresjkova är idag 86 år gammal. 

Nasa

Sally Ride

RYMDKVINNORNA

I Sovjet och i hela världen hyllades Valentina Teresjkova som den som fört kvinnan in i rymdåldern och de sovjetiska myndigheterna tryckte naturligtvis lite extra på att Sovjet skickat en kvinna upp i rymden innan USA gjort det. Sovjet hann också 1982 få upp Svetlana Savitskaja – som två år senare blev den första kvinnan att genomföra en rymdpromenad - i rymden innan USA 20 år efter Teresjkovas rymdfärd kunde skicka upp Sally Ride med rymdfärjan Challenger den 18 juni 1983.

Under den sista presskonferensen med Sally Ride innan hon lyfte ombord på Challenger, fick hon bland annat frågor om hon trodde att hon skulle kunna få barn efter rymdfärden och om hon skulle börja gråta om det blev jobbigt. 

1973 kritiserade Nasa-tjänstemannen Ruth Bates Harris (1919-2004) den amerikanska flygmyndigheten för diskriminering mot kvinnor och minoriteter: bara 5,2 procent av alla anställda inom Nasa var icke-vita och/eller kvinnor, mot över 20 procent i övriga USA-myndigheter. Bates Harris fick sparken för sin kritik, men återanställdes 1974 sedan ledamöter av kongressen ingripit.

Under de 60 åren som gått sedan Valentina Teresjkovas pionjärfärd har 70 kvinnor flugit i rymden: 55 från USA, tre från Ryssland och två från Sovjetunionen. Vidare två från vardera Kina, Japan och Kanada och en vardera från Storbritannien, Frankrike, Italien och Sydkorea.