Saudiarabien tackar för VM med miljardsponsring
Det statliga saudiarabiska oljebolaget blir det internationella fotbollförbundet Fifas största sponsor. Ett tack för Fifa-bossen Gianni Infantinos arbete med att lägga VM 2034 i Saudiarabien.
Det saudiarabiska sporttvättandet, som Proletären berättat om flera gånger, fortgår med oförminskad styrka. Det statliga saudiarabiska oljebolaget Aramco är på väg att skriva på ett avtal där bolaget förbinder sig att sponsra internationella fotbollsförbundet Fifa med motsvarande 1,1 miljarder kronor varje år fram till 2034.
Aramco leds av den saudiska kungafamiljen med kronprinsen Mohammed bin Salman i spetsen. Familjen har arbetat hårt med att styra bort världens blickar från kvinnoförtrycket och alla brott mot de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien, för att istället fokusera på glittrande och gigantiska idrottsevenemang i landet.
En rad högklassiga boxningsarrangemang genomförs i landet inom kort, liksom racing- och golftävlingar.
Och 2034 också fotbolls-VM.
På en tweet från den brittiske fotbollsreportern Martyn Ziegler som skrev att ”den saudiska oljejätten Aramco kommer att bli stor Fifa-sponsor. Beskedet kommer efter att Saudiarabien bekräftats som enda bud för VM 2034!”, svarade den svenske fotbollsexperten och -debattören Olof Lundh kort: ”Om VM går att köpa?”.
Det är kronprinsen Mohammed Bin Salman som tillsammans med den bahrainske schejken Salman bin Ibrahim al Khalifa, arbetat fram det saudiarabiska VM-arrangemanget efter täta kontakter med Fifa-basen Gianni Infantino.
Avtalet, och det saudiska VM-beskedet, har redan fått stark kritik. Steve Cockburn, Amnestys chef för ekonomisk och social rättvisa, skriver på sociala medier att de saudiarabiska VM-rättigheterna ”väcker oro över Fifa:s förmåga att uppfylla sina åtaganden om mänskliga rättigheter. Fifa måste nu klargöra hur man förväntar sig att VM-värdarna ska följa Fifa:s stadgar om (hur) de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Fifa måste också förbereda sig på att stoppa processen om det uppstår allvarliga risker att frågan om mänskliga rättigheter inte hanteras på ett trovärdigt sätt”.