Ledarkrönika: Skatt på plastpåsar räddar knappast klimatet

Så kom ännu en klimatrapport från FN som bekräftar det vi befarat. Läget är allvarligt. Allvarligare än vi hittills förstått. Klimatförändringarna är redan här och kommer att påverka våra liv. Om inget görs nu för att drastiskt minska utsläppen av koldioxid riskerar vi oåterkalleliga tröskeleffekter.

Tur då att Sveriges regering genomfört de största satsningarna på miljö och klimat i Sveriges historia. Regeringens budget för 2021 var enligt Miljöpartiet rent av den grönaste budgeten någonsin! 

Det nu obsoleta januariavtalet innehöll, utöver en massa nyliberala reformer som skulle gynna de rikaste, hela tio punkter om miljön och klimatet. Här skulle minsann utredningar tillsättas till höger och vänster, med skatter och pant på allt från bränsle till batterier.

Själv känner jag mig delaktig i denna gröna klimatrevolution genom att jag på Ica numera köper ett 25-pack avfallspåsar tillverkade i Kina för runt tjugolappen, istället för en sju kronors plastkasse som jag sedan återanvänder som soppåse.

Läsaren får ursäkta min sarkasm. Klimatfrågan är givetvis mycket allvarlig – det visar översvämningar och bränder runt om i världen om inte annat – och självklart behövs alla åtgärder som minskar utsläppen och miljöförstöringen. Men problemet med symbolåtgärder som plastpåseskatten är att de knappt ens gör nytta. 

I veckans Proletären vittnar renhållningsarbetare om att plastpåseskatten leder till att folk slänger sopor löst eller i papperspåsar som går sönder vid hanteringen. Resultatet? Nedskräpning när sopor ramlar ur sopbilarna. Långt ifrån alla forskare är överens om att skatten har en positiv effekt. Miljöekonomen Runar Brännlund kallar plastpåseskatten för ett ”spel för galleriet”.

Jag har inget emot att betala mer för varor som ur klimatsynpunkt är mindre bra. Men det som gör mig förbannad är hyckleriet. Politikerna lämpar över ansvaret på oss konsumenter, med symbolpolitik som i bästa fall har marginell betydelse för klimatet och i värsta fall är rent kontraproduktiv. Konsumenter ska tvingas till klimatlydnad samtidigt som de rika kommer undan och politikerna vägrar göra något åt det ohållbara ekonomiska systemet som är själva grunden till klimatkrisen.

På Ica packar jag grönsakerna i bruna påsar av papp i hopp om att minska plastavfallet. Samtidigt dumpar grönsaksproducenterna i Spanien tiotusentals ton plastavfall varje år utan att EU gör något åt det. Vi förväntas vara medvetna konsumenter, köpa ekologiska ägg, handla på second hand och plastbanta medan storföretag driver på konsumtionen och rundar miljölagar som slalompinnar.

Vanliga arbetare har redan dragit det största lasset för att minska vårt klimatavtryck och idag är det privathushållen, inte näringslivet, som betalar mest i miljöskatter. Den fattigaste hälften av Sveriges befolkning har enligt Oxfam minskat sina koldioxidutsläpp med 16 procent sedan 1990. Den rikaste procenten i Sverige har tvärtom ökat sina utsläpp med elva procent. 

De flesta av oss tar med andra ord redan vårt ansvar. Nu väntar vi på att politikerna och överklassen gör detsamma.