Ledare: Socialdemokratiska landsförrädare

I söndags kom så det historiska men högst väntade beslutet från Socialdemokraterna, att partistyrelsen går emot kongressbeslutet mot Natomedlemskap och vill ansluta Sverige till USA:s krigsallians. Ett rent landsförräderi, där S-ledningen säljer ut de unga och kommande generationer som riskerar få sätta livet till i USA:s krig.

Det var en skara uppsluppna och överbetalda toppolitiker som först anlände till det verkställande utskottets sammanträde, för att efter en skenprocess på några veckor riva upp det demokratiskt fattade kongressbeslutet och 200 år av alliansfrihet.

– Ett väldigt spännande möte som jag ser mycket fram emot, sade utrikesminister Ann Linde på väg in genom porten till partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm. 

Linde hade redan deklarerat att hon bestämt sig om Nato, efter den nya säkerhetspolitiska analys som på fredagen presenterats av en arbetsgrupp i riksdagen – ledd av Linde själv. 

Hennes företrädare på posten, Margot Wallström, hade också bestämt sig. Liksom försvarsminister Peter Hultqvist, som på S-kongressen i november förra året dyrt lovade att det var uteslutet att han skulle delta i att Sverige söker medlemskap i Nato.

– Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla, hette det då.

Hultqvist slår nu fast på minuten när han ändrade sig, klockan 8.15 den 11 april. Men notera att han inte säger vilket år. För vad som framstår som en total kovändning från försvarsministern är det bara på ytan. 

De senaste åtta åren är det knappast någon som arbetat mera målmedvetet med att dra Sverige allt längre in under USA:s och Natos kärnvapenparaply än Hultqvist, som fick värdlandsavtalet med Nato genom riksdagen och som skrev under två militära samarbetsavtal med USA när Donald Trump var president.

Sverige röstade först för konventionen i FN, men efter påtryckningar från USA och Nato har den inte ratificerats. USA:s och Trumpregeringens dåvarande försvarsminister James ”Mad Dog” Mattis skrev brev till Hultqvist och förklarade att om Sverige skrev under konventionen skulle det få konsekvenser för försvarssamarbetet med såväl USA som Nato.

Just kärnvapenfrågan säger sig Wallström fortfarande vara bekymrad över vad gäller Nato, ändå har hon glatt medverkat till att sossarna beslutar att ta Sverige in i kärnvapenalliansen – på dagen 40 år efter att fler än 100.000 personer demonstrerade i Göteborg för ett kärnvapenfritt Norden. 

Den 15 maj 1982 fylldes Nya Ullevi av fredsvänner i den största manifestationen i Sverige någonsin. Att det samtidigt pågick en liknade konflikt som den i Ukraina idag – då Sovjetunionen förde krig i Afghanistan och USA beväpnade de islamistiska rebeller som stred mot ryssarna, och som senare skulle komma att bli till al-Qaida – gjorde inte Wallströms partikamrat Maj-Britt Theorin eller några andra av de närvarande till förespråkare för att ingå i USA:s kärnvapenallians Nato.

Men nu påstås Rysslands invasion av Ukraina fullständigt ha förändrat säkerhetsläget i Europa – som om Natos precis lika folkrättsvidriga bombkrig i Jugoslavien 1999 aldrig hänt. Och Nato beskrivs som en fredlig försvarsallians – men när angrep Jugoslavien, Afghanistan eller Libyen ett Natoland?

Ändå har Nato bombat skolor, sjukhus, ambassader och bröllopsföljen i nämnda länder – och skapat oräkneliga nya terrorister på vägen.

I det fyra sidor korta underlaget för sossarnas ”säkerhetspolitiska dialog”, som de kallar de zoommöten där medlemmar fått lyssna men inte prata, står att invasionen av Ukraina visar att ”Ryssland varit och är redo att använda våld för att nå sina politiska mål”.

Javisst, precis som USA och dess främsta militära verktyg Nato. Har inte hela perioden sedan andra världskrigets slut visat att USA i allra högsta grad är redo att använda våld för att nå sina politiska mål? Från Korea och Vietnam till Afghanistan och Irak – där USA:s dåvarande FN-ambassadör, nyligen avlidna Madeleine Albright, berömt sade om 500.000 döda irakiska barn på grund av USA:s sanktioner att ”det var värt priset”.

Wallström har varit central i sossarnas skådespel för att låtsas som om medlemmarna haft något att säga till om i processen som med vansinnesfart för Sverige in i Nato. Själv verkar hon inte tycka det är en särskilt stor sak att gå med i USA:s krigsallians och göra Sverige till såväl uppmarschområde som måltavla i ett krig mot Ryssland.

– Socialdemokraterna har lyckats anpassa sig efter en ny verklighet förr. Man kan inte sura och man kan inte bara se tillbaka, säger Wallström till SvD.

Och här ger vi henne helt rätt. Det är knappast en slump att det är Socialdemokraterna som för Sverige in i Nato – precis som det var en socialdemokratisk statsminister som lämnade in Sveriges ansökan om medlemskap i dåvarande EG 1991, och en socialdemokratisk regering när värdlandsavtalet med Nato röstades igenom 2016.

Det är inte heller en slump att Natos generalsekreterare är den norska socialdemokraten Jens Stoltenberg, perfekt för att få de svenska och finska systerpartierna in i maskinen.

Socialdemokraterna är inte bara historiska klassförrädare, som med januariavtal och inskränkningar i strejkrätt och anställningsskydd fortsätter sälja ut arbetarklassen åt kapitalet. De är också landsförrädare som säljer ut vårt självbestämmande och vår alliansfrihet till Washington och Bryssel – precis som ”Sverigevännerna” i SD, som också svängt om Nato.

Beställarna är dels sossarnas inhemska herrar – det svenska monopolkapitalet med Wallenbergarna i spetsen, som vill in i Nato för att sälja mer vapen – och dels de utländska i Washington.

Samtidigt är de nya sossarna Vänsterpartiet förvisso fortfarande emot Nato, men för att öka militärutgifterna till Natokravet på två procent av BNP och för att exportera svenska vapen till kriget i Ukraina. Vänsterpartiet röstade också ja till det svenska deltagandet i Natokriget i Libyen, liksom till den svenska insatsen i Afghanistan, där svenska soldater stred under Natoflagg.

För att vända den här beklämmande utvecklingen och ta sitt öde i egna händer måste arbetare sluta lita till förrädare, från såväl det gamla socialdemokratiska partiet som det nya.