Kommunistiska Partiets ordförande om extravalet
För andra gången i den borgerliga svenska demokratins snart hundraåriga historia, kan det bli ett extraval. Kommunisternas ordförande Robert Mathiasson ger sin syn på förra veckans överraskande utspel från regeringen.
• Vad var din första tanke när Stefan Löfven (S) och Gustav Fridolin (MP) på presskonferensen i tv förklarade att regeringen avser att utlysa extra val 22 mars?
– Befriande att det i vart fall under presskonferensen gavs plats för den grundläggande motsättningen i det svenska samhället. Jag blev ärligt talad förvånad över beskedet, men jag kände också en viss tillfredställelse.
– Förvånad därför att jag, trots det osäkra parlamentariska läget sedan valet i september, ansett att samförståndet sitter så djup rotat hos riksdagspartierna. Känslan av tillfredställelse inför tanken om extraval grundas i det för arbetarklassen positiva att regeringen vänder sig till folket istället för att vika sig för den borgerliga femklövern.
• Samtidigt betonar Stefan Löfven att hans hand är utsträckt till högeralliansens fyra partier. Kan det komma något gott ur en sådan konstellation?
– Ingenting. Löfven är samförståndets man, skolad i IF Metalls samarbete med monopolkapitalet. Här går Socialdemokraternas strategi ut på att med tal om samförstånd försöka bryta isär den borgerliga alliansen vilket kräver att regeringen tar ytterligare steg höger ut. Utifrån vår arbetarståndpunkt är istället det bästa att klassmotsättningarna i samhället kommer upp till ytan.
• Vilka klassfrågor är de viktigaste för Kommunisterna i detta läge?
– Utan tvekan solidariteten inom arbetarklassen. Att det finns grundläggande gemensamma intressen mellan klassens många grupper, kvinnor som män, unga som gamla. En solidaritet som fått många knäckar allt sedan EU-anpassningen och inte minst under åtta år med högeralliansen och den moderata nyliberala arbetslinjen. På senare förstärkt av SD:s försök att splittra klassen med etniska och religiösa förtecken.
– Det gäller arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer som inte längre kan leva på de urholkade trygghetssystemen. Det gäller också inte minst den ökande otryggheten på arbetsplatserna. Bemanningsföretag, lönedumpning, delade turer, osäkra anställningar är frågor som vi kommunister drivit sedan länge.
• Vad anser du om Socialdemokraternas utspel att genom finansministern och statsministern behandla Sverigedemokraterna som nyfascister?
– Det är bra när det talas klarspråk om vad SD är för sorts parti. Syftet är uppenbart att försöka förhindra en utveckling där SD ses som vilket borgerligt parti som helst.
– Men är syftet att göra SD till huvudfråga i valet för att Socialdemokraterna ska kunna skapa blocköverskridande kompromisser, så är vi Kommunister tveklöst emot. För det är bara när frågorna ställs klassmässigt som Sverigedemokraternas inflytande kan marginaliseras.
• Vad blir då nästa steg för Kommunisterna?
– Först 29 december kan beslut tas om extraval. Vi har tidigarelagt partistyrelsens nästa möte till 10 januari för att kunna diskutera den uppkomna situationen. Innan extravalet ens är utlyst finns det ingen anledning att diskutera handlingslinjer.
– Men Kommunisterna är ett handlingens parti och vi är beredda att ta alla möjligheter att resa de avgörande arbetarfrågorna utifrån ett revolutionärt perspektiv.