Kommentar: USA eldar på för krig mellan Ryssland och Ukraina

Krigshetsen från USA i förhållande till den spända situationen runt Ukraina har ökat de senaste dagarna. Vita huset har till och med satt ett datum för när Ryssland ska invadera Ukraina, onsdag den 16 februari, enligt flera källor till Politico. USA:s president Biden ska också ha uppgett samma datum i ett telefonsamtal med en europeisk ledare.

Det bådar inte gott när så exakta tidsangivelser anges för när ett krig ska starta, av en stat som genom historien kokat ihop så många krigslögner och iscensatt så många provokationer som ursäkt för att sätta igång krig. Från Tonkinintermezzot i Vietnam till Iraks ”massförstörelsevapen” och Gaddafis ”våldtäktsarmé” i Libyen.

USA har också uppmanat alla amerikanska medborgare att lämna Ukraina, vilket följts av en rad länder, däribland Sverige. Flera länder har också dragit tillbaka sina internationella observatörer från OSSE:s särskilda övervakningsmission, som bevakar och rapporterar om brott mot vapenvilan runt de självutropade folkrepublikerna Donetsk och Lugansk i östra Ukraina. 

Även det är illavarslande, att det försvinner observatörer just när risken för provokationer är så stor runt Donetsk och Lugansk – som en del höga ministrar från Natomakterna för övrigt verkar ha så dålig kunskap om att de inte ens orkat lära sig namnen.

Storbritanniens utrikesminister Liz Truss var i Moskva förra veckan och träffade sin ryska motsvarighet Sergej Lavrov. Inför mötet krävde Truss på Twitter att Ryssland skulle dra tillbaka sin militär – från sitt eget territorium. 

När Lavrov undrade om hon inte erkände rysk suveränitet över de ryska regionerna Rostov och Voronezj svarade Truss, enligt den ryska tidningen Kommersant, att ”vi kommer aldrig erkänna rysk suveränitet över de regionerna”, varpå den brittiske ambassadören var tvungen att rätta Truss och påpeka att det är ryska regioner, inte ukrainska.

USA har också stängt sin ambassad i Kiev och flyttat den till Lviv i västra Ukraina.

Samtidigt har Rysslands president Putin under måndagen haft tv-sända möten med såväl utrikesminister Lavrov som försvarsminister Sjojgu, där den förste talat om en möjlig framkomlig diplomatisk väg gentemot väst och den andre om att några av de militärövningar som kallas för rysk ”aggression” av västmedia (till skillnad från Natos övningar i Europa) nu avslutas och att andra är på väg att avslutas.

Ukrainas president Zelenskyj har också fortsatt vädja till USA och andra västländer att inte bidra till att skapa panik i landet. USA med president Biden i spetsen verkar dock fast beslutna att pressa på för krig mellan Ukraina och Ryssland, även om Biden och Storbritanniens premiärminister Boris Johnson i ett telefonsamtal på måndagkvällen också sa att det fortfarande finns ett diplomatiskt fönster för att lösa krisen.

Zelenskyj sa också på måndagen att ett Natomedlemskap för Ukraina kanske bara är ”som en dröm”. Samtidigt är han hårt pressad från såväl Washington som på hemmaplan att inte framstå som för tillmötesgående mot Ryssland. 

Både Ukrainas utrikesminister och försvarsminister sa förra veckan att det största hotet för Ukraina nu är en intern destabilisering under trycket från det påstådda hotet om rysk invasion – inte en faktisk invasion. Det vill säga att samma extremhöger som hade en framträdande roll i den USA-stödda kuppen 2014 åter skulle välta regeringen med våld, för att den inte är tillräckligt hård mot Ryssland.

Pressen från USA är inte mindre. Washington vill se ytterligare sanktioner mot Ryssland och inte minst stoppa gasledningen Nord Stream 2 mellan Ryssland och Tyskland. Vilket Biden, vid Tysklands kansler Olaf Scholz besök i Washington förra veckan, sa är ett faktum om ryska trupper går över gränsen till Ukraina, medan Scholz stod tyst bredvid och inte bekräftade Bidens utspel. Idag tisdag besöker Scholz Putin i Moskva.

I fredagens pressbriefing i Vita huset påminde Bidens nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan om att USA det senaste året skickat mer än en halv miljard dollar i stöd till Ukrainas militär det senaste året. Också Sverige är ”en av de största givarna för att stärka Ukrainas motståndskraft”, som utrikesminister Ann Linde uttryckte det i söndagens Agenda, med över 240 miljoner kronor om året.

USA har pressat på hårt för att USA, EU och Nato ska ”tala med en röst”. Det har också lyckats i den meningen att Sverige och de andra OSSE-länderna som fick ett brev från det ryska utrikesdepartementet, med förfrågan om individuella synpunkter på OSSE-principen om att ett lands säkerhetspolitik inte får gå ut över ett annat lands säkerhet, inte svarade var för sig utan i ett gemensamt EU-svar. 

Ändå är det tydligt att det finns sprickor i fasaden, där inte minst Frankrike och Tyskland varit mindre aktivistiska och mer konstruktiva gentemot Ryssland. Inte Sverige dock, här är lojaliteten med Washington total.

– Det är viktigt att vi är enade och talar med samma röst från Europeiska Unionen, också Nato och den transatlantiska länken. Och där vi också är mycket tydliga med att ytterligare ryska aggressioner kommer att få allvarliga konsekvenser för Ryssland, sa statsminister Magdalena Andersson på en pressträff tillsammans med ÖB Micael Bydén.

Även Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar stämde in i Natokören och skrev på Twitter att hon ”ser med stor oro på de allt mer upptrappade aggressionerna från Ryssland” – i en tweet som påminde starkt om liknande implicita lojalitetsförklaringar till USA från föregångaren Jonas Sjöstedt, när det hetsats mot Venezuela.

Jake Sullivan var i en bisats på Vita husets presskonferens ovanligt öppen med vem det är som tjänar på ett samlat EU, Nato och USA mot Ryssland.

– Det kommer ge utdelning för oss i de här omständigheterna, men det kommer också ge enorm strategisk utdelning för USA de kommande åren och decennierna. 

En som är tydligare i sin analys är den amerikanska krigsveteranen och före detta kongressledamoten Tulsi Gabbard, som säger att det ligger i USA:s intresse att införa ”drakoniska sanktioner” mot Ryssland och att Biden talar för det militärindustriella komplexet, som vill se ett krig mellan Ryssland och Ukraina för profiternas skull.