USA försöker avgöra Venezuelas val
USA:s utrikesdepartement menar att de har bevis för att oppositionskandidaten Edmundo Gonzalez vann det omtvistade valet i Venezuela. Men den här gången är Mexiko, Colombia och Brasilien inte med på regimskifteståget.
Sedan presidentvalet i Venezuela den 28 juli har USA steppat upp sitt sedan länge pågående regimskiftesförsök och erkänt högerkandidaten Edmundo Gonzalez som vinnare. I ett uttalande signerat utrikesminister Antony Blinken står bland annat att USA sedan valet har konsulterat med allierade, och ”ingen har kommit till slutsatsen att Nicolas Maduro fick flest röster i det här valet”.
En ganska fantastisk formulering, även om man bortser från det inte särskilt oväntade i att de flesta av USA:s allierade inte tycker annorlunda än vad USA vill att de ska tycka. För hur skulle andra länder veta mer om valresultatet än Venezuelas egen valmyndighet, som deklarerat Maduro som segrare?
Det senare är en självklarhet som påpekades av Mexikos president Andres Manuel Lopez Obrador (AMLO) förra veckan.
– Med all respekt har USA:s utrikesdepartement gått för långt. De går över gränsen, sade den mexikanske presidenten.
– Ingen har rätt att blanda sig i. Det är inte legitimt för någon annan regering att slå fast vilken kandidat som vann eller förlorade valet i ett annat land, konstaterade AMLO som också manade till att inte underblåsa det våld som följt i spåren av oppositionsanhängarnas protester.
I SVT:s Rapport i fredags beskrev Bert Sundström läget såhär:
– USA säger rakt ut att de har bevis för att Maduro förlorade valet. De få observatörer som fanns på plats säger att den Madurokontrollerade valmyndigheten saknar trovärdighet.
Det stämmer åtminstone inte vad gäller mexikanska Damaris Hoyos Olivan från det mexikanska vänsterpartiet Morena, som var en av de cirka 900 internationella valobservatörerna på plats.
Däremot berättar hon för Proletären om hur våldsamma demonstranter stängde vägen för en buss med observatörer som skulle flyga hem efter valet, kastade sten på den och försökte få ut de internationella observatörerna på gatan, vilket polisen stoppade.
Själv fick Damaris Hoyos och andra observatörer hålla sig inne på sitt hotell i Caracas i två dagar, efter att det omringats av maskerade och beväpnade unga män.
När hon till slut kom till flygplatsen hade Damaris Hoyos en t-shirt med Maduro på sig, då hon inte hade några andra rena kläder.
– Regeringsmotståndare skrek efter mig: ”Äckliga chavist… kommunistjävel...” Jag fick dra på mig en annan tröja och ta mig därifrån, det gick inte att prata med dem. Oppositionen befinner sig i en väldigt upprörd och våldsam stämning.
Flera ambulanser och vårdcentraler har också attackerats under de protester som följt på det deklarerade valresultatet. Personer anslutna till regeringspartiet PSUV har misshandlats och PSUV-lokaler har vandaliserats, liksom skolor och statyer av förre presidenten Hugo Chavez.
Minst två militärer har dödats i sammandrabbningarna, som krävt närmare ett dussin liv på den protesterande sidan. Samtidigt har minst lika stora demonstrationer som för Gonzalez hållits till stöd för Maduro och i protest mot vad regeringen menar är ett försök till statskupp.
Vad gäller de internationella påtryckningarna sade Sundström i Rapport också att ”Mexiko, Brasilien och Colombia står i tät kontakt och kräver att Maduro visar upp bevis för sin påstådda seger”.
Det är ett sätt att uttrycka saken, då det stämmer att de tre viktiga latinamerikanska grannarna manar till en transparent presentation av rösträkningen. Något som valmyndigheten CNE och Maduro menar inte varit möjligt på grund av en cyberattack mot CNE, och som högsta domstolen nu ska utreda på uppmaning av presidenten.
Men viktigare är att Mexiko, Brasilien och Colombia den här gången vägrat att hoppa på det USA-orkestrerade tåget för ett regimskifte. När den då internationellt okände Juan Guaido utropade sig själv till interimspresident i januari 2019 – efter att Maduro vunnit valet som oppositionen bojkottade 2018 och svurits in för en andra presidentperiod – följde den USA-styrda organisationen OAS (Organisationen för amerikanska stater) snabbt Donald Trumps exempel och ”erkände” Guaido som Venezuelas president. Liksom EU och Sveriges då socialdemokratiska regering med utrikesminister Margot Wallström i spetsen.
Förra veckan kom inte ens Mexikos representant till OAS möte, där det inte heller fanns någon majoritet för resolutionen om att kräva från Venezuela att omedelbart offentliggöra röstsiffrorna från alla vallokaler. Colombia och Brasilien lade ner sina röster, liksom Bolivia.
Det återstår att se vad högsta domstolen säger, och om CNE publicerar de detaljerade siffrorna bakom det deklarerade resultatet att Maduro fick 51,95 procent och Gonzalez 43,18 procent. Under tiden får man väl ge Washington att de den här gången väljer en president åt venezolanerna som åtminstone var kandidat i valet, till skillnad från när USA betraktade Guaido som Venezuelas president mellan 2019 och 2022, innan han dumpades av sina uppdragsgivare.