•• Tisdag 6 januari 2009, mitt under brinnande krig, ringer en tysk journalist upp den norske läkaren Erik Fosse på Shifasjukhuset i Gaza stad.
”Situationen är fruktansvärd…Nu måste du se till att omvärlden får veta så att det blir slut på det här. De dödar små barn”, svarar Fosse upprört. Han har stått vid operationsbordet hela dagen. Israel har bombat en FN-skola full med lekande barn.
Men journalisten har en annan utgångspunkt. Han har intervjuat en israelisk armétalesman som menar att offren ”huvudsakligen var Hamasbarn” och vill ha Fosses kommentar.
”Jag fylldes av en oerhörd sorg. Vad är det här för sorts människosyn?…Det slog mig att de som tryckte på avtryckaren, de som satt trygga i sin strids-vagn och sköt, inte längre såg palestinier som människor. Alla palestinier var i deras ögon terrorister och deras barn definierades som ’Hamasbarn’, barn som det var okej att göra sig av med”, skriver Fosse i boken Ögonen i Gaza, där händelsen återges.
Ett och ett halvt år senare angrep Israel Frihetsflottans hjälpkonvoj på väg till det fortfarande sönderbombade och utarmade Gaza. Piratdådet kan inte jämföras med det storskaliga bombkriget mot 1,5 miljon palestinier årsskiftet 2008/2009. Men den demonisering av Hamas och Gazas invånare som Fosse och medförfattaren Mads Gilbert beskriver går igen.
Kort efter attacken mot Ship to Gaza började misstänkliggörandet. Fanns inte det en risk för att hjälpen skulle gå till Hamas? Är inte den turkiska hjälporganisationen IHH en stödorganisation för Hamas?
Medierna följer maktens verklighetsuppfattning. Israel är en demokratisk stat med vilken EU och Sverige har både handelsavtal och militärt utbyte. Hamas är en terroristorganisation med vilken man inte ens kan samtala.
I SVT:s Rapportsändning 3 juni blev denna grundsyn övertydlig. Israels Sverigeambassadör behandlades med silkes-vantar och fick lägga ut texten utan att avbrytas. Hamasrepresentanten ställdes mot väggen av en hetsig reporter, som anklagade Hamas för att utnyttja lidandet i Gaza.
Så har det inte alltid varit. Faktum är att Israel och västvärlden uppmuntrade framväxten av Islamiska motståndsrörelsen Hamas under 1980- och 1990-talen. Syftet var att splittra palestinierna och försvaga Fatah och övriga organisationer i PLO.
Men söndra och härska-taktiken slog bakut.
I takt med att Fatah under fredsprocessen backade i den ena frågan efter den andra, vann Hamas brett folkligt stöd – för sitt motstånd mot ockupationen, för sitt sociala arbete, för sin religiösa inriktning och för att de erbjöd ett alternativ till det korrupta ledarskapet i Fatah.
Det allt starkare Hamas terroriststämplades av EU i september 2003. Israel såg det som ett stöd till dess ”krig mot terrorismen” och trappade upp mördandet av Hamasledare.
Det palestinska folkets svar försatte Israel och västvärldens ledare i chock. I valet i januari 2006, det mest demokratiska i Mellanöstern enligt internationella observatörer, vann Hamas egen majoritet i parlamentet.
Blockaden, den kollektiva bestraffningen av det palestinska folket, inleddes genast av Israel, USA och EU.
För Västbankens invånare skedde en lättnad sommaren 2007. Det berodde på att minoritetspartiet Fatah tagit kontroll över området och bildat en av Israel och väst godkänd regering.
Men Gaza under Hamas styre fortsatte att lida. Under åren som gått har det kommit en strid ström av fördömanden och larmrapporter från FN, humanitära organisationer och enskilda. ”Ett oskyldigt palestinskt folk behandlas som djur…”, förklarade USA:s förre president Jimmy Carter redan våren 2006.
När EU nu talar om nödvändigheten att bryta blockaden går tankarna åter till de norska läkarnas vittnesmål. Erik Fosse skriver:
”Hade inte Europa i grund och botten accepterat att 1,5 miljoner människor i Gaza försetts med terroriststämpel? Eftersom palestinierna hade röstat på Hamas i valet hade alla blivit terrorister, inte bara i Israels ögon utan även i Europas och USA:s synvinkel. Genom att stoppa direkta överföringar av pengar till den palestinska självstyrande myndigheten 2006 verkställde Europa och USA en kollektiv bestraffning av palestinierna i Gaza. Det var viktigare för västländerna att krossa Hamas än att trygga de palestinska barnens liv och uppväxtförhållanden.”
Argumenten för att Hamas ska behandlas som paria är i sammanhanget absurda.
• Hamas vägrar ta avstånd från våld – som om Israel, en stat grundad på folkfördrivning, krig och ockupation, skulle göra det.
• Hamas vägrar erkänna Israel – som om Israel skulle respektera palestiniernas rätt till en egen stat eller ens deras rätt till ett mänskligt liv.
• Hamas accepterar inte ingångna avtal i ”fredsprocessen” – som om Israels flerdubbling av antalet bosättare på Västbanken, bygget av Apartheidmuren och saboterandet av palestiniernas möjlighet att själva administrera sina områden ingår i en plan för fred.
Egentligen handlar det inte om Hamas. Demoniseringen sker därför att Hamas – för stunden – är den främsta representanten för det palestinska folkets rättmätiga och legitima vägran att acceptera ockupation, förtryck och utsvältning. Därför att Hamas representerar palestiniernas vägran att ge upp sina nationella, demokratiska och mänskliga rättigheter.
Detta står i direkt konfrontation till Israels och dess vänners intressen i regionen.
Anklagelserna om att Frihetsflottans konvoj syftade till att stödja Hamas är falska. Ansvariga har poängterat att all hjälp skulle gå till civila organisationer utan band till regeringspartiet.
Det är varje solidaritetsorganisations rätt att själva välja vilka den ska stödja. När Kommunistiska Partiet samlade in pengar till barnen i Gaza gick de till den sekulära, progressiva organisationen Hanans skolprojekt.
Men vore det fel att stödja den organisation som de facto styr Gaza?
Inte alls. Om EU och Sverige menar allvar med att blockaden måste hävas borde stödet till den av folkvalda regeringen återupptas, såsom Fatahs administration på Västbanken får stöd. Hamasregeringen måste precis som varje stat ha inkomster för att betala löner till lärare, läkare och andra offentliganställda som behövs för att ett samhälle ska fungera.
Dessutom måste terroriststämplingen av Hamas hävas. Det är absurt att det förtryckta folkets representant stämplas som terrorist, medan förtryckaren och krigsförbrytaren belönas med ett förmånligt handelsavtal.
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
Senaste artiklarna
Mest läst
- Den fabricerade sanningen
- Medlemmar i Handels vill se Israelbojkott: ”Måste reagera på det som händer”
- Från killpodd till radikalvänster – Gott Snack valde solidariteten före pengarna
- Handels kongress sa nej till Israelbojkott – med tre rösters marginal
- Bojkotta Israel – här är produkterna du ska undvika