Beslutet om lättnaden av blockaden togs söndag 20 juni av säkerhetskabinettet, den israeliska regeringens inre krets. Tillskillnad från vad som gällt de senaste tre åren, då det mesta varit förbjudet att föra in i Gaza, ska det göras tydlig skillnad mellan tillåtna, civila varor och förbjudna, militära. Även byggmaterial ska få föras in, om än endast under internationell kontroll.
En lista på vilka varor som ockupationsmakten anser vara militära ska publiceras inom kort.
Den israeliska regeringen hävdar att beslutet inte har något att göra med kritikstormen efter angreppet på Frihetsflottans hjälpkonvoj. Men kopplingen är uppenbar. För premiärminister Benjamin Netanyahu är det nu viktigare än någonsin att bättra på Israels image.
Bortsett från positiva uttalanden från Israels närmaste vänner kvarstår kritiken. Den israeliska människorättsorganisationen Gisha dömer ut lättnaden som ”kosmetisk”. Den brittiska hjälporganisationen Oxfam talar om ett ”babysteg” framåt.
Christopher Gunnes, talesman för Unrwa, FN:s organ för de palestinska flyktingarna, säger till arabiska al-Jazira att ord inte räcker och efterlyste handling: ”På marken är situationen förskräcklig – en humanitär katastrof i varje sfär av livet. Så vi måste få denna illegala blockad hävd.”
Unrwa-talesmannen poängterar precis som Internationella Röda korset tidigare gjort att det är blockaden i sig som är illegal: ”Så om Israel vill sluta bryta mot internationell lag måste landet avsluta blockaden, inte lätta den”, säger Christopher Gunnes.
Men Israel struntar i kritiken. Ockupationsmakten har inte för avsikt att släppa sin totala kontroll över Gazaremsan, över dess gränser, luftrum och kust. Efter säkerhetskabinettets möte meddelade premiärminister Benjamin Netanyahu istället att lättad civil blockad följs av skärpt säkerhetsblockad.
I ett uttalande från premiärministerns kontor upprepas de argument som hela tiden använts som ursäkt för blockaden. Syftet sägs vara att skydda israeliska medborgare från terror, raketer och attacker från Gaza. Som om det vore tillåtet att kollektivt bestraffa ett annat lands befolkning, dessutom ett folk som fördrivits och förtryckts i över 60 års tid, för att ge sina egna invånare säkerhet.
Den israeliska regeringen tar samtidigt fasta på USA:s och EU:s dubbelspel. Å ena sidan kritiserar dessa blockaden. Å andra sidan är de helt och fullt överens med Israel i synen på Hamas som en terroristorganisation, och därmed också överens om att det krävs specialåtgärder mot det Gaza där Hamas har regeringsmakten.
Taktiken att försöka dölja de egna förbrytelserna genom att utmåla den palestinska sidan som den aggressiva, farliga parten i konflikten är medvetet vald. ”Som en följd av detta beslut kommer världens fokus att vara på Qassamraketerna som Hamas skjuter ut från Gaza och inte koriandern som Israel inte släpper in”, förklarade en medlem i Netanyahus stab för den israeliska tidningen Haaretz.
Vad den lättade blockaden får för praktisk betydelse återstår att se. Kanske kommer några av Gazas hungrande barn att få lite mer mat magen. Kanske kommer några av de tusentals familjer vars hus smulades sönder av israeliska bomber för ett och ett halvt år sedan att få sitt hem uppbyggt.
Det vore naturligtvis en lättnad för dessa individer. Men det förändrar inget i grunden. Det krav som palestinierna och en allt bredare opinion världen över reser kvarstår: Blockaden måste hävas i sin helhet. Till dess att det skett förblir Gaza världens största utomhusfängelse.
Patrik Paulov
Proletären nr 25, 2010
