Från oss som bygger landet: Vad är det som krisar inom vården?

”Öppenvårdsproduktionen ökar. Läkarbesök ökar med 1,8 procent och sjukvårdande behandling ökar med 2,9 procent. Som en följd av förändrade vårdformer, som innebär att patienter vårdas i öppenvården i stället för i slutenvården, minskar slutenvården för både vårdtillfällen och vårddagar; 2,5 procent respektive 4,3 procent. Konsekvensen blir att sammanvägda prestationer minskar med en procent jämfört med föregående år och är 3,1 procent lägre än budget. Det innebär att periodiserad nivå för brutet tak ej uppnås vilket ger en budgetavvikelse på 14 mnkr.” 

Jag låter det sjunka in lite. 

Det här är ett utdrag ur senaste styrelseprotokollet för Södra Älvsborgs Sjukhus, SÄS. 

Jag kanske är känslig men jag tycker att det är lite läskigt när de diskuterar vård av människor på det här sättet. Hade det rört sig om en industri som producerade något hade jag inte tyckt det var konstigt, men det är det ju inte. 

Jag ska inte påstå att jag tycker det är helt glasklart vad slutsatsen av detta stycke blir, men tydligen är det så att de har sparat in pengar på att se till att patienter inte läggs in utan skickas hem så fort som möjligt. 

Men det är väl så att det inte är så modernt att ligga inne på sjukhus, och folk som ligger inne på sjukhus är ju sjuka. Och det är ju inte bra. Men om de inte ligger på sjukhus måste det väl betyda att de är friska. Eller? 

Och eftersom jag ibland sitter och läser sjukhusstyrelsen protokoll (min chef kallar det omvärldsbevakning och det är tydligen bra) så blir man då och då ganska uppgiven och inser mer och mer att orsaken till att SÄS fungerar är enbart dess fantastiska anställda. Och då tänker jag på de som jobbar “på golvet” och inte så mycket på kommunikatörer och andra som är populärt att anställa istället för vårdpersonal och definitivt inte på ledningen. 

När vården drivs efter en budget och inte efter behov så är det ju ganska svårt att göra något åt problemet.

I protokollen hittar man ibland saker som gör att man seriöst funderar över styrelsens intelligens, kanske lite hårt men jag vet inte vad det annars kan vara som är fel. 

Som i förra styrelseprotokollet där man konstaterar att man behöver kicka 100 anställda för att klara budgeten, detta samtidigt som det finns femtio lediga jobb på sjukhuset. Och även om dessa 50 skulle anställas så är det en underbemanning, jag tror det kallas lean. 

Men det är väl tyvärr så här det ser ut på väldigt många ställen inom vården idag. 

New Public Management-tänket gör att de har fått för sig att det går att driva ett sjukhus som en industri. 

Med upphandlingar, internfaktureringar och ekonomiskt ansvar på varje enhet har man splittrat upp verksamheten så att varje liten del bara ser till sitt och gör allt för att kunna lägga över kostnaderna på någon annan. Till exempel genom att skriva ut patienter för tidigt. 

En fascinerande grej med “vårdkrisen” (ni vet personalen bränner ut sig, säger upp sig, stressar ihjäl sig eller helt enkelt bara går och mår dåligt och att det råder brist på personal) är att det finns nog inte någon politiker, även om de intalar sig själva och alla andra något annat, som inte vet vad som skulle krävas för att komma till rätta med väldigt många av problemen. 

Men det är klart, när vården drivs efter en budget och inte efter behov så är det ju ganska svårt att göra något åt problemet. 

Men om det är någon som undrar, så är några av de åtgärder jag tänker på: 

Sex timmars arbetsdag. Höj lönerna. Se till att ha en personalpolitik så att de anställda känner sig uppskattade. 

De här tre sakerna hade självklart bara varit en början för att ”få ordning” på vården. 

Den viktigaste ändringen för att möjliggöra detta är nog: Vård efter behov och inte efter budget.