Kommentar: Vad är sant i mediestormen runt Butja?

De senaste dagarna har media fyllts av brutala bilder från den lilla staden Butja strax nordväst om Kiev. Flera hundra personer ska ha hittats dödade, en del begravda i massgravar och andra bara lämnade på marken. 

På gatorna i den sönderskjutna staden syns livlösa kroppar ligga spridda, varav en del med händerna bakbundna, som enligt Ukraina ska ha lämnats kvar av de ryska styrkor som stridit mot den ukrainska armén i staden under mars månad och som haft kontroll över Butja innan de retirerade vid månadsslutet.

Det är vedervärdiga bilder och det framstår som uppenbart att övergrepp begåtts – vilket det alltid gör i krig – men det finns också frågetecken kring vad som egentligen hänt och vilka som ligger bakom. 

Ett gäller tidsramen. Enligt Moskva lämnade de ryska trupperna orten redan den 30 mars, och den 31 mars delade Butjas borgmästare en video på sociala medier där han glatt meddelar att inga ryska soldater längre finns kvar i Butja – utan att nämna något om att det skulle ligga rader med lik på gatorna eller att Butja skulle vara fullt med bevis på ryska krigsbrott.

De första videoklippen på döda människor dök upp på Twitter och Telegram den 1 april, ändå började de inte spridas i stor skala förrän två dagar senare – trots det stora propagandakrig som pågår i sociala medier, där båda sidor vill visa upp egna segrar och övergrepp begångna av den andra sidan.

Samtidigt finns det påstådda bevis från ryskt håll för att en del av de mest spridda klippen tydligt skulle vara fejk, som inte stämmer. Twitterkonton som vill avslöja vad man menar är en falskflaggsoperation har framhållit att påstått döda ser ut att röra på sig när de filmas från ett fordon. 

Men det har bland andra journalisten Shayan Sardarizadeh, som på sitt Twitterkonto avslöjar fejknyheter som delas från såväl den ukrainska som den ryska sidan, kunnat visa beror på en vattendroppe på kameralinsen eller bilrutan, snarare än att det skulle vara en skådespelare som inte ligger stilla.

Den 2 april anlände det ukrainska nationalgardet – som den nazistiska Azovbataljonen lyder under – till Butja. Samma dag delade de en film på nationalgardets officiella Telegramkanal där de åker runt i staden, även den utan några rader av döda längs vägkanterna.

Samtidigt har New York Times publicerat satellitbilder som visar att kropparna legat på gatan i flera veckor utan att någon skulle tagit hand om dem, vilket i sig också verkar märkligt. Även om ukrainare hindrats från att ta hand om dem har ryssarna, som kontrollerade staden, motiv att försöka framstå som de återhållsamma ”befriare”, som den ryska ledningen vill måla ut dem som.

Med tanke på att Azovbataljonen ingår i nationalgardet inställer sig också frågan vem som gjort vad mot vilka, och om det bara är den ena sidan som stått för dödandet. Det finns ett Telegramklipp från Butja från den 2 april, först delat av ledaren för Kievs frivilliga territoriella försvar, där en fråga hörs: ”Det finns pojkar utan blå armbindel, får jag skjuta dem?”

Blå armbindel symboliserar tillhörighet med den ukrainska sidan. Däremot har flera döda som syns på videor vit armbindel, och några är bakbundna med vit armbindel, som de ryska trupperna använder. 

Svaret på frågan i klippet är jakande: ”ja, för fan!”, men inga skott hörs. Videoklippet skulle ändå kunna peka mot att ukrainska frivilligstyrkor ”rensat upp” när de kommit tillbaka och skjutit kvarvarande misstänkta kollaboratörer. 

Att ryska soldater skjutit åtminstone några av de civilklädda berättas av ögonvittnen på plats för flera internationella tidningar och tidningsbyråer. Om offren eller några av dem i sin tur ingått i någon frivilligstyrka är inte lätt att veta. I vilket fall är det krigsbrott att avrätta fångar. 

Liksom att det är krigsbrott att skjuta ryska fångar, vilket ukrainska trupper filmade när de sköt ryska fångar i benen utanför Charkiv förra veckan. På samma plats har den ukrainske journalisten Yuri Butusov därefter funnit förkolnade rester av ryska soldater.

Oavsett exakt vad som hänt i Butja visar det på det brutala i det här fruktansvärda och onödiga kriget och gör tyvärr att en nödvändig förhandlingslösning ser längre bort ut än tidigare.

Ukrainas president Zelenskyj, som tidigare sagt sig vara beredd att kompromissa om Krim och Donbass, och som förvisso varierar sitt budskap beroende på publiken, säger nu att ”världen kommer att betrakta det som folkmord”, där han plötsligt dyker upp när SVT:s Aktuellt är i Butja och filmar.

Ryssland kallade till möte i FN:s säkerhetsråd för att diskutera händelserna i Butja, men Storbritannien som är ordförande stoppade det ryska förslaget till möte i säkerhetsrådet på måndagen. 

På det hela taget var måndagen en mycket bra dag för de krafter som vill att kriget ska fortsätta och att EU ska bli ännu ”tuffare” mot Ryssland. Frankrike beslutade utvisa 35 ryska diplomater och Tyskland utvisar 40 stycken, samtidigt som Litauen beslutat sluta importera rysk olja och gas. Och på tisdagen kom beskedet att Sverige utvisar tre ryska diplomater.

Vad som står helt klart är att Ryssland inte har något att tjäna på att skjuta civila på öppen gata, och dessutom lämna kvar liken som färdiga bevis på ryska krigsbrott, för att motivera fortsatta sanktioner, vapenleveranser till Ukraina och i värsta fall en intervention som kan leda till ett ännu mycket värre krig.

Det som måste till är en ordentlig oberoende utredning om vad som faktiskt hänt. Annars återstår bara ”analyser” likt de som framfördes i Aktuelltstudion på måndagskvällen om hur de ryska soldaterna visar prov på ”obeskrivlig bottenlös ondska”, som inte behöver förklaras närmare.

Men det är inte gott och ont som står emot varandra i Ukraina – som båda sidorna vill få det till, även om vi i Sverige bara är utsatta för den västliga propagandan. Det är ett krig om inflytandet i Ukraina och Europa – där USA och Nato är vinnarna på att Ryssland låtit sig provoceras till att anfalla Ukraina, och där såväl den ukrainska som ryska arbetarklassen och alla fredsvänner i Europa är förlorare.