Ledarkrönika: Vad krävs för att politikerna ska följa folkviljan i fredsfrågan?
Trots att många svenskar är emot Nato, och en överväldigande majoritet vill att Sverige skriver under för ett kärnvapenförbud, vägrar politikerna att följa folkviljan.
Den 6 augusti är det 75 år sedan atombomben ”Little boy” föll över Hiroshima, två dagar senare föll nästa bomb över Nagasaki. Bomber med en förödelse till följd som de flesta känner till. Redan då väcktes motståndet mot kärnvapen och krav på dess avskaffande har rests av fredsrörelser världen över sedan dess.
När vi i våras startade upp Nätverket mot Aurora 20, var det en självklarhet att, tillsammans med kraven på att stoppa militärövningen Aurora 20 och att riva upp värdlandsavtalet med Nato, också kräva att Sverige skriver på FN:s konvention om kärnvapenförbud. En konvention som Sverige har varit med och tagit fram och drivit på för att få till stånd men som vi nu inte skriver under.
Anledningen till att Sverige inte skriver under är självklar. Sverige har skrivit under ett värdlandsavtal med Nato och har ett ”gott” militärt samarbete med imperialistmakten USA. En så futtig sak som en konvention om kärnvapenförbud får inte äventyra sådana relationer!
Nätverket mot Aurora 20, som startades som ett lokalt initiativ i Skåne, har under våren vuxit. Idag är det över 20 organisationer på såväl lokal nivå som på riksplan som ställt sig bakom nätverkets upprop. Fler än vad många av oss som startade det vågade hoppas på.
Ännu mer förvånande, men inte lika upplyftande, är att stödet uteblev från håll där vi kallt räknat med att få det. Ett exempel är att Vänsterpartiets Skånedistrikt svarade att man inte ställde sig bakom eller ville vara med i nätverket.
Vi fick höra att Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson hade sagt: ”Vi är inte emot de militära övningarna, utan stödjer att försvarsmakten övar mer”. Men det fanns aktivister från V med redan vid uppstarten av nätverket och två avdelningar inom V har ställt sig bakom nätverkets upprop.
Förhoppningsvis kan detta leda till att lyfta diskussionen inte bara inom V utan också hos andra partier om vilken linje de ska välja. Ska Sverige fortsatt agera imperialistisk knähund, eller ska ni politiker stå upp för folkviljan?
Undersökningar har visat att fler svenskar är emot ett svenskt Natomedlemskap än för. I den senaste opinionsundersökningen jag sett är 78 procent av de tillfrågade för att Sverige ska skriva under FN:s konvention om kärnvapenförbud. Ändå fortsätter Sveriges ledande politiker att närma sig Nato och har genom värdlandsavtalet sagt upp garantin för att Sverige ska förbli en kärnvapenfri zon.
Nu är det som sagt snart 75 år sedan bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki och vi fredsvänner måste gå samman för att säkerställa att det inte händer igen. Hade det inte varit fantastiskt om Hiroshimadagen kunde bli starten för avancemanget av en fredsrörelse som politikerna inte längre kan blunda för. En rörelse de måste gå till mötes i kravet på kärnvapennedrustning och byggandet av fred.
Fredsrörelsen vet att den talar med folkets röst i dessa frågor och frågan jag ställer mig är: Hur länge kan politikerna ignorera folkviljan utan att riskera sitt eget fall?