Kommentar: Var slutar blodbadet i Gaza?

De senaste dagarna har den ständigt svåra situationen i världens största utomhusfängelse gått från omänsklig mot en fullständig humanitär katastrof. Ockupationsmakten Israel för en ren folkmordspolitik mot palestinierna i Gaza och släpper inte in mat, vatten eller mediciner. Strömmen är avstängd samtidigt som det israeliska flygvapnet genomför ständiga bombningar av bostadshus, sjukhus och ambulanser.

Därtill har det nybildade israeliska krigskabinettet fått grönt ljus från sin största och viktigaste uppbackare USA. Men också från andra västländer – och den svenska regeringen – som sluter upp bakom Israels påstådda rätt att ”försvara sig”, genom att mörda fler än tusen barn i Gaza hittills. Och då har den väntade markoffensiven fortfarande inte inletts. 

Den mest handfasta hjälpen till terrorstaten kommer som alltid från Washington. USA har stationerat två hangarfartygsgrupper med tillhörande krigsfartyg i Medelhavet utanför Gaza, USS Gerald Ford och USS Eisenhower. Bara det sistnämnda har 90 fast stationerade flygplan och helikoptrar, att jämföra med hela Sveriges flygvapen som består av 94 Gripenplan.

Det visar på hur det inte spelar minsta roll att Joe Biden och Benjamin Netanyahu är långt ifrån goda vänner, och att ”Bibi” Netanyahu trivs mycket bättre i Donald Trumps sällskap. USA står till hundra procent bakom Israel både militärt och politiskt när det krisar. För att USA behöver Israel i regionen. 

Det har Biden själv påpekat ett antal gånger i sin långa karriär. Kanske första gången 1986, i en kongressdebatt där Biden och andra benhårda Israelvänner argumenterade för att avstå från en vapenaffär med Saudiarabien värd tre miljarder dollar, för att hålla Israel på gott humör.

– Det är den bästa tremiljardersinvestering vi kan göra. Om det inte redan fanns ett Israel hade USA varit tvungna att skapa ett Israel, för att skydda sina intressen i regionen. USA skulle behöva uppfinna ett
Israel! domderade en på den tiden klart vitalare Biden än den vi idag känner som USA:s president.

Senare har han upprepat budskapet, bland annat när Israels president Isaac Herzog besökte Vita huset i somras. Vid samma besök skröt Biden om hur Washington fått utrikesministrarna för Marocko, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Egypten att komma till Israel för ett gemensamt möte. ”Den största samlingen av araber och israeler på ett decennium”, som Biden kallade mötet i Negev.

Han skröt också om hur han öppnat luftrum för Israel över Saudiarabien och Oman – och här finns viktiga ledtrådar till varför Hamas genomförde anfallet på Israel förra helgen, trots att de måste räknat med att det israeliska svaret skulle bli skoningslöst. 

Den normaliseringsprocess som inleddes när Trump var president har fått flera ledare i arabländer att sälja ut palestinierna mot olika politiska och ekonomiska fördelar. De senaste månaderna har ett USA-förhandlat normaliseringsavtal varit på gång också med Israels ärkefiende Saudiarabien, men det ligger efter den senaste veckans händelser begravt djupt under Gazas sönderbombade skolor och sjukhus. 

Med största sannolikhet kommer den närmaste utvecklingen framöver vara ännu hemskare än vad vi hittills sett. Många fler oskyldiga palestinier kommer att dö. Av Israels bomber, och av svält och sjukdomar när Israel inte släpper in mat och vatten.

För Hamas och hela det palestinska motståndet har det samtidigt varit nödvändigt att bryta det status quo som håller palestinierna inspärrade som fångar både i Gaza och det även formellt ockuperade Västbanken – där hittills fler än 50 palestinier mördats av Israel den gångna veckan. Medan Israels extremhögerregering det senaste året öppet uppmuntrat bosättare på Västbanken och låtit polisen upprepade gånger storma al-Aqsamoskén i Jerusalem.

Nu kan inte arabvärldens ledare titta bort längre, och skriva på avtal med Israel som inte stöds av deras befolkningar. Men frågan är vad som kommer att hända på sikt.

Netanyahu har pratat om att Israels svar kommer innebära ”en genomgripande förändring av Mellanöstern”, medan Knessetledamoten Ariel Kallner, från Netanyahus Likudparti, öppet har agiterat för en andra Nakba – som palestinierna kallar katastrofen då de fördrevs i hundratusental i samband med staten Israels bildande 1948. 

Revital Gotliv, som också sitter i Knesset för Likud, har uppmanat till att skjuta en kärnvapenbestyckad Jerikomissil mot Gaza. ”Bara en explosion som skakar Mellanöstern kommer att återupprätta det här landets värdighet, styrka och säkerhet! Det är dags att kyssa domedagen”, skrev Gotliv på X.

Retoriken påminner om när USA:s dåvarande president George W Bush inledde sitt ”krig mot terrorismen” efter terrorattacken i New York den 11 september 2001, och är minst sagt illavarslande. I USA sade senatorn Lindsey Graham till Fox News om Gaza att ”Israel behöver göra vad som krävs, jämna det här stället med marken”.

Samtidigt förbjuds och attackeras med vattenkanoner propalestinska demonstrationer i Frankrike och Tyskland, och i Marseille arresterades i måndags den 72-åriga aktivisten Mariam Abu Daqqa från det marxistiska PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) inför att hon skulle tala på stadens universitet om kvinnors situation i Gaza.

– Jag förstår inte vad jag anklagas för. Jag har alltid haft ett gott öga till den franska demokratin och idag är det den som vill tysta mig. Jag har nyss förlorat 29 familjemedlemmar i de israeliska bombningarna av Gaza. Mitt hus har förstörts. Men mitt tal attackerar ingen. Jag kom för att fördöma ockupationen av Palestina och dess konsekvenser för palestiniernas vardagsliv, säger Mariam Abu Daqqa till l’Humanité.

Israel har kallat in 300 000 reservister, som inte bara står redo att gå in i Gaza. Också i norra Israel vid gränsen mot Libanon har israeliska soldater redan stridit mot soldater från den Iranstödda libanesiska gerillan Hizbollah. Och inte bara mot dem. Sin vana trogen har Israels armé också direkt attackerat journalister som rapporterat om stridigheterna, och dödade i fredags en Reutersjournalist.

Hizbollah säger sig vara redo för ett krig med Israel, men även om gruppen är militärt starkare än någonsin talar den svåra ekonomiska krisen i Libanon mot att Hizbollah skulle vilja gå i krig nu. Men Israels pågående folkmord på palestinierna i Gaza kan göra att de inte anser sig ha något val.