Lagom till påsk presenterade finansminister Elisabeth Svantesson regeringens vårbudget. Högtiden är ju enligt traditionen en påminnelse om Jesu död och lidande ämnad till botgöring och fasta.
Inför journalisterna stod frikyrkopastorns dotter med självgott leende i vit blus och krucifixet blänkande i halsbandet. Medveten om det goda betyg hon fått av sin regerings verkliga herrar hävdade hon att pengatillskottet på 11,5 miljarder kronor får rätt verkan. Fyllda påskägg till de rättrådiga – botgöring och fasta för populasen.
11,5 miljarder är ovanligt mycket för att stötta svensk ekonomi i en lågkonjunktur, menar Svantesson. Med brasklappen att den ekonomiska återhämtningen är bruten och BNP-prognosen sänkts, vilket skylls på Trumps tullpolitik. Som påskägg skramlar pengapåsen dock märkligt tomt i förhållande till det guldägg på 300 miljarder kronor krigsmakten genom lån ska matas med.
Att fler försörjer sig själva är en förutsättning för ett hållbart välfärdssamhälle, framhåller Svantesson. Samtidigt är arbetslösheten är på en historiskt hög nivå och välfärdens sparbeting står som spön i backen.
“Gnet och slit ska löna sig”, menar Svantesson – egenskaper hon själv anser sig ha tillägnat. Hon ger en eloge till den svenska skola hon fick förmånen att gå i. Trots en påver bakgrund har hon fått god utbildning och kunnat göra karriär. En sedan EU-inträdet svunnen skola som hon själv varit behjälplig att stjälpa.
Vägledd av sin gammaltestamentliga fostran under tiden i Livets Ord anser Svantesson att förlängd fasta är rätt medicin för ett slött folk. Följdriktigt har hennes regering lagt ett förslag om sänkt försörjningsstöd, liksom man sänkt högkostnadsskyddet med 5,4 miljarder kronor.
I Svantessons värld känns det helt rätt att nästan 40 procent av pengapåsen går till rotavdrag till gagn för de täta och skötsamma, väl till pass för altanbygget i skärgårdsstugan. En erkännande gest till alla de som förstått den fria företagsamhetens välsignelser och visat uppfinningsrikedom i förmågan att slippa undan skatt. Redan i förra årets budget belönades de med skattesänkningar som ger tio gånger så mycket i månaden som de snuspengar den vanlige löntagaren får på drygt 200 kronor.
Kriminalvården honoreras också med en släng av sleven. Cirka en miljard kronor för säkrare övervakning och inlåsning av buset.
Åt Arbetsförmedlingen snäpps föraktfullt 60 miljoner kronor. Svantesson var under sin tid som arbetsmarknadsminister initiativtagare till att reducera Arbetsförmedlingen till en tummetott och privatisera resten.
Av ökade bostadsbidrag blev det inget av och tillägget till det existerande barnbidraget ryker. Rotavdraget kan tre miljoner hyresgäster se sig i månen efter. Vad det gäller boende vet Svantesson att se om sitt eget hus. Som riksdagsledamot såg hon till att få dubbla ersättningar för boendet då hon skrivit sig i Nora medan hennes familj bodde i Stockholm.
Avslutningsvis vill jag påminna Svantesson om Lukasevangeliets ord: ”Den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort.” Om budgeten räcker det nog med det gamla uttrycket: ”Det här tycks bära rent åt helvete, sa prästen då hästarna skenade mot kyrkväggen.”
