Varför i helvete äger mitt fack en gruva i Zambia?

Har Sveriges Lärare nytta av en stor konfliktkassa? Utan tvekan. Det saknas sannerligen inte anledningar till att ta ut Sveriges lärare i strejk. Allt sedan kommunalisering och friskolesystem infördes på 1990-talet har skolan, bit för bit, blivit en lekstuga för såväl riskkapitalister som religiösa tokar.

Vinnarna är ägarna som år efter år kan stoppa miljontals skattekronor i fickan. Förlorarna är vi som jobbar inom skolan, samt alla barn och unga som förvägras en god och likvärdig utbildning.

Vi skulle kunna strejka för rimlig storlek på barn- och elevgrupper. Vi skulle kunna strejka för det segregerande friskolesystemets avskaffande. Även den växande administrativa bördan är skäl till att använda konfliktkassan.

Istället använder Sveriges Lärare konfliktkassan till att investera i gruvbolaget Arc Minerals som sysslar med gruvdrift i Zambia. 

Att Sveriges Lärare kastat in tiotals miljoner kronor ur konfliktkassan i detta gruvbolag är galet på så många sätt. Samtidigt som jag ska undervisa barn och unga i Sverige investerar mitt fackförbund i ett land och en industri där barnen riskerar att får gå ner i gruvan snarare än gå till skolbänken. Korruptionen är utbredd. Vill du undvika den där jobbiga miljöinspektören kan du ge några tusenlappar under bordet. 

Det var Aftonbladet som kom med avslöjandet. Artikeln lägger mest vikt på att företaget är registrerat i ett skatteparadis – och visst, det är vidrigt det också – men frågan jag vill lyfta är varför i helvete min och mina arbetskamraters konfliktkassa överhuvudtaget ska investeras i aktier och ägande. Borde inte tanken med konfliktkassan vara att vi själva fyller på den för att sedan använda den?

Ska Sveriges Lärare ska bli ett fackförbund som använder konfliktkassan för att utlysa strejk måste trycket komma underifrån, från oss medlemmar.

Senaste lärarstrejken genomfördes 1989. Sedan dess har Sveriges Lärare (eller snarare Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund som slogs ihop till nuvarande förbund) satsat mer på att ta fram kapitalplaceringspolicys och att skriva debattartiklar om det allvarliga läget för svensk skola. Men konkret handling har uteblivit.

Ska jag vara ärlig är Sveriges Lärare idag mest ett ställe för att samla sina försäkringar och få inbjudningar till det förbundet själv tycker är inspirerande föreläsningar. Det är ofta någon komiker som ska få mig att skratta lite.

Så att den orörda konfliktkassan används till att äga aktier gör mig egentligen inte förvånad, bara jävligt trött och förbannad. Vreden bland oss lärare och skolpersonal efter 30 år av nyliberala skolexperiment är stor. Det har anordnats Lärarmarscher, startats Förskoleuppror och på många andra sätt tagits initiativ mot försämringar och nedskärningar inom skolans värld. Men Sveriges Lärare tar fram kapitalplaceringspolicys. Starkt jobbat.

Avslöjandet om att konfliktpengar investeras i gruvor i Zambia väcker moraliska frågor. Men framför allt väcker det frågan om vad vårat fackförbund borde vara. Ska det vara en organisation som tar kamp för våra intressen, eller ägna sig åt förvaltande av pampar och kapital? Jag tror att de flesta av oss lärare skulle säga det förstnämnda.

Men det kommer inte ske av sig självt. Ska Sveriges Lärare ska bli ett fackförbund som använder konfliktkassan för att utlysa strejk måste trycket komma underifrån, från oss medlemmar.

Morgan Pettersson

Lärare, Örebro

Fotnot: Till följd av Aftonbladets avslöjandet har Sveriges Lärare låtit meddela att de avser påbörja processen att sälja av sitt innehav i Arc Minerals.