Debatt: Israel lever i en konspirationsteori

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Synen på kriget i Gaza fortsätter att ta nya proisraeliska vändningar. Problemet är att Israel lever i en konspirationsteori där de ständigt tror att andra vill utrota dem, medan palestinier i verkligheten riskerar att drivas bort från sitt land när verkliga israeliska politiker nu anser att även Gaza ska bosättas.

Israel och den västerländska hegemonin börjar tideräkningen för den senaste konflikten den 7 oktober 2023. Som om resultatet på en hockeymatch skulle räknas först från andra perioden så det ena laget slipper räkna baklängesmål från den första.

För ockupationen av västbanken, de ständigt nya bosättningarna och förtrycket av den arabiska befolkningen har pågått i årtionden. Men vad hjälper logik, historiska fakta eller den internationella brottmålsdomstolen ICC:s fördömanden, för bakom allt hovrar det israeliska traumat och rädslan för sin egen utrotning som förvandlar hela landet till en hyperventilerande desperado, fasthållen av en konspirationsteori.

För desperados finns bara en väg, straff- och bombtaktiken som vi varje dag berörs av i nyheterna.

I deras taktik finns också det internationella antisemit-smetandet. Penseln blir bredare och alla tänkbara kritiska eller annorlunda betraktelser av kriget än Israels heter antisemitism – som man i förr i tiden exempelvis i Seinfeld kunde skämta om. Jerry Seinfeld:

”My uncle Leo, I had lunch with him the other day. He's one of these guys that anything goes wrong in life, he blames it on antisemitism. You know what I mean, the spaghetti's not al dente? Cook's an antisemite. Loses a bet on a horse. Secretariat? Antisemitic. Doesn't get a good seat at the temple. Rabbi? Antisemite.”

Men idag är känsligheten på gränsen till sammanbrott vilket bland annat märks i tolkningen av den propalestinska slogan ”From the river to the sea, Palestine will be free”. Det symboliska uttrycket för den palestinska drömmen om att någon gång få tillbaka sitt land och sin heder tolkas av israeliska intressen och ledarskribenter som antisemitiskt.

Det konspiratoriska utrotningshotet har samlat Israels allierade bortom vett och mänskliga värderingar. Jag vet inte hur man behandlar sådant här i psykiatrin, men tror mig förstå att självinsikt ändå är en hörnsten.

Normalt sett brukar det vara ens vänner som hjälper till med avprogrammeringen, men de håller istället konspirationen vid liv, såsom den svenska regeringen som i sina uttalanden fyller på föreställningen om att antisemitism står över annan rasism. Inget, absolut inget får stå i vägen.

Då den israeliska utrotningsföreställningen är konspiratorisk är Israels hot om en palestinsk utrotning verklig. Representanter för regeringspartiet Likud hävdar att, ”vi kan återvända hem och vi kan göra ännu en sak: uppmuntra emigration”.

Palestinier ska ”uppmuntras” att lämna Gaza. På grund av 7 oktober, menar man, har araberna förlorat sin rätt att hävda rätten till sitt land. I SVT säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt, att ”Israel hänvisar till det bibliska och historiska bandet mellan Israel och hela det här området. Att det hör till folket, alltså judarna”. 

1. Konsekvent återge kriget i media och bland politiker tillsammans med en korrekt berättad historik.

2. Massakern den 7 oktober måste återrapporteras tillsammans med liknande historiska tilltag från Israel.

3. Den israeliska gisslan på några hundra människor kan inte fortsätta få betyda mer än redan tusentals tillfångatagna palestinier.

4. Det orwellska ”krig är fred”-resonemanget som ”Israels rätt att försvara sig” måste bemötas med skarp intellektualism och nyansering.

Det som en gång hände får aldrig hända igen. Men det måste bygga på medmänskliga värderingar, fakta, och ett rättvist uppsåt som alla kan känna respekt för. Inte ett sårat, varigt och kvalfyllt stöd som förblindat får det att just hända igen. Det är dags att vända blad.

Mats Sederholm

Författare, samtidsanalytiker och skribent