Ledarkrönika: Vem bryr sig om barnen nu när valet är över?
Familjepolitiken förmår inte längre att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barn. I valrörelsen överträffade partierna varandra med vackra ord om hur viktiga barnen är. Men vågar stå upp för en omfördelning nu?
På förskolan där jag jobbade i många år hade vi diskussioner om vi skulle samla in utflyktspengar från föräldrarna för att vi skulle kunna göra utflykter med barnen. Diskussionerna handlade mer om ett synsätt än om hur många kronor vi skulle kunna samla in. Som väl var landade vi oftast i att det här måste förskolan stå för.
För det handlar om olika villkor, det handlar om arbetslöshet, låglöneträsk och en arbetsmarknad där begreppet ”arbetande fattiga” tillförts. Och samhället har ett åtagande när det gäller att ge barn en trygg uppväxt.
Det finns politiskt formulerat som ett mål för den ekonomiska familjepolitiken i vårt land. Nämligen, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.
I valrörelsen överträffade partierna varandra med vackra och fantasifulla fraser om hur bra det kommer att bli för barnen, vilka chanser de ska få och hur många sagostunder de ska garanteras. Alla barn. Men ingen sa som det är; att familjepolitiken (med generella försäkringar som föräldraförsäkring, vab-ersättning och barnbidrag) och de behovsprövade bidragen (som bostadsbidrag, vårdbidrag och underhållsstöd) inte längre förmår att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barn.
Det är Försäkringskassans uppgift att analysera hur målet uppfylls. Resultatet kan man läsa om i deras rapport från juni i år.
16 procent av alla personer i barnhushåll beräknas leva med låg ekonomisk standard. Bland ensamstående med barn är det 38 procent. Ensamstående kvinnor med barn har oftast lägre ekonomisk standard än ensamstående män med barn. Hushåll där föräldrarna har utländsk bakgrund, särskilt flerbarnshushåll, har lägre ekonomisk standard och ensamstående mammor med utländsk bakgrund är de allra mest ekonomiskt utsatta.
”Den ekonomiska politikens förmåga att minska andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard har minskat över tid, samtidigt som andelen som har låg ekonomisk standard ökat”, skriver man i rapporten. Förändringen var tydligast i början av 00-talet.
Men politik handlar om att välja, och vem vågar stå upp för en omfördelning som ger mer till de som behöver mest och inte till miljardärer och andra skattesmitare.
Vilken politiker står upp för nolltolerans mot nedskärningar i förorternas och glesbygdens skolor och omsorg? Vem vågar rädda sjukhus i Norrland? Vem står upp för att sätta budget efter behov i stället för att styra bort behoven så att budgeten går i lås?
Ekonomisk utsatthet påverkar barn både materiellt, socialt och emotionellt, skriver Försäkringskassan i rapporten.
Segregation handlar om fattigdom. Segregation och gentrifiering – förfining – är två sidor av samma mynt.