Proletären i Danmark: Vill se fler arbetarfrågor i folketingsvalet
Proletären följer med snickarlärlingen Jonas Brynnum upp på ett tak i stadsdelen Frederiksberg i Köpenhamn för att få lite perspektiv inför folketingsvalet i Danmark.
Längs Köpenhamns gator sitter valplakaten tätt. Liste A, Liste B, Liste C och så vidare står det vid sidan av de leende politikerna på plakaten.
Alla partier får en valbokstav som inte nödvändigtvis har något med partinamnet att göra vilket knappast gör det lättare att skilja de olika partierna åt. Flera nya partier kan ta sig över tvåprocentspärren och göra de nio partierna i Folketinget sällskap.
– Jag har funderat på att rösta på Enhedslisten, men de har gått till höger i EU-frågan så då vill jag hitta en kandidat som vill ut ur EU.
Det säger snickarlärlingen Jonas Brynnum när vi träffar honom i byssjan nedanför hans arbetsplats, ett tak i stadsdelen Frederiksberg i Köpenhamn, för att prata om valet och läget i den danska arbetarrörelsen. Han är efter tre år som lärling, snart färdig snickare. Och han trivs med sitt arbete.
– Man får vara utomhus, använda kroppen och se ett konkret resultat av det man gör. Men arbetsdagarna kan bli långa och det är slitsamt. Och lönen för lärlingar är inte så bra.
Jonas Brynnum är aktiv i den fackliga lokalavdelningen BJMF, Bygg-, mark- och miljöarbetares fackförening, som ingår i fackförbundet 3F. Sedan två år tillbaka är han också medlem i Kommunistisk Parti, som dock inte ställer upp i årets folketingsval. Det är därför han nu funderar på att rösta på Enhedslisten, Liste Ø, ett parti som startade som en valallians mellan flera socialistiska partier.
Även om Enhedslisten gjort bra saker har deras folketingsgrupp tappat kontakten med sina väljare, menar Jonas Brynnum. De röstade till exempel för att Danmark skulle delta i Libyenkriget.
Arbetarrörelsen i Danmark har liksom i Sverige och resten av Europa länge varit på reträtt. Den relativt stora välfärdssektorn har bit för bit monterats ned. Sedan 2001 har Danmark främst styrts av borgerliga regeringar med liberalkonservativa Venstre i spetsen, med undantag för 2011-2015 då Socialdemokratiet ledde en mitten-vänsterregering. Alla regeringar har fortsatt med nedskärningarna inom välfärden.
– Framförallt de kollegor som har barn märker att det blir sämre och sämre.
Samtidigt har EU-medlemskapet, och den fria rörligheten för arbetskraft, satt press på lönerna för byggnadsarbetare.
– Det är ett jätteproblem, konstaterar Jonas Brynnum som menar att EU gör att det svårt att stoppa lönedumpningen.
Själv har Jonas Brynnum deltagit i de fackliga aktivistgrupper som aktivt söker upp de utländska arbetarna för att försöka organisera dem.
– Vi är ute på lördagar, när vi är lediga men många av de utländska arbetarna jobbar, för att snacka med dem om deras villkor.
Resultatet är blandat. De har lyckats organisera vissa, och på vissa byggen har det bildats klubbar efter respektive språk. Andra vill inte prata alls. De vet att de kan bli hemskickade om de pratar med facket eller ställer krav.
För Jonas Brynnum är annars pensionsfrågan en av de viktigaste frågorna i valet, och frågan hamnar också högt i väljarundersökningarna. 2006 infördes, med stöd även från Socialdemokraterna, ett nytt pensionssystem som innebär att pensionsåldern stiger ju senare man är född.
– Jag är 24 år och måste jobba till 74 för att kunna gå i pension. Vi är den första generationen i Danmark som kommer att få arbeta fler timmar i vårt liv än våra föräldrar.
Det nya systemet innebär att den som är född 1979 år eller senare får räkna med att gå i pension tidigast vid 72 års ålder.
– Det är helt orealistiskt. Man ska inte behöva vara utsliten när man går i pension. Många unga som pratar om det idag har insett att de inte får uppleva någon pension alls.
Den fråga som rankas allra högst i väljarundersökningarna är klimatfrågan. I princip alla partier har sina egna klimatprogram och några dagar tidigare har 40.000 Köpenhamnsbor lyssnat på Greta Thunberg på en klimatdemonstration vid Christiansborg.
– Vi har haft en borgerlig regering som inte gjort ett dugg åt frågan men nu plötsligt har Venstre sitt eget klimatprogram, säger Jonas Brynnum som menar att varken klimatet eller andra politiska frågor väcker särskilt mycket diskussion på byggarbetsplatserna.
– Många vill hålla politiken på avstånd. En del är kanske rädda att skapa dålig stämning, andra vill helt enkelt hellre prata fotboll.
Frågan som annars dominerat val efter val inte bara i Danmark utan i hela Europa, invandring och integration, kommer först på fjärde plats i väljarundersökningarna. Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som i förra valet fick 21 procent av rösterna, ligger nu runt 10 procent i opinionsundersökningarna. Partiet har tappat både till öppet rasistiska partier på yttersta högerkanten, men också till Socialdemokraterna som kampanjat på en strängare invandringspolitik.
– Hela invandringsdebatten har blivit grotesk, tycker Jonas Brynnum.
– Dansk Folkeparti har berett vägen för rent fascistiska partier som Stram Kurs som är för etnisk rensning.
Stram Kurs grundades av en tidigare medlem i socialliberala Radikal Venstre, advokaten Rasmus Paludan, och kallar sig libertarianskt och etnonationalistiskt. De vill deportera alla ”icke-danskar” oavsett medborgarskap eller legal status och fick sitt genombrott så sent som i april i år, efter att demonstrationer mot partiets torgmöte i Köpenhamstadsdelen Nørrebro urartat i kravaller. Partiet ser enligt opinionsundersökningar ut att precis klara tvåprocentspärren.
Även om den totala väljarandelen för rasistiska och högerpopulistiska partier ser ut att minska är det många arbetare som röstar på Dansk Folkeparti.
– Folk känner sig mer och mer pressade. Välfärden har fullständigt avvecklats de senaste 20 åren och det är marknaden som styr. Då växer det fram fascistiska strömningar som vill skapa en falsk syndabock i muslimerna.
De etablerade partierna använder också integrationsfrågan för att öppna för mer högerpolitik. I höstas röstades den så kallade ghettolagen igenom i folketinget, med stöd av såväl Socialdemokratiet och Socialistisk Folkeparti.
Ghettolagen innehåller en lång rad åtgärder som enligt regeringen ska förebygga parallellsamhällen med hårdare straff i områden klassade som ghetton, hårdare krav på föräldrar men också regler som ska hindra att allt för många arbetslösa eller invandrare bosätter sig i samma stadsdel.
Enligt ghettolagen får allmännyttan utgöra högst 40 procent av bostadsbeståndet i ghettoklassade områden vilket innebär enorma utförsäljningar. I vissa områden som anses särskilt problemtyngda ska staten också kunna beordra rivning av bostadshus.
– Samtidigt som det är bostadsbrist så ska de riva och sälja ut hus för att få in fler med dansk bakgrund. I själva verket så ska detta öppna för privata byggspekulanter. Ghettolagen går ut på att straffa hela områden kollektivt.
Socialdemokratiet har antagit en rasistisk integrationspolitik, tillsammans med en borgerlig ekonomisk politik, menar Jonas Brynnum. För att stoppa högerpopulismen måste vänstern och arbetarrörelsen istället stödja kamp för bättre villkor för alla arbetare.
– Idag har vi fackliga representanter som säger att det inte finns någon lönedumpning och som säger att strejk är ett föråldrat verktyg. Det är fullständigt absurt, som med angreppen på kämpande fackföreningar som Hamnarbetarförbundet i Sverige, säger Jonas Brynnum som tillsammans med tretton andra snickarlärlingar deltog på Strike Back i Stockholm förra året för att visa solidaritet med kampen för strejkrätten i Sverige.
Han berättar om fackförbundet 3F:s förhandlingar med arbetsgivarnas om möjlighet att förlänga arbetstiden. Byggnadsarbetarna i BJMF stod redo för konflikt – men facktopparna gick med på ett svekavtal med hänvisning till att det ”var det bästa vi kunde få”.
– De är så rädda hela tiden. De blir rädda för sin egen skugga! De vågar inte ta en konfrontation.
Vi följer med Jonas Brynnum upp på taket där hans arbetslag arbetar med att bygga den konstruktion där skiffertaket sedan ska läggas. Det går fort – de arbetar på ackord – när de klättrar runt på takkonstruktionen med verktyg och virke.
Och det gäller att veta var man sätter fötterna. Vi frågar om säkerheten på danska byggarbetsplatser.
– Här är den riktigt dålig, säger han och pekar på mellanrummet mellan byggnadsställningen och husväggen där ett felsteg lätt skulle kunna bli ödesdigert.
– Men detta är normalt. Jag har nog aldrig jobbat på en byggarbetsplats där de följt alla regler, säger Jonas Brynnum innan han spikar fast arbetsdagens sista plankor med spikpistolen.