Hoppa till huvudinnehåll

EU – vi hade fel (det blev värre)

Proletären stod på Nej-sidan inför EU-folkomröstningen för 30 år sedan. Tidningen varnade bland annat för förslummad arbetsmarknad, privatiseringar, droginförsel, ökad brottslighet, samt militarisering. Facit visar att vi hade fel – det blev värre än vi kunde ha anat.

Stockholm. Fackeltåg mot EU kvällen innan folkomröstningen. Faksimil: Proletären nr 45, 1994.
Proletären

Det är nu 30 år sedan svenska folket lurades in i EU. Inför folkomröstningen i november 1994 stod alla kapitalets intresseorganisationer och partier i Ja-sidans ringhörna. I den andra stod den breda vänstern, samt diverse fackliga organisationer och folkrörelser.

Proletären var tillsammans med Kommunistiska Partiet en högljudd nej-röst. Tidningen argumenterade för att EU inte är något annat än en kapitalistisk, överstatlig organisation som kommer att göra livet surare för svenska arbetare, slå sönder vår välfärd och begränsa det nationella oberoendet. Vi varnade bland annat för förslummad arbetsmarknad, privatiseringar, överstatliga beslut, droginförsel, ökad brottslighet, samt militarisering och sade att Sverige aldrig skulle bli sig likt.

Proletären kan nu konstatera att vi hade fel – det blev värre än vad vi någonsin kunde ana.

Fakta

Folkomröstningen 1994

Näringslivet och dåtidens politiska etablissemang satsade hårt på att få med Sverige i unionen. Trots detta blev resultatet ganska jämnt. 

52,3 procent röstade för ett medlemskap, 46,8 procent röstade emot och 0,9 procent röstade blankt.

Det såg väldigt olika ut runtom i landet. I Stockholm vann ja-sidan med mycket större marginal. Men i norra Sverige dominerade nej-sidan. I Jämtlands län röstade till exempel hela 71,5 procent nej.

EU-motståndet var brett och fokligt. Offentliganställda, bygg- och industriarbetare, fackligt engagerade, glesbygdsbor, småbönder, miljövänner och radikala studenter samlades under parollen: Nej till EU!

De varnade för privatiseringar, ökad arbetslöshet, en förslumning av arbetsmarknaden och avdemokratisering då mer av makten skulle flyttas till Bryssel. Facit visar på att det mesta blev verklighet.

 

ARBETSMARKNADEN

— Vi trodde verkligen att facket skulle ned till Bryssel som ett rytande lejon från Norden och ställa krav på arbetsgivarna, men så blev det inte. Istället blev vi rövkn****de allihop. Så sa Transports före detta ordförande Lars Lindgren till Proletären om EU-inträdet (nr 42, 2019).

Och visst var det så. Många fackliga gick med på EU-medlemskap i någon sorts naiv förhoppning om att den svenska modellen skulle stå stark och orubblig, och att facket skulle ha något att säga till om gällande arbetskraftsimport. Så blev det inte. Nu är det rena vilda västern – inte minst i bygg- och transportbranscherna. Tiotusentals svart-, eller till avtalsoenliga löner arbetande polacker, ester, rumäner etc. Skenande arbetslivskriminalitet. Total förslumning.

Det visar klart och tydligt att ordning och reda på arbetsmarknaden inte är förenligt med EU-medlemskap. 

 
Proletären/Röda Rapp
 
Fakta

12 goda skäl att lämna EU

Arbetslösheten
Att lämna EU är nödvändigt för att bryta den permanentade massarbetslösheten. 1990 var arbetslösheten i Sverige 1,7 procent. Sedan EU-inträdet 1995 och fram till och med 2015 är den genomsnittliga arbetslösheten istället 7,5 procent.
I hela EU var arbetslösheten 9,4 procent 2015.
Demokratin
EU:s lagar är överordnade Sveriges lagar och Sveriges grundlag har fått skrivas om flera gånger på grund av EU-medlemskapet. Inför EU-inträdet fick grundlagen skrivas om så att det blev möjligt för riksdagen att överlämna beslutandemakt till dåvarande EG.
För att återfå det nationella självbestämmandet måste Sverige lämna EU.
Välfärden
EU:s konkurrensregler kräver att det ska vara öppet för flera leverantörer att lämna anbud när myndigheter köper varor och tjänster. Lagen om offentlig upphandling (LOU) är baserad på EU-direktiv och leder till att skattepengar går till de riskkapitalister i välfärdssektorn som pressar lönekostnaderna hårdast.
Maten
Genom EU har en mängd tillsatsämnen som var förbjudna i Sverige åter blivit tillåtna. Den tidigare principen om att det som inte kunde bevisas ofarligt var förbjudet har förbytts i EU-principen att det som inte bevisats farligt ska vara tillåtet.
Tiggeriet
Den fria rörligheten i EU innebär att de sociala framsteg som uppnåtts i några länder pressas ner till ett gemensamt minimum. Lösningen på rumänska romers fattigdom och utsatthet kan aldrig vara att komma till Sverige och tigga. Lika lite är lösningen ett förbud mot tiggeri. Lösningen är kamp mot den kapitalism som tillåter människor att leva ett ovärdigt liv och där är kampen för ett EU-utträde fundamental.
Utrikespolitiken
EU har sedan Lissabonfördraget, som började gälla 2009, en helt samordnad försvars- och utrikespolitik. Det understryks inte minst i regeringens utrikespolitiska deklaration för 2016, där EU-medlem-skapet och ökat samarbete med Nato lyfts fram som grundpelare i Sveriges utrikespolitik.
För en självständig utrikespolitik är det nödvändigt att Sverige lämnar EU.
Drogerna
Smugglingen av narkotika, sprit och cigaretter till Sverige har ökat lavinartat sedan EU-inträdet. Trots att Tullverket idag har omkring tusen färre anställda än 1994 gör verket både fler och större beslag per år.
Lönedumpningen
EU:s fria rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor har som syfte att tvinga arbetskraften att flytta dit jobben finns, att pressa ner lönerna och villkoren för alla arbetare och att försvåra fackliga stridsåtgärder.
2007 dömde EU-domstolen Byggnads och Elektrikerna till skadestånd på en halv miljon till den lettiska byggfirman
Laval un partneri, som de båda fackförbunden satt i blockad eftersom företaget vägrade skriva på svenskt kollektivavtal.
Nato
EU har ett mycket nära samarbete med krigsalliansen Nato. Huvudanledningen till att planerna på Europeiska försvarsgemenskapen sprack 1954, var just att Nato redan bildats fem år tidigare.
Av EU:s 28 medlemsländer är det bara Cypern som inte är medlem i varken Nato eller Natoprojektet Partnerskap för Fred.
Bostadsbristen
De kommunala bostadsbolagen i Sverige måste numera enligt lag bedriva sin verksamhet i syfte att gå med vinst, istället för att tillgodose behovet av billiga hyreslägenheter.
Den så kallade Odellagen från 2011 kom till efter att de privata fastighetsägarna gjort en anmälan till EU om snedvriden konkurrens. Den svenska överheten, som jämt vill vara bäst i klassen, ändrade lagen redan innan EU-domstolen hunnit döma i ärendet.
Arbetsvillkoren
Sedan EU-inträdet har arbetarna i Sverige påtvingats den ”flexibilitet” som EG-kommissionen förespråkade i sin vitbok om den inre marknaden 1985.
Sverige ligger numera till och med över EU-snittet vad gäller tidsbegränsade anställningar. Hela 17,5 procent av de svenska anställningarna var tidsbegränsade 2014, att jämföra med 14 procent i hela EU.
Medlemsavgiften
Miljarder och åter miljarder skickas varje år till Bryssel för att göda EU-byråkrater istället för att användas till vården och skolan i Sverige.
I budgetpropositionen för 2016 är medlemsavgiften till EU beräknad till 32 miljarder kronor, och nettoflödet till EU (efter främst jordbruksbidrag som kommer tillbaka till Sverige) till 19 miljarder. Sedan EU-inträdet 1995 uppgår Sveriges totala nettoflöde till unionen till 292 miljarder.

BROTTSLIGHETEN

Sverige har i princip inget gränsskydd mot EU. Enligt polisen smugglas mellan 100 och 150 ton narkotika in i landet varje år. Polisens siffror talar sitt tydliga språk – det är nu lättare och billigare att få tag i droger än någonsin tidigare. Priset på tunga droger som heroin och amfetamin har halverats.

Vapeninförsel, stölder med tillhörande utsmuggling av stöldgodset (stölder av båtmotorer är en mångmiljonindustri) och trafficking är brott som ökat enormt efter det svenska EU-inträdet. Särskilt efter att unionen utvidgades österut under första halvan av 2000-talet. 

Den EU-framdrivna upphandlingspolitiken har också krattat manegen för allt från vårdbaroner till sopdrottningar och en helt ny form av korruption och white collar-kriminalitet som Sverige tidigare var förhållandevis skonat från. 

PRIVATISERINGARNA

Ett talande exempel: Fram till 1990-talet subventionerades den svenska allmännyttan kraftigt med hjälp av statliga lån, skattelättnader, billiga markpriser och diverse förmåner. Allmännyttan hade ett socialt, inte marknadsmässigt, uppdrag och subventionerna var till för att säkerställa att kommunerna kunde fullfölja sin lagliga plikt att förse sina invånarna med bra och (relativt) billiga bostäder.

Men det tog slut i början av 2000-talet efter att Fastighetsägarna vänt sig till EU-kommissionen och krävt att subventionerna, tillsammans med kravet om att allmännyttan skulle vara icke-vinstdrivande, utgjorde brott mot EU:s marknadsregler om fri konkurrens. EU-kommissionen hann dock inte ens ta upp frågan innan regering gick Fastighetsägarna till mötes – med hänvisning till EU:s regler om en fri marknad. Sedan dess har hyrorna skjutit i höjden, medan bostadsbyggandet stannat av och stora delar av allmännyttan sålts ut till privata intressen.

UTRIKESPOLITIKEN

Sverige är en självständig utrikespolitisk aktör… yeah right. I nästan 98 procent av fallen har Sverige, efter beslut i riksdagens EU-nämnd, röstat ja till nya EU-lagar. Sverige följer i all väsentlig mening Bryssels utrikespolitik – inte minst när det kommer till vapenexporten till Ukraina, stödet till Israel och diverse krig och bojkotter. Nu är Sverige, liksom större delen av EU, också med i Nato. 

Om EU är ett ”fredsprojekt”, som liberaler ibland hävdar, varför har det då ett 30-tal gemensamma försvarsprojekt, en militär ledningscentral och en gemensam försvarsfond? Till råga på allt har EU för närvarande åtta militära missioner eller operationer på gång (Mozambique, Centralafrikanska republiken, Somalia, Ukraina, Bosnien och i världshaven).