Strejkvarsel som rör om
Varslen om strejk från de två stora fackförbunden Transport och Kommunal rör om i den vanligtvis så ljumma svenska avtalsgrytan.
Arbetsköparna och inte minst deras
huvudorgan Svenskt Näringsliv tar till brösttoner mot särskilt det faktum att Transport kräver mer än exportindustrins så kallade märke. Transports strejkvarsel mot 23 omlastningsterminaler över hela landet träder i kraft onsdag 24 april kl 12.00. Kommunals varsel om strejk som berör 8971 anställda i 100 kommuner och landsting träder i kraft måndag 29 april.
I huvudsak håller Kommunal fast vid märkets stadgande om treårsavtal och att alla anställda som tjänar mindre än 25000 kronor ska ha lönelyft på 1740 kronor under dessa år. Motparten de offentliga arbetsgivarna i SKL vill bara höja med 1500 kronor, vilket motsvarar procentmärket på 6,8 procent räknat på Kommunals medellön.
Skillnaden handlar bara om några hundralappar på tre år och Kommunal framhåller helt korrekt att deras oftast kvinnliga medlemmar måste uppgraderas då de systematisk har sämre lön och sämre villkor än mansdominerade yrkesgrupper.
SKL å sin sida hävdar att de offentliga arbetsgivarna inte har råd att betala mer mot bakgrund av att SKL i denna avtalsrörelse ”prioriterar lärarna och sjuksköterskorna lönemässigt”. En lika ynklig som gammal arbetsköpartaktik att försöka ställa olika grupper av anställda mot varandra.
Kommunal har vårt fulla stöd i sin kamp. Men det är illavarslande att strejken är dåligt underbyggd bland medlemmarna.
Avtalet gäller 355.000 kommunalare och de rapporter vi får säger entydigt att mobiliseringen ute på arbetsplatser är svag. Strejkvilja finns men grundtipset är att parterna står så nära varandra att medlarna lyckas sy ihop ett avtal innan varslet träder i kraft.
Vad gäller Transports strejkvarsel som mötts av ett ännu mer omfattande motvarsel om lockout från arbetsköparna är det betydligt svårare att sia om utgången i skrivande stund vid lunchtid tisdag 23 april.
Medlarna har aviserat ett slutbud under eftermiddagen med krav om svar under kvällen. Om någon av parterna säger nej till slutbudet har Medlingsinstitutet möjlighet att skjuta upp strejken i två veckor.
Transport har förtjänstfullt och ihärdigt hållit fast vid fyra krav:
• Ettårsavtal
• Högre lön på 860 kronor per månad i alla tariffer
• Tydligt avtal i bemanningsfrågan där bemanningsföretag inte får anlitas utan att uppsagd personal med företrädesrätt först tillfrågas. Det ska finnas en bestämd kvot på hur många bemanningsanställda som får inhyras på ett företag och bemanningsföretaget ska följa svenska avtal.
• Tredje part, annan än det egna företaget, ska inte ha rätten att kräva tvångsvisa medicinska tester samt utdrag ur belastningsregistret.
Enligt motparten och för den skull också IF Metalls Anders Ferbe så spottar Transport alltså på industrins märke. Transports linje är att förbundet håller fast vid kraven i den ursprungliga LO-samordningen från augusti förra året.
Vad gäller avtalets längd kan förbundet acceptera ett treårsavtal men då krävs kompensation genom ännu högre lönelyft. Motparten ylar i högan sky.
Pierre Olsson, DB Schenkers informationschef: ”Risken är att strejken lamslår vår verksamhet.”
Peter Jeppsson, vd för Biltrafikens arbetsgivareförbund: ”Transports varsel är ett medvetet angrepp på den svenska modellen för lönebildning.”
Christer Ågren, vice vd Svenskt Näringsliv: ”Transport har små möjligheter att lyckas. Fackföreningar som tycker dagens modell är bra kommer att vända sig mot dem. Och hela arbetsgivarvärlden står mot dem.”
Återstår den svenska arbetarklassens ställningstagande. Vi är övertygade om att det finns en insikt på landets arbetsplatser att här gäller det att sluta leden i klassolidariet. När Transport tar kamp för sina egna krav så är det i förlängningen en kamp för alla arbetares rätt.