Nordiska facken positiva till arbetarfientliga TTIP

I slutet av februari sker nya förhandlingar mellan USA och EU om det transatlantiska handels- och investeringsavtalet TTIP. Inför förhandlingarna har NFS, Nordens fackliga samorganisation, där svenska LO, TCO och Saco ingår, antagit ett uttalande avseende avtalet.

NFS grundposition är att ”de nordiska fackliga centralorganisationerna är positiva till frihandel och anser att ett avtal om rättvis konkurrens mellan två utvecklade ekonomier kan främja tillväxt, konkurrens-kraft och nödvändiga strukturella förändringar.”

Efter den liberala positionsbestämningen kommer ett pliktskyldigt avsnitt om hur viktigt det är att i avtalet skydda arbetares grundläggande rättigheter och att TTIP inte får begränsa utrymmet för demokratiskt beslutsfattande.

”Medlemsstaternas suveräna rätt att reglera inom politikområden som välfärd, utbildning, folkhälsa, miljö eller arbetsrätt får inte begränsas eller minskas”, heter det i NFS önsketänkande.

NFS är också skeptiska till det hårt kritiserade investeringsskyddet, som i EU-kommissionens senaste version nu kallas ICS (Investment Court System) istället för ISDS (Investor to State Dispute Settlements).

Att kommissionen varit tvungen att sminka upp ISDS-mekanismen beror på de protester som varit runt om i Europa – i Berlin deltog till exempel hundratusentals personer i en jättedemonstration mot TTIP i höstas.

Förutom den maktpolitiska aspekten, där USA-imperialismen vill stärka sina positioner gentemot det allt större hotet från BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), är ISDS-mekanismen en av de viktigaste delarna av TTIP.

För även om det marknadsförs som ett handelsavtal är det arbetarfientliga TTIP främst ett investeringsavtal. De tullar som fortfarande finns kvar mellan USA och EU är redan mycket låga.

Vad det handlar om är att underlätta för ytterligare avregleringar och att öppna upp nya marknader att exploatera, och även om EU-kommissionen säger att offentlig sektor kommer att hållas utanför avtalet och att länders regeringar inte ska kunna åtalas i de speciella ICS-domstolarna för politiska beslut som gynnar den egna befolkningen är det just sådant som ISDS redan används till.

Som när det holländska försäkringsbolaget Achmea stämde Slovakien efter att landet förbjudit vinster i sjukvårdsförsäkringen, eller som när Veolia stämde Egypten för minskade vinstmarginaler efter att Egypten höjt minimilönen för renhållningsarbetare. Eller för den delen som när svenska Vattenfall stämde den tyska staten för det politiska beslutet att avveckla sin kärnkraftsproduktion.

TTIP är ett av tre viktiga avtal som Barack Obama vill få undertecknade innan hans tid som president är till ända. TTIP är tillsammans med Stillahavsavtalet TPP och tjänstehandelsavtalet TiSA något av Obamas skötebarn.

TPP undertecknades så sent som förra torsdagen av de tolv staterna i Stillahavsregionen som det berör (bland annat Kanada, Mexico, Japan och Australien) och kommer träda i kraft efter att avtalet ratificerats i ländernas nationella parlament.

Från USA hörs hårdare kritik mot de nyliberala avtalen än från de nordiska facken.

Ekonomerna Joseph Stiglitz och Adam Hersh skrev i en debattartikel i oktober om TPP och dess ISDS-mekanism att ”tvånget att kompensera investerare för förluster av förväntade profiter kan och har applicerats även där regleringar är icke-diskriminerande och profiterna görs på att orsaka allmänheten skada. Tänk vad som hade hänt om de här villkoren gällt när de dödliga effekterna av asbest upptäcktes.

Istället för att stänga ner tillverkare och tvinga dem att kompensera de som drabbats, hade regeringar under ISDS varit tvungna att betala tillverkare för att inte döda deras medborgare. Skattebetalarna hade fått en dubbel smäll – först hade de fått betala för hälso-skadorna som orsakats av asbest, och sedan för att kompensera tillverkare för deras uteblivna vinster när regeringen gått in och reglerat en farlig produkt.”