"Den totala motsatsen till arbetarrörelsens paroller"

Den 27 januari 1945 befriade Röda armén det nazityska förintelselägret Auschwitz-Birkenau i södra Polen.

På denna kalenderdag samlas varje år människor över hela världen i manifestationer till minne av Förintelsens offer. Minnesdagen uppmärksammas på flera orter i Sverige, bland annat i Göteborg där en så kallad ”Samling för demokrati” arrangeras av Länsstyrelsen i Västra Götalands län tillsammans med Göteborgs stad, Judiska församlingen i Göteborg och alla riksdagspartier.

Detta innebär att Sverigedemokraterna har varit med som medarrangörer sedan 2010.

– Man har på något sätt resonerat att man måste ha med dem i och med att de är ett riksdagsparti. Samtidigt bidrar det ju till en normalisering av ett parti som har klara nazistiska rötter. Och där förekommer ju och avslöjas antisemitismen hela tiden, säger barnläkaren och kommunisten Henry Ascher, som själv förlorade släktingar i Förintelsen.

– Och de står ju för precis samma typ av värderingar som nazismen hade, sättet de graderar människor på. Men också syndabockspolitiken, där de med allra minst makt i samhället pekas ut som ansvariga för problemen istället för de verkligt ansvariga. Det är den totala motsatsen till arbetarrörelsens paroller. Att svenska arbetare skulle ha mer gemensamt med svenska företagsledare är ett helt absurt påstående… men väldigt verkningsfullt.

Att andra partier inte vägrat ställa upp på manifestationen efter SD:s intåg menar Henry Ascher delvis beror på att Judiska församlingen i Göteborg ger den legitimitet. Men det finns röster även inom det judiska samfundet som tycker att det är ovärdigt arrangemanget att låta Sverigedemokraterna delta.

Motståndet kanaliserades bland annat i form av en uppmärksammad debattartikel i Göteborgs-Posten signerad av ett fyrtiotal judiska personer i Göteborgsområdet. Där beskrivs Sverigedemokraternas deltagande som en ren provokation, en förolämpning.

Inlägget tvingade även fram en reaktion från Judiska församlingen. Och i år vägrar Vänsterpartiet, efter en tvärvändning, att delta.

De är istället med och arrangerar en ljusmanifestation, där Henry Ascher, som engagerad i Judar för israelisk-palestinsk fred, kommer att tala.

– Jag kommer att tala om Förintelsen och försöka ta upp hur vi ska förhindra att något sådant händer igen, vad som är viktigt att vara uppmärksam på. Men det är naturligtvis viktigt att inte dra för enkla, naiva och kanske ytliga paralleller till dagens samhälle.

Henry Ascher nämner den nyligen framlidne sociologen Zygmunt Bauman som en av de personer som bäst beskrivit hur Förintelsen möjliggjordes.

– Han lyfte fram många faktorer, men framförallt den oerhört effektiva byråkratin, som egentligen inte skiljde sig nämnvärt från byråkratin i andra moderna samhällen vid samma tid.

– Och han menade att de övertygade, råa rasisterna, de gjorde nazisterna sig av med ganska tidigt, helt enkelt för att det inte var tillräckligt effektivt att ha med dem i organisationen. Hade man velat utrota alla Europas judar med kristallnätter hade man varit tvungna att hålla på i flera hundra år. Så man arbetade fram en kostnadseffektiv metod, helt enkelt.

Zygmunt Bauman pekade också på faran med att ha system som manar till blind lydnad och tar ett klargörande exempel i de tjänstemän vars uppgift var att se till att det fanns järnvägsvagnar som kunde föra människor till lägren. När de blev utfrågade om de hade ”medverkat” i förintelsen slog de ifrån sig och sa att de bara var enkla tjänstemän som gjorde sitt jobb.

– Visst var systemet repressivt och det var många som inte vågade säga emot, men framförallt var det inte meningen att man skulle förstå maskineriet man var en kugge i, då ansvaret var så otydligt. Det utbryter också lättare protester vid dramatiska förändringar, men när man tar små steg så känns förändringarna inte så ”allvarliga”.

Som barnläkare blev Henry Ascher särskilt berörd av en utställning om barnläkare i Tredje riket han besökte i Berlin för några år sedan.

– Barnläkarna deltog ju i förfärliga övergrepp och visst var det några som protesterade, men de ”försvann” ju ofta på något sätt. De allra flesta gjorde bara ”sitt jobb”. Det handlar ju om att normens gränser flyttades i små steg hela tiden, nästan omärkligt för många. De var inte nödvändigtvis några grymma odjur, utan gjorde så att säga bara… sitt jobb.

Henry Ascher håller med om att högern och sionistiska krafter i och utanför Israel använder Förintelsen på ett oärligt sätt i sin retorik. På samma sätt som de vänder kritik mot staten Israel till uttryck för antisemitism eller förakt mot Förintelsens offer.

– Många judar har tagit avstånd från detta och menar att det är dags att sluta ”använda” Förintelsen på det sättet, säger Henry Ascher.

– Jag reagerade väldigt starkt på en sak när jag var i Israel för tjugo år sedan och besökte deras Förintelsemuseum, Yad Vashem. Där finns en forskningsavdelning som dokumenterar enskilda människors öden och vad som kan ha hänt med dem under Förintelsen. Jag gick dit för att fråga om det fanns någon information om mina farföräldrar – och då fick jag ut ett dokument om min farfar där det framgick att han, genom att någon lämnat information om honom, automatiskt blivit postum medborgare i staten Israel.

– Och det tycker jag är förfärligt. Det är inte självklart att han hade stått bakom eller känt sig bekväm i att vara medborgare i Israel. De kopplar alltså forskning om människors öden under Förintelsen till Israel och knyter dem, ofta utan medgivande, till sig. Jag tycker att det är förolämpande mot Förintelsens offer att använda dem på det här sättet.

Exempel finns det även gott om på hemmaplan. Judar för israelisk-palestinsk fred var ett tag huvudarrangörer till ett årligt fackeltåg som hölls till minne av Kristallnatten den nionde november. Ett fackeltåg, som Judiska församlingen i Göteborg inte deltog i, då de inte ville ha någonting med JIPF att göra.

– Men för något år sedan gick Judiska församlingen ändå med på att ordna en gemensam manifestation. Då tog delar av församlingen tillfället i akt att göra mötet till en israelmanifestation, vilket upprörde väldigt många som var med.

– JIPF och Kommunistiska Partiet har samma inställning som jag också vet att många palestinier haft, att det finns 364 andra dagar om året där vi kan uppmärksamma den palestinska frågan, men att det nog inte är rätt att göra det just den dagen. Och man har respekterat det. Men så gör den andra sidan precis tvärtom och kuppar manifestationen. Det hölls israelvänliga tal och man avslutade med Hatikvah, Israels nationalsång. Och det påverkade naturligtvis kommande arrangemang.