LSS en viktig jämlikhetsreform

Personlig assistans, ledsagning, kontaktperson, och avlösarservice i hemmet är några av de insatser som är tänkta att hjälpa människor med funktionsnedsättningar att få det stöd i det dagliga livet som krävs för att kunna uppleva samma människovärde som andra. Att slippa vara beroende av anhöriga och bo i en egen lägenhet i stället för på institution.

Det handlar om LSS, lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade. En lag som skall värna en av de svagaste grupperna i samhället. Det är en svårförståelig lag som i en våg av borgerlig nedskärningspolitik också tillämpas och tolkas alltmer restriktivt.

Kommunerna och Försäkringskassan skyller på varandra och lämnar den enskilde i ett moment 22.

För snart ett år sedan avslöjades hur kommuner köper konsulttjänster som ska utbilda chefer och handläggare att neka behövande sina rättigheter enligt LSS.

Jonas Reinholdsson är jurist och vd på företaget Kommunlex. Han filmades med dold kamera i programmet Kalla fakta där han raljerade över de funktionshindrades behov och beklagade sig över hur mycket pengar som ödslades i onödan på denna grupp.

”En förhållandevis liten grupp som äter mycket pengar”, kallar Jonas Reinholdsson den grupp som allt oftare nekas stöd genom LSS.

Ekonomi får inte påverka ett beslut, trots det använder sig många kommuner av den här och liknande tjänster. Dels för att utbilda och motivera sin personal att neka funktionshindrade sin lagliga rätt, men också för att driva enskilda mål mot funktionshindrade som krävt sin rätt i högre instans. På föreläsningarna lärs ut hur kommunerna skall hitta kryphål i lagstiftningen och en snävare syn på vad som kan anses vara goda livsvillkor uppmuntras.

Det visar sig att över 100 av de största kommunerna i Sverige använt sig av den här typen av tjänster de senaste fem åren. Även staten har anlitat juristkonsulter som ifrågasatt LSS och fokuserat på kostnader och kriminalitet.

Ute i våra kommuner leder dessa hårdare bedömningar till att viktiga insatser minimeras och i vissa fall till och med försvinner. Man talar om kostnadsutveckling och överutnyttjande. Som om funktionsnedsatta människor kunde trolla bort sina behov, eller åtminstone sluta upp att kräva dem.

Arbetslösheten är högre i den här gruppen och ekonomin blir ett problem för allt fler. Hyrorna för LSS-boenden har stigit ännu mer än på den öppna marknaden och många blir hänvisade till ekonomiskt försörjningsstöd.

Det är en situation som är svår att ta sig ur, eftersom det är så gott som omöjligt att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Tack vare den personliga assistansen har det ändå varit möjligt att slippa hamna i beroendeställning. LSS och assistansreformen är på så vis en jämlikhets- och frihetsreform.

Det är också svårt att få hjälp från andra insatser när så behövs, med invändningen att de tillhör LSS. Stor press läggs i stället på de anhöriga, i de fall de finns och har förmåga att hjälpa till.

Det blir på så sätt en kvinnofälla då det oftast är kvinnor som får ta över som anhörigvårdare när samhället inte kan bistå med det nödvändigaste. Mänskliga rättigheter måste innefatta alla och grundläggande behov alltid gå före skattesänkningar och vinstintressen.