Aborträtten hotad?
Sverige är utan konkurrens det land i EU som bäst
tillvaratar kvinnors rätt att själva bestämma om abort. När
socialminister Göran Hägglund i höstas deklarerade att han tänker
utvidga rätten till abort på svenska sjukhus att också gälla utländska
kvinnor så väcktes antiabortlobbyn till liv. Frågan är vad som ligger
bakom kristdemokraten Hägglunds till synes abortliberala utspel?
*
Alla kvinnors absoluta rätt till abort är en grundläggande princip som
kommunister är de första att slå vakt om. Det handlar om kvinnans rätt
att bestämma över sin kropp, sin framtid, sitt sociala vara.
Aborträtten är fundamental för kvinnors frigörelse från patriarkalt
förtryck, är en förutsättning för jämställda relationer mellan man och
kvinna.
Så ser nog det flesta unga i dagens Sverige aborträtten som självklar.
Men vet då att lagstiftad aborträtt bara har funnits i 33 år i vårt
land. Dessförinnan utfördes tusentals illegala aborter varje år, vilket
allvarligt skadade många kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Riskerna
var starkt klassmärkta.
En situation som ännu på 2000-talet gäller för merparten av världens
kvinnor. FN beräknar att 60 procent av alla kvinnor lever i länder utan
fri aborträtt. Men i praktiken ännu fler. I många av de länder där
lagen medger abort så har underklassens kvinnor i praktiken inte råd
eller möjlighet att göra abort på sjukhus.
Vårt grannland Polen, som under socialrealismens tid hade fri abort,
har med kapitalismens och katolska kyrkans stärkta inflytande förbjudit
aborter. Här utförs numera 70.000-150.000 illegala aborter varje år,
enligt beräkningar som säger att den verkliga abortfrekvensen i Polen
är lika hög som i Sverige. I vårt land har sedan aborträtten infördes
1975, årligen utförts drygt 30.000 aborter.
Alla kvinnors absoluta rätt till abort är en grundläggande princip som
kommunister är de första att slå vakt om. Det handlar om kvinnans rätt
att bestämma över sin kropp, sin framtid, sitt sociala vara.
Aborträtten är fundamental för kvinnors frigörelse från patriarkalt
förtryck, är en förutsättning för jämställda relationer mellan man och
kvinna.
Så ser nog det flesta unga i dagens Sverige aborträtten som självklar.
Men vet då att lagstiftad aborträtt bara har funnits i 33 år i vårt
land. Dessförinnan utfördes tusentals illegala aborter varje år, vilket
allvarligt skadade många kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Riskerna
var starkt klassmärkta.
En situation som ännu på 2000-talet gäller för merparten av världens
kvinnor. FN beräknar att 60 procent av alla kvinnor lever i länder utan
fri aborträtt. Men i praktiken ännu fler. I många av de länder där
lagen medger abort så har underklassens kvinnor i praktiken inte råd
eller möjlighet att göra abort på sjukhus.
Vårt grannland Polen, som under socialrealismens tid hade fri abort,
har med kapitalismens och katolska kyrkans stärkta inflytande förbjudit
aborter. Här utförs numera 70.000-150.000 illegala aborter varje år,
enligt beräkningar som säger att den verkliga abortfrekvensen i Polen
är lika hög som i Sverige. I vårt land har sedan aborträtten infördes
1975, årligen utförts drygt 30.000 aborter.
*
En av socialdemokraterna tillsatt statlig utredning förslog 2005 att
utländska kvinnor ska få abort i Sverige om de själva betalar
kostnaden, som beräknas till mellan 7.500 och 15.000 kronor. Detta
förslag, som bedöms ha mycket brett stöd i riksdagen, tänker alltså
kristdemokraten Hägglund lägga fram som sitt eget. Göran Hägglund
argumenterar, liksom utredningen, att det handlar om en EU-anpassning
av svensk abortlag, att EU-rätten kräver att Sverige ger EU-medborgare
samma service som sina egna medborgare.
Men nu säger Ulf Bernitz, professor i Europarätt och en av vårt lands
största experter på EU-rätten, i Svenska Dagbladet 9 februari 2007 att
socialministern tolkar EU-rätten fel.
– Det är fullständigt fel att EU skulle kräva att Sverige skulle
tillhandahålla vård som är olaglig i andra länder. Det är närmast
barockt, säger Ulf Bernitz.
Sverige ger som enda land i EU kvinnan rätten att själv bestämma om
abort till 18:e graviditetsveckan, socialstyrelsen kan medge abort fram
till vecka 22. I andra EU-länder går gränsen vid vecka 12 eller
tidigare. I Finland, Storbritannien och Luxemburg är abort bara
tillåtet om det är hälsomässigt, ekonomiskt eller socialt påkallat. I
Polen, Portugal, Spanien, Cypern och Irland får abort bara utföras om
kvinnans hälsa är i fara. Malta har absolut abortförbud.
En av socialdemokraterna tillsatt statlig utredning förslog 2005 att
utländska kvinnor ska få abort i Sverige om de själva betalar
kostnaden, som beräknas till mellan 7.500 och 15.000 kronor. Detta
förslag, som bedöms ha mycket brett stöd i riksdagen, tänker alltså
kristdemokraten Hägglund lägga fram som sitt eget. Göran Hägglund
argumenterar, liksom utredningen, att det handlar om en EU-anpassning
av svensk abortlag, att EU-rätten kräver att Sverige ger EU-medborgare
samma service som sina egna medborgare.
Men nu säger Ulf Bernitz, professor i Europarätt och en av vårt lands
största experter på EU-rätten, i Svenska Dagbladet 9 februari 2007 att
socialministern tolkar EU-rätten fel.
– Det är fullständigt fel att EU skulle kräva att Sverige skulle
tillhandahålla vård som är olaglig i andra länder. Det är närmast
barockt, säger Ulf Bernitz.
Sverige ger som enda land i EU kvinnan rätten att själv bestämma om
abort till 18:e graviditetsveckan, socialstyrelsen kan medge abort fram
till vecka 22. I andra EU-länder går gränsen vid vecka 12 eller
tidigare. I Finland, Storbritannien och Luxemburg är abort bara
tillåtet om det är hälsomässigt, ekonomiskt eller socialt påkallat. I
Polen, Portugal, Spanien, Cypern och Irland får abort bara utföras om
kvinnans hälsa är i fara. Malta har absolut abortförbud.
*
Socialminister Göran Hägglunds deklarerade vilja att utvidga
aborträtten väcker ont blod i hans parti och bland dess frireligiösa
kärnväljare. Sju inflytelserika fd kristdemokratiska riksdagsledamöter
krävde i en debattartikel i Dagens Nyheter 3 februari att propositionen
stoppas. De fick dagarna efter medhåll från sex av partiets nuvarande
riksdagsledamöter i den pingströrelsen närstående tidningen Dagen.
Men egentligen är Hägglunds position inte särskilt uppseendeväckande då
kristdemokraterna på rikstinget i Örnsköldsvik 1996, efter en intensiv
och hård debatt, ställde sig bakom rätten till abort. Men rätten var
villkorad, inte absolut. Rikstinget formulerade beslutet listigt.
Partiet ställer sig bakom rätten till laglig abort i enlighet med den
lagstiftning vi har i Sverige.
Vet också att abortmotståndarna, som i västvärlden oftast är
bokstavstroende kristna, i vårt land av taktiska skäl alltmer inriktat
sig på att snäva in tiden för kvinnans rätt till abort. Pragmatiska
abortmotståndare ser varje inskränkning i aborträtten som en framgång.
För varje vecka som gränsen för abort snävas in så ”räddas” ett antal
foster till livet.
Det slutliga målet för många av dessa är ändå fortsatt att förändra
lagstiftningen i riktning mot ett mer eller mindre totalt abortförbud,
vilket alltså är i linje med rikstingets beslut.
Så har Alf Svensson argumenterat för en sänkning av den övre gränsen
för abort till vecka 18. Liknande tankegångar torgför Göran Hägglund i
Svenska Dagbladet 15 oktober i fjol där han ”vill att regeringen har
ett samtal om veckogränsen”. I en samtida DN-intervju uttryckte sig
Hägglund på följande sätt:
– Jag tycker det är viktigt att vi ständigt håller igång diskussionen
om detta. Det uppstår ett etiskt dilemma när den bortre abortgränsen
tangerar den gräns då barn kan sättas till livet.
Socialminister Göran Hägglunds deklarerade vilja att utvidga
aborträtten väcker ont blod i hans parti och bland dess frireligiösa
kärnväljare. Sju inflytelserika fd kristdemokratiska riksdagsledamöter
krävde i en debattartikel i Dagens Nyheter 3 februari att propositionen
stoppas. De fick dagarna efter medhåll från sex av partiets nuvarande
riksdagsledamöter i den pingströrelsen närstående tidningen Dagen.
Men egentligen är Hägglunds position inte särskilt uppseendeväckande då
kristdemokraterna på rikstinget i Örnsköldsvik 1996, efter en intensiv
och hård debatt, ställde sig bakom rätten till abort. Men rätten var
villkorad, inte absolut. Rikstinget formulerade beslutet listigt.
Partiet ställer sig bakom rätten till laglig abort i enlighet med den
lagstiftning vi har i Sverige.
Vet också att abortmotståndarna, som i västvärlden oftast är
bokstavstroende kristna, i vårt land av taktiska skäl alltmer inriktat
sig på att snäva in tiden för kvinnans rätt till abort. Pragmatiska
abortmotståndare ser varje inskränkning i aborträtten som en framgång.
För varje vecka som gränsen för abort snävas in så ”räddas” ett antal
foster till livet.
Det slutliga målet för många av dessa är ändå fortsatt att förändra
lagstiftningen i riktning mot ett mer eller mindre totalt abortförbud,
vilket alltså är i linje med rikstingets beslut.
Så har Alf Svensson argumenterat för en sänkning av den övre gränsen
för abort till vecka 18. Liknande tankegångar torgför Göran Hägglund i
Svenska Dagbladet 15 oktober i fjol där han ”vill att regeringen har
ett samtal om veckogränsen”. I en samtida DN-intervju uttryckte sig
Hägglund på följande sätt:
– Jag tycker det är viktigt att vi ständigt håller igång diskussionen
om detta. Det uppstår ett etiskt dilemma när den bortre abortgränsen
tangerar den gräns då barn kan sättas till livet.
*
”Abortlagen är inte huggen i sten, eller gjord en gång för alla.” Så
tydligt deklarerar socialminister Göran Hägglund i tidningen
Kristdemokraten 2 nov 2006 att för honom är den lagliga rätten till
abort inte är självklar. Ändå tänker han alltså lägga ett lagförslag
som tycks förstärka den rätten.
Är det så att Hägglund ser att möjligheten ökar att snäva in
aborträtten i vårt land genom de krafter som frigörs när han lägger en
proposition om att utländska kvinnor ska få köpa sig aborter i Sverige.
Är det en EU-utjämning av abortlagstiftningen som Hägglunds ”liberala”
falang av det konservativa kd kallt kalkylerar med?
Professor Ulf Bernitz är mycket tydlig i SvD artikeln förra veckan och
menar att ett riksdagsbeslut med den inriktningen kan bli besvärligt
för svenska kvinnors rätt till abort:
– Det är snarare så att vi kan få problem om Sverige inrättar en lag som strider mot andra länders lagstiftning.
”Abortlagen är inte huggen i sten, eller gjord en gång för alla.” Så
tydligt deklarerar socialminister Göran Hägglund i tidningen
Kristdemokraten 2 nov 2006 att för honom är den lagliga rätten till
abort inte är självklar. Ändå tänker han alltså lägga ett lagförslag
som tycks förstärka den rätten.
Är det så att Hägglund ser att möjligheten ökar att snäva in
aborträtten i vårt land genom de krafter som frigörs när han lägger en
proposition om att utländska kvinnor ska få köpa sig aborter i Sverige.
Är det en EU-utjämning av abortlagstiftningen som Hägglunds ”liberala”
falang av det konservativa kd kallt kalkylerar med?
Professor Ulf Bernitz är mycket tydlig i SvD artikeln förra veckan och
menar att ett riksdagsbeslut med den inriktningen kan bli besvärligt
för svenska kvinnors rätt till abort:
– Det är snarare så att vi kan få problem om Sverige inrättar en lag som strider mot andra länders lagstiftning.
*
Historien lär oss att ingen rättighet som folket vunnit är beständig i
den minst sagt svaga form av demokrati som borgarsamhället erbjuder. Se
på Polen i abortfrågan och se på Sverige där tidigare självklar rätt
till samhällsservice allt mer avgörs av plånbokens storlek.
Rätten till abort måste försvaras. Visst gör de medicinska framstegen
att allt tidigare förlösta barn kan räddas till livet. Men vet att här
sätter naturen gränser för vad som är medicinskt möjligt.
Att värna kvinnors rätt att själva bestämma om abort, så sent under
graviditeten det bara är tänkbart, är en bjudande uppgift för alla
progressiva.
LARS ROTHELIUS
Proletären 7, 2007
Historien lär oss att ingen rättighet som folket vunnit är beständig i
den minst sagt svaga form av demokrati som borgarsamhället erbjuder. Se
på Polen i abortfrågan och se på Sverige där tidigare självklar rätt
till samhällsservice allt mer avgörs av plånbokens storlek.
Rätten till abort måste försvaras. Visst gör de medicinska framstegen
att allt tidigare förlösta barn kan räddas till livet. Men vet att här
sätter naturen gränser för vad som är medicinskt möjligt.
Att värna kvinnors rätt att själva bestämma om abort, så sent under
graviditeten det bara är tänkbart, är en bjudande uppgift för alla
progressiva.
LARS ROTHELIUS
Proletären 7, 2007