Bekymmersam hamnkonflikt
Striden kring nytt riksavtal i de svenska hamnarna blir allt mer komplex.
Fonden utgörs av ett kraftfullt agerande från arbetsköparna i Sveriges Hamnar, uppbackade av Svenskt Näringsliv, för att tvinga hamnarbetarna att avstå från sin urgamla rätt till medbestämmande kring arbetstiderna. Transport utvidgar övertidsblockanden genom varsel om strejk från fredag 13 juni i tre hamnar, däribland Stockholm, vilket Proletären rapporterade om förra veckan.
Hamnarbetarförbundet, som organiserar 95 procent av hamn-arbetarna i Stockholm, beslöt på medlemsmöte förra veckan att inte sympativarsla. Här finns en stor irritation över att Transport centralt agerar självsvåldigt och inte söker arbetarenhet i konflikthanteringen. I Göteborg har däremot har samarbetet i den årslånga kampen för inflytande över arbetstiderna fungerat.
Aktiebolag
På senare tid har Sveriges Hamnar agerat alltmer kallsinnigt och offensivt i uppenbart syfte att pressa tillbaka fackföreningarnas inflytande. Konstigt kan tyckas då nästan alla svenska hamnar är offentligt ägda, oftast av staden eller kommunen.
Men politikerna har förvandlat allt fler hamnar från förvaltning till kommunägda aktiebolag. Genom hamnbolagens medlemskap i till Svenskt Näringsliv anslutna Sveriges Hamnar har de exportberoende svenska monopolföretagen skaffat sig ett avgörande inflytande över hamnverksamheten. Som i kampen om EU:s hamndirektiv där Sveriges Hamnar var pådrivande för att genomföra liberaliseringen av hamnverksamheten.
Eller som i den nu aktuella avtalsstriden där Sveriges Hamnars branschchef Mikael Castanius hotar att ensidigt knoppa av och bolagisera stuveriverksamheten enligt mönster från EU:s hamndirektiv. Proletären har också bekräftade uppgifter om att Svenskt Näringslivs ordförande Urban Bäckström ingripit i den aktuella hamnkonflikten genom att för samtliga medlemsföretag förklara frågan om arbetstidens förläggning som en central arbetsgivarpolitisk fråga. Att utgången av Sveriges Hamnars konflikt är avgörande för alla medlemsföretag i Svenskt Näringsliv. Helt enkelt en intern lojalitetsförklaring till den strid som Sveriges Hamnar utkämpar.
Det svenska monopolkapitalet vill en gång för alla knäcka hamnarbetarna, den sista arbetargrupp som har lyckats skaffa och behålla visst inflytande över sin arbetstid. Med detta som bakgrund inser varje klassmedveten arbetare vikten av facklig enhet.
Nya varsel
Nu har Transports ledning tydligt markerat att de ensamma vill äga konfliktvapnet. Den aktuella övertidsblockaden utlystes utan något föregående samråd med Hamnarbetarförbundet. Hamns ledning fick sent omsider en hemställan från Transport om sympatiblockad. Då varslade också Hamn och båda förbunden inledde samtidigt identiska konfliktåtgärder 26 maj. Medlare kallades in och det bud som dessa lade förkastades samfällt av båda facken (se Proletären 22/08).
En ytterligare upptrappning kom sedan strejkbryteri bekräftats i Wallhamn och Varberg. I båda dessa hamnar är endast Transport representerat. Nu agerar Transports ledning genom att ännu en gång varsla utan att kontakta Hamnarbetarförbundet. Inte konstigt om varslet bara gällt dessa två hamnar där Transport ensamt är representerat.
Men Transport väljer att varsla om total strejk också i Stockholms hamn. Här organiserar Transport endast fyra av nästan hundra ordinarie hamnarbetare. Ända sedan 1972 då hela avdelningen gick till Hamnarbetarförbundet har Transport varit helt marginaliserat i Stockholms hamn. Men enligt principen om LO-förbundens hegemoni har Transport ändå stenhårt värnat om avtalsrätten.
Transport varslar utan att Hamnarbetarförbundets medlemmar får säga sin mening i denna sak. Transport begär också omgående att Hamn ska varsla om sympatistrejk. I klartext betyder det att Transport begär att Hamn ska strejka för ett avtal som förbundet inte kommer att få något som helst inflytande över. Sympatistrejker i all ära, men nog känns det konstigt att strejka för att ett annat fack ska få sluta avtal på det egna avtalsområdet. Saken kompliceras också av att varslet gäller hela hamnverksamheten inklusive färjetrafiken till Finland och Balticum.
En strejk här skulle mest drabba arbetarfamiljer som för dyra pengar beställt en efterlängtad semesterresa. I tidigare konflikter har Hamn för att värna om stödet i arbetarleden undantagit färjorna och koncentrerat konflikten på containerbåtar och övrig godshantering.
Hamnarbetarförbundets avd 1 röstade onsdagen 4 juni nej till Transports begäran om sympatistrejk i Stockholm. I ett pressmeddelande lovar förbundet att respektera den av Transport varslade strejken. Ingen medlem kommer att utföra arbete som skulle gjorts av Transports fyra medlemmar.
Märklig konflikt
Transport svarar med att på sin hemsida lägga ut ett uttalande med rubriken: Tänker Hamnarbetarförbundet svika när det gäller?
”Är det en ödesfråga så är det. I en sådan kamp måste man räkna med att såväl parterna själva som tredje man tvingas till uppoffringar. Men det är också i sådana situationer som agnarna skiljs från vetet. Jag hoppas Hamnarbetarförbundet tar sitt ställningstagande under omprövning”, skriver förbundsordförande Per Winberg i slutet av uttalandet.
– Det blir en märklig konflikt där vi blir ett bihang, säger Hamnarbetarförbundets ordförande Björn A Borg. Det är svårt att acceptera därför att vi är en egen organisation med egen rätt. Det är otillständigt att varsla i en hamn där vi har hundra medlemmar och de har fyra.
– Samarbete kräver gemensamma beslut, men så har det inte gått till här, vilket är bekymmersamt.
Proletären har förgäves sökt Per Winberg för en kommentar. Vi vill höra på vilket sätt ett ensidigt agerande från ett av de två hamnarbetarfackförbunden stärker kampen för hamnarbetarnas självklara rätt till medbestämmande över arbetstiden.
LARS ROTHELIUS
Proletären 24, 2008
• Mer fakta på www.hamn.nu och www.transport.se.