Hoppa till huvudinnehåll
Av

Hamnarbetare i USA i strejk mot kriget i Irak


På den internationella arbetarrörelsens högtidsdag, 1 maj, kommer hamnarbetare i alla västkusthamnar i USA att lägga ner arbetet under åtta timmar för att sätta kraft bakom kravet att kriget i Irak ska stoppas.

Det är hamnarbetarna organiserade i The International Longshore and Warehouse Union (ILWU) som anser att kriget är ett imperialistiskt krig för olja, ett krig där arbetarklassens unga och civila i Irak offras. Därför har hamnarbetarna förklarat första maj vara en ”No peace, no work holiday”. Alltså ingen fred, inget arbete.

Det här är inte första gången som hamnarbetarna protesterar mot kriget.  I oktober förra året ordnades en internationell arbetarkonferens i San Fransisco av ILWU:s avdelningar 10 och 34 på Västkusten, där det i uppropet stod följande:

Strejkuppmaning
”Det är hög tid att använda fackföreningarnas makt mot överhetens krig och de uppmanar alla fackföreningar i både närområdet och övriga USA att delta i konferensen och planera för möten på arbetsplatser, demonstrationer på gator och sist men inte minst organisera strejker mot kriget.”

Något som nu alltså blir verklighet. Beslutet om strejk har fått arbetsgivarna organiserade i The Pacific Maritime Association (PMA) att protestera och de kommer att vända sig till regimen Bush för att få staten att agera mot hamnarbetarna.

Något regimen tidigare gjort 2002 efter händelserna 11 september 2001 och inför invasion av Irak. Då återinförde president Bush Taft-Hartleylagarna som i princip förbjuder alla strejker. Detta i samförstånd med arbetsgivargruppen, PMA och demokraterna. Samme Bush lyfte dock inte ett finger när PMA veckan dessförinnan före lockoutade hamnarbetarna och stängde alla hamnar på Västkusten i en arbetskonflikt.

Med en miljon döda irakier och ytterligare flera miljoner på flykt finns det all anledning för arbetare världen över att följa uppmaning från hamnarbetarna på Västkusten i USA. ”Det är hög tid att använda fackföreningarnas makt mot överhetens krig.”

STEN WALTERSSON
Proletären 17, 2008