K i valet: Bygg bort trångboddheten!

Facket uppskattar antalet hotell- och restauranganställda i
Storstockholm till 30.000. Det krävs många händer och fötter för att
hålla storstadens alla lunchrestauranger igång. För att inte tala om
alla ute- och nöjesställen som har öppet långt in på småtimmarna.

Äter och roar sig ute gör folk i alla samhällsklasser. Men billigt är det inte. En del kan göra det betydligt oftare än andra. Många av gästerna går hem till dyra bostadsrätter i innerstan. Eller tar taxi hem till en ännu dyrare bostad i någon avlägsen villaförort.

De hotell- och restauranganställda tillhör LO:s låglönegrupper. När innerstan i rask takt förvandlas till enda stor bostadsrättsförening hänvisas de som behöver hyra sin bostad till något av Stockholms alla miljonprogramsområden. Här bor folk i skokartonger, packade som sillar.

Ouyna Batchuluun och Odgerel Bayart från Mongoliet är två av dem. De kom till Sverige för att söka lyckan för ungefär fem år sedan. Hon fick jobb som biträde på Sabis restauranger. Han steker hamburgare på Hard Rock Café på Sveavägen i City.

– Så här bor vi, berättar de och visar med värme sitt hem. Här leker våra två små pojkar på fyra och snart två år. Vi har bott här i nästan tre år. Det är vår fjärde bostad sen vi kom till Sverige. Just nu har vi en släkting på besök som bor här.

Lägenheten består av två rum med en tillhörande kokvrå. Den är på 42 kvadratmeter och ligger på 14:e våningen. Om kvällen är det möjligt att se innerstadens ljus glittra genom fönstret. Ouyna Batchuluun och Odgerel Bayart hyr lägenheten i andra hand och betalar 4.000 kronor i månaden.

Husen på Röntgenvägen i Flemingsberg var ursprungligen avsedda som personalbostäder till Huddinge sjukhus. Lägenheterna är ettor och tvåor i olika storlekar. Det senaste decenniet har det blivit allt vanligare att hela familjer flyttar in. Ute i korridoren står barnvagnar och småcyklar.

– Vi har ställt oss i kön för en trea, säger Ouyna Batchuluun. Vi söker i hela Stockholmsområdet. Men de säger att väntetiden är tre till fyra år. Vi får hålla tillgodo med det vi har tillsvidare.

Det finns bostadsrätter att köpa även i Flemingsberg. Odgerel Bayart berättar att priserna ligger runt 300.000 kronor för en trea. Förvisso en nolla mindre på slutet jämfört med priserna i innerstan, men mycket pengar ändå.

– Jag tjänar mellan 14.000 och 15.000 i månaden efter skatt, förklarar han. Jag jobbar heltid mellan tre på eftermiddagen och elva på kvällen. Innan jag börjar arbetet brukar jag jobba extra på en kinesisk lunchrestaurang. Jag känner ägarna bra.

Det unga paret försöker att spara så smått. Men två små pojkar behöver mycket att äta och saker att leka med. Det är många räkningar som ska betalas. Under tiden fortsätter Ouyna Batchuluun och Odgerel Bayart att hålla tjänstesamhällets servicesektor igång.

Johan Wiman
Proletären nr 33, 2010